Citat:
Ursprungligen postat av
Mimmirider
Eftersom du har en sund självbevarelsedrift och med tanke på vad Fup låter oss veta om Jack och hans svar på förhörsledarnas frågor, så vill du inte ha Jack nära dig och din familj. Helt rätt. Men den han blivit och utvecklats till var inte heller den han var ämnad till att utvecklas till om han fått hjälp i tid.
Förhoppningsvis får han nu hjälp, inte bara medicinering, utan jag-stärkande behandling,. Många inom autismspektrum har en diffus, och fragmenterad bild av det egna jaget. Jag vet att för bra många år sedan arbetade jag med en femårig kille inom autismspektrum som hade samma tilltalsnamn som huvudpersonen i en sång jag sjöng för vederbörande. När han hörde den sången, skrek han i panik och storgrät eftersom han inte förstod hur han skulle tolka den sången. Det kan väcka olika typer av frågeställningarr till liv: rörande identitet. Vem är jag i förhållande till omgivningen?
1. Är jag inte den enda barnet med namnet i sången?
2. Är jag unik, en sammansatt person, eller bara en del av alla andra?
3. Vad innebär det att vara en egen person, särskild från andra?
4. Hur kan man samtidigt vara speciell och unik men ändå beroende av andra levande varelser osv?
Vidare kanske P:s föräldrar kan förlåta, men så länge J inte kan ångra sig känns det förhållandevis utsiktslöst att en förändring skett. För egen del kan jag förlåta vem som helst, vad som helst så länge man omvänder sig, och börjar handla annorlunda.
Ja det är verkligen jobbigt för barnen som är inom autismspektrum , sen finns det många olika grader hos de olika individerna.
Mitt barn kunde berätta om att han kände sig utanför, att han stod o tittade på klasskompisar och kanske pratade lite , men kände sig som han inte var där. De här barnen har det verkligen inte lätt , men kan om de får hjälp bli mycket bättre.
Idag bor han inte hemma längre utan bor i en egen liten lägenhet, fyllda 23 år och arbetar i en matvaruaffär, det har hittills fungerat bra.
Ja, men om Peters föräldrar går på rättegången, vilket jag tror de gör, så kanske de får reda på vilka diagnoser han har och på det sättet kunna förlåta just Jack . Hoppas de kan få en förklaring på varför??
Jacks föräldrar skulle i så fall vara svårare iallafall om det handlat om mitt barn. För jag vet att hade de skaffat hjälp åt Jack, s¨hade inte detta hänt.
Jag har ganska lätt att förlåta, kan ta längre tid beroende på vad som hänt. Många ggr behöver man få ur sig ilskan först mot den personen som gjort en illa på djupet.
Annars finns det inget som heter långsint hos mig

har nog aldrig funnits heller.
Däremot återigen så har Peters föräldrar nog ett helvete just nu....jag hoppas verkligen de kan få svar på VARFÖR??