Citat:
Så länge som jag lever, (Jag vet inte hur länge. Hoppas inte länge alls faktiskt), kommer jag nog att vara på forumet här av och till. Ser det som en rättighet ändå, att jag ska få vara här. Jag måste stå upp för det. Det är ju det enda jag har. Är alternativet att sitta på instagram eller facebook och vara social. Jag trivs inte där längre, jag har nog aldrig trivts med sånt. Jag har inget behov att visa upp saker nu så som folk gör där. Visa upp sitt liv. Varför då? Jag har inget liv att visa. Om någon hittar mig här, om det jag skriver stör någon, om jag säger för mycket eller för lite, vad spelar det för roll. Jag är en sån som gillar att prata lite ibland och ibland vill jag vara helt ifred. Då passar såna här ställen mig. Jag tror att gillar man kvinnor som min kanske helt påhittade eller kanske helt verkliga karaktär Stora Munnen så gillar man inte mig för vi hade inget gemensamt. Det var en kompis någon annan tvingade på mig och jag var från början lite äcklad av personen egentligen. Jag vill välja mina vänner själv. Jag gillar varken att bli kontrollerad och trampad på eller att spela sällskapsspel och dricka öl. Jag kan inte rå för att jag är där jag är, i min situation och att jag har svårt att hitta en väg ut ur den. Jag överlever en minut i taget. Ibland brister allt. Relationer och sex och sånt tänker jag inte på. Precis som mat äcklar sånt mig ofta just nu. Mitt liv är för jobbigt för att såna dimensioner ska rymmas i det. Har inte så bra erfarenheter heller. Det jag ofta tänker på är döden och hur jag ska hitta en väg ut ur livet. Och sen finns allt det där som jag ändå vet att jag inte orkar skriva om. Min berättelse börjar och slutar här. Inget konstigt med det. Det är ju så här det är och måste vara.
klart att du ska hänga här och skriva , kan lätta upp sinnet lite , och att slippa känslan att vara helt själv i livet eller i sina tankar .
varför suktar du efter döden främst ? måste väl finnas nått i ditt liv som gör det värt att kämpa vidare ett litet tag till ?
hur det än är , så läser nog rätt många här i tråden , och en vacker dag kan du ha tur att du finner en lösning på allt , det kan ju faktiskt bli så att du hittar en riktig vän eller kärlek , när du minst anar
som lättar upp sinnet , bara min tanke
Citat:
klart att du ska hänga här och skriva , kan lätta upp sinnet lite , och att slippa känslan att vara helt själv i livet eller i sina tankar .
varför suktar du efter döden främst ? måste väl finnas nått i ditt liv som gör det värt att kämpa vidare ett litet tag till ?
hur det än är , så läser nog rätt många här i tråden , och en vacker dag kan du ha tur att du finner en lösning på allt , det kan ju faktiskt bli så att du hittar en riktig vän eller kärlek , när du minst anar
som lättar upp sinnet , bara min tanke
varför suktar du efter döden främst ? måste väl finnas nått i ditt liv som gör det värt att kämpa vidare ett litet tag till ?
hur det än är , så läser nog rätt många här i tråden , och en vacker dag kan du ha tur att du finner en lösning på allt , det kan ju faktiskt bli så att du hittar en riktig vän eller kärlek , när du minst anar
som lättar upp sinnet , bara min tanke
Ja tråden betyder mycket för mig. Att skriva av sig och få ett svar ibland. Man mår inte bra men det känns kanske lite bättre då ändå. Och det är lättare att orka vara social på ett anonymt ställe än ute bland människor när man är låg. De få vänner man har ska man väl inte tjata sönder heller. Folk gillar inte att höra om andras problem eller höra om att andra är ledsna irl eller på facebook, jag har aldrig varit bra på att prata av mig heller. Till psykologer vet jag inte vad jag ska säga. Och jag orkar inte höra det där ”jag önskar jag kunde hjälpa dig...” som folk brukar säga till andra som mår dåligt för nåt. Jag är också trött på att faktiskt ha hjälpt massa andra idioter som aldrig gör något tillbaka. Men just nu är jag så nere mest hela tiden att det är svårt att flytta fokus bort från sig själv. Man blir rätt ego av att vara låg liksom.
Citat:
Ja tråden betyder mycket för mig. Att skriva av sig och få ett svar ibland. Man mår inte bra men det känns kanske lite bättre då ändå. Och det är lättare att orka vara social på ett anonymt ställe än ute bland människor när man är låg. De få vänner man har ska man väl inte tjata sönder heller. Folk gillar inte att höra om andras problem eller höra om att andra är ledsna irl eller på facebook, jag har aldrig varit bra på att prata av mig heller. Till psykologer vet jag inte vad jag ska säga. Och jag orkar inte höra det där ”jag önskar jag kunde hjälpa dig...” som folk brukar säga till andra som mår dåligt för nåt. Jag är också trött på att faktiskt ha hjälpt massa andra idioter som aldrig gör något tillbaka. Men just nu är jag så nere mest hela tiden att det är svårt att flytta fokus bort från sig själv. Man blir rätt ego av att vara låg liksom.
jo känner igen mej , vill inte belasta de vänner man har , med problem de ändå inte kan hjälpa en med , de har nog med sina egna liv och att få det att gå runt .
och ja är man låg , så väger nog egot lätt över här ochså
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera