Lotta Rudholm misshandlad till döds i Ulvsunda, 2016-06-04

Det är ju ett sätt att se på det hela.

För att få en klarare bild om hur dessa kvinnor och män upplever sitt liv med våld i nära relationer, vill jag rekommendera dig/er att ta kontakt med antingen kvinnojouren eller brottsofferjouren som kan återge berättelser ur verkliga livet.

Det kanske kunde hjälpa även er i sjukvården att fånga upp dessa kvinnor, och även män, innan det går så illa som det gick för Lotta.

Den bilden man målat upp, strider mot hur de här tjejerna brukar vara. Så när jag läser din beskrivning faller alla bitar på plats. Det är så de brukar vara och se ut.

Det är tyvärr inte så svårt att känna igen dessa kvinnor redan när man ser dem första gången.
Som individtyper känns de rätt lätt igen av personal på Soc, inom sjukvården, polisen och av Brottofferjouren. Sanningen är precis som ” molliesmille” skriver - det är så de brukar se ut.

Ingen regel utan undantag, men oftast har dessa tjejer och kvinnor helt enkelt väldigt likartade attribut och beteenden. Precis som de våldsamma männen som misshandlar dem.

Det är kombinationen av flera detaljer som gör att de känns igen - inte varje enskild detalj. Inte heller måste alla dessa attribut föreligga.

Det är stora och många tatueringar, piercingar, silikontuttar, rökning, hårförlängningar och långa lösnaglar, kraftigt smink med överlånga lösögonfransar, tajta kläder, urringningar. missbruk av alkohol, låg utbildningsnivå, arbetslöshet och långtidsjukskrivningar, bidragsberoende, barn med många olika partners, trassliga infekterade tidigare relationer, ofta andrahandsboende eller boende i socialt utsatta områden.

För männen är det tatueringar, stora muskler, gymnbyggda kroppar, ofta högljudda fotbollssupportrar, tidigare straffade, missbruksproblem, kort stubin och hetsigt humör, tidigare misshandelsproblematik, arbetslöshet och bidragsberoende.

Sanningen är att den här individtypen känns igen av de flesta personer. Dessa individer är kraftigt överrepresenterade som offer och förövare i nära relationsvåld.
Omkring 18 kvinnor i Sverige dödas varje år av den man de har eller har haft ett förhållande med.
90% - ca 16 stycken - av dessa män hade missbruksproblem och tidigare våldsbrottshistorik.
I bara 10% - ca 2 fall per år - hade omgivningen inga varningstecken.

Problemet är inte att sjukvården, polisen, Soc eller brottofferjouren inte känner igen dessa kvinnor.
Problemet är att kvinnorna är vuxna fria individer som gör som de vill. Ingen kan stoppa dem från att liera sig med de farliga männen.
I ett rättssamhälle kan man varken hindra kvinnorna att träffa den de vill eller låsa in männen på livstid i förväg för att de kanske kommer slå ihjäl sin kvinna.

Om vi däremot slutade låtsas att man inte i 90% av de mördade kvinnorna ”kunde se det komma”.
Där karln var en tickande bomb som redan misshandlat henne flera gånger tidigare. Ja då skulle man med en sanningsenlig upplysningskampanj kunna berätta dessa kvinnors historier och därmed förmå och varna andra kvinnor att inte välja dessa karlar. Speciellt de kvinnor som uppvisar riskattributen.

Både Martin och Lotta uppvisade majoriteten av dessa riskattribut
Det är därför - egentligen - inte så förvånande att just Martin till slut slog ihjäl just Lotta.
Faran för det låg i pipeline!
Men det fanns inget sätt att lagligt mot Lottas vilja stoppa henne och Martin från att umgås.

Jag tror ju att satsning på diverse behandlingar kan vara väl investerade pengar om bara några fägelsekunder kan få redskap att slippa hamna i situationer så de återvänder till fängelset. När han äskade om behandlingen för aggressionshantering så hade han väl inte ens träffat Lotta utan det var nog något slags insikt om att han har problem. Det gäller nog inte bara relationer till kvinnor, utan kanske överlag. Det är svårt att fungera på bostadsmarknad, arbetsplatser också för den som blir urförbannad för ingenting på allt och alla.

Det var ett väldigt vinklat reportage i ”I huvudet på en mördare”.
Suck!
Är inte det Martin gjort tillräckligt hemskt för att man inte ska behöva ljuga och hitta på?
Räcker inte denne våldsmans historik till med råge utan att man ska behöva försköna bilden av Lotta och Martins förhållande?

Nej följande påstående från den kvinnliga speakerrösten är FEL.

• Martin var inte en dömd mördare vid 18-års ålder.
Han blev vid 21-års ålder dömd för grov misshandel till 8 års fängelse för brottet där offret efter några månader på sjukhus dog. Han var aldrig dömd för mord eller dråp före Lotta.
•. Nej Lotta var inte Martins exflickvän. Det är till och med konstaterat i tingsrättens dom att de var i en pågående kärleksrelation
•. Nej Martin ändrade sig inte från att åka hem med taxin den där kvällen. Han hade avtalat med Lotta att de skulle träffas och träna på morgonen, nu var klockan runt femtiden denna sommarmorgon. Lotta hade upprepade gånger skickat sms till honom under kvällen för att hon ville träffa honom.
Nu åkte han som avtalat hem till henne. Att han till den andra tjejen i taxin inte sa att han skulle till Lotta är nog för att han inte berättat att han redan hade flickvännen Lotta när han flirtade med den andra tjejen.

• Varför nämner inte reportaget att Martin var hög på anabola och alkohol och såg syner när han kom hem till Lotta den där tidiga morgonen? Han trodde Lotta hade en svart man i lägenhet som smitit ut. Martin slog henne för att han i sitt hallucinogena tillstånd trodde hon ljög för honom när hon nekade till detta?
•. Varför nämner inte reportaget de flera hundra kärleksfulla sms Lotta skickade till Martin, även under sista veckan?
•. Varför nämner inte reportaget att Lotta ville och försökte bli gravid med hans barn?
•. Varför nämns inte att Martin dumpade Lotta för en annan tjej, Angelica. Att det var först då Lotta blev riktigt sur och lät ett annat ex skjutsa henne till polisen för att anmäla Martins misshandel tre veckor tidigare?
•. Varför nämner inte reportaget att Lotta tog tillbaka polisanmälan - för att Martin ångrade sig och kom tillbaka till henne?
•. Varför nämner inte reportaget att Martin och Lotta tillsammans var på psyk på St Göran två dagar innan han slog ihjäl Lotta för att Martin ville ha hjälp att avgiftas? Han hade hallucinationer och var rädd för att skada någon. Tyvärr fick han inte den hjälp han behövde på psyk.

Varför nämns det inte att Lottas syster Camilla tillsammans med hennes andra syster stämt landet Sverige till Europadomstolen för att de vill ha en miljon av Sveriges befolkning ”som plåster på såren” för att Lotta dog.
Att de på olika sätt försökt få ännu mer pengar av bl a Brottoffermyndigheten m fl., men överallt nekats detta. Att man därför kan misstänka att reportage sannolikt vinklats för att stärka deras chanser att få mer pengar.

Lotta bodde sedan många år i Stockholm. Hon träffade sina två äldre systrar boende 40 mil norrut sällan, någon gång per år. De hade liten insyn i Lottas liv i Stockholm, de hade till exempel aldrig träffat Lottas tidigare kille ”Magnus” som Lotta varit tillsammans med i sex år.

Ändå anser Lottas systrar att de ska ha ett väldigt mycket högre ekonomiskt skadestånd än till exempel andra vars nära familjemedlemmar och sammanboende blivit mördade.
Ex föräldrar var barn blir mördade som flickorna Engla och Helen eller barn som blir föräldralösa när deras föräldrar plötsligt blir mördade.

Sista spiken i kistan på TV-reportaget är Lottas syster Camillas slutord:
-”Lotta gjorde ju allting rätt”.

Hur i helsike kan man ens för ett ögonblick tänka så när man genom rättegång och FUP fått reda på hur det ligger till? Lotta gjorde ju sorgligt nog det mest fel!
Annars hade hon levt idag.

Martin var no-no som kärlekspartner - det kunde vem som helst se!

Fuck you, fuck you very much! Lotta hade levt i dag om inte Martin dödat henne.

*

Naturligtvis borde man egentligen inte svara någon som inleder sin post med ”Fuck you, fuck you very much”.
Det är för övrigt ytterligare ett gemensamt attribut för brudarna med riskbeteende som lierar sig med farliga män - grovt ovårdat språk med många svordomar.

Samhället kunde inte göra ett smack för att stoppa Lotta.

Fuck you, fuck you very much! Lotta hade levt i dag om inte Martin dödat henne.

Visst är det så att Martins möjligheter att göra det påverkades av val Lotta och samhället gjorde. Poängen med att prata om samhällets ansvar är att samhället (polis, socialtjänst osv.) genom tillgång till massor av kunskap om den här typen av brott, tillsammans med kunskap om specifikt individen Martin, hade en miljon gånger större möjlighet att objektivt göra en vettig bedömning av situationen och riskerna och agera utifrån den bedömningen. Lotta befann sig _i_ situationen, och hade inte tillgång till en informationsbank med tidigare erfarenheter som hon i lugn och ro kunde beakta. Det innebär en extrem stress att befinna sig i den situation hon befann sig i, vilket pulvriserar de kognitiva funktioner som behövs för att fatta rationella beslut.

DÄRFÖR finns det också handböcker, riktlinjer etc. som stöd för att polis och socialtjänst ska kunna agera på ett vettigt sätt när de stöter på relationsvåld. (Även för andra instanser och yrkesgrupper som sjukvården finns råd och riktlinjer för att uppmärksamma signaler om förekomst av hot och våld.)

Det är också absolut ruttet att samhället inte lyckades ta sitt ansvar redan när Martin var ett barn. Barns behov av trygghet och de risker det innebär att barn växer upp utan den, har ju samhället också mycket kunskap om, vilket sedan länge ligger till grund för lagar och riktlinjer om hur samhället ska agera. Samhället hade också kunnat ta sitt ansvar för hanteringen av den Martin som redan vuxit upp och blivit dysfunktionell och farlig, t.ex. faktiskt följa upp hur han skötte sig och vilket stöd han behövde efter avtjänade straff.

Att systrarna kräver skadestånd kanske stör någon, men det förändrar ingenting vad gäller orsaken till att Lotta mördades (Martin dödade henne) eller hur det hade kunnat förhindras. Eller jo, att de ser samhället som skadeståndsskyldigt är förstås ett uttryck för att de ser att samhället faktiskt hade kunnat förhindra detta, om samhället agerat i enlighet med den kunskap man hade och de riktlinjer man därför fastställt. Och det har de rätt i, oavsett vad man tycker om att de kräver skadestånd. Deras moral i detta är _inte_ den intressanta frågan här.

Annat som du går igång på, som tatueringar och bröstimplantat osv. är inte heller den intressanta frågan här.

Ditt fokus och dina resonemang är framförallt ett uttryck för din egen unkna moral och människosyn - riktigt tragisk och motbjudande. *kräksmiley*

Det är klart att behandling i efterhand skulle vara ett verktyg om nu som i det här fallet Martin är mottaglig för det.
Efter ett antal år på kåken och återigen enligt egen utsago drogfri så kanske han inte ansåg sig behöva ytterligare vård.
Man kan ju tycka att Martin skulle vara ansvarsfull och se till att lämna Stockholm för att börja om på nytt. Långt från drog och anabola kompisar. Nu var han inte det och vem bär ansvaret för det?
Återigen det är för djävligt att det händer det är nog alla överens om. Vem som skall bära ansvaret utöver Martin är inte lika enkelt...
Man kan naturligtvis anklaga soc,sjukvård och/eller polis men frågan återstår:
Vem bär ansvaret och vad borde de ha gjort?

Samhället kunde inte göra ett smack för att stoppa Lotta. Hon ville inte sluta med Martin. Hon ville fortsätta träffas, träna ihop, skicka och ta emot hundratals kärleks-sms.
Det pågick alla dagar sista veckan Lotta levde, precis som det hade pågått i månaderna innan.

Det hjälper inte mer än för stunden att låsa in honom eller andra liknande farliga män. Förr eller senare kommer de ut, även livstidare kommer ut. Begriper inte kvinnor som Lotta att man ska hålla sig undan dessa karlar kommer en ny Lotta råka illa ut.
Det är som gängkriminalitet - ger man sig in i gängen och blir en av dem riskerar man också att bli skjuten i uppgörelser.

Det är rätt långsökt att tycka att våra skattepengar i sjusiffriga belopp ska gå till syskon till skjutna gängmedlemmar eller ihjälslagna kvinnor som valde en relation med välkänt en farlig man.

Det är tyvärr inte så svårt att känna igen dessa kvinnor redan när man ser dem första gången.
Som individtyper känns de rätt lätt igen av personal på Soc, inom sjukvården, polisen och av Brottofferjouren. Sanningen är precis som ” molliesmille” skriver - det är så de brukar se ut.

Ingen regel utan undantag, men oftast har dessa tjejer och kvinnor helt enkelt väldigt likartade attribut och beteenden. Precis som de våldsamma männen som misshandlar dem.

Det är kombinationen av flera detaljer som gör att de känns igen - inte varje enskild detalj. Inte heller måste alla dessa attribut föreligga.

Det är stora och många tatueringar, piercingar, silikontuttar, rökning, hårförlängningar och långa lösnaglar, kraftigt smink med överlånga lösögonfransar, tajta kläder, urringningar. missbruk av alkohol, låg utbildningsnivå, arbetslöshet och långtidsjukskrivningar, bidragsberoende, barn med många olika partners, trassliga infekterade tidigare relationer, ofta andrahandsboende eller boende i socialt utsatta områden.

För männen är det tatueringar, stora muskler, gymnbyggda kroppar, ofta högljudda fotbollssupportrar, tidigare straffade, missbruksproblem, kort stubin och hetsigt humör, tidigare misshandelsproblematik, arbetslöshet och bidragsberoende.

Sanningen är att den här individtypen känns igen av de flesta personer. Dessa individer är kraftigt överrepresenterade som offer och förövare i nära relationsvåld.
Omkring 18 kvinnor i Sverige dödas varje år av den man de har eller har haft ett förhållande med.
90% - ca 16 stycken - av dessa män hade missbruksproblem och tidigare våldsbrottshistorik.
I bara 10% - ca 2 fall per år - hade omgivningen inga varningstecken.

Problemet är inte att sjukvården, polisen, Soc eller brottofferjouren inte känner igen dessa kvinnor.
Problemet är att kvinnorna är vuxna fria individer som gör som de vill. Ingen kan stoppa dem från att liera sig med de farliga männen.
I ett rättssamhälle kan man varken hindra kvinnorna att träffa den de vill eller låsa in männen på livstid i förväg för att de kanske kommer slå ihjäl sin kvinna.

Om vi däremot slutade låtsas att man inte i 90% av de mördade kvinnorna ”kunde se det komma”.
Där karln var en tickande bomb som redan misshandlat henne flera gånger tidigare. Ja då skulle man med en sanningsenlig upplysningskampanj kunna berätta dessa kvinnors historier och därmed förmå och varna andra kvinnor att inte välja dessa karlar. Speciellt de kvinnor som uppvisar riskattributen.

Både Martin och Lotta uppvisade majoriteten av dessa riskattribut
Det är därför - egentligen - inte så förvånande att just Martin till slut slog ihjäl just Lotta.
Faran för det låg i pipeline!
Men det fanns inget sätt att lagligt mot Lottas vilja stoppa henne och Martin från att umgås.

Word! Det är precis så här det ser ut. Men skola, media och producenter av fiction (författare, filmmakare...), har länge försökt få oss att tro att det är precis tvärtom. Hur många filmer finns det inte, där det är den trevlige, välvårdade, välutbildade, framgångsrike mannen som visar sig vara en ondsint psykopat, "Martin-typen", som tittaren blir rädd för vid första anblicken då alla de attribut du nämner överdrivs, visar sig när det kommer till kritan vara den juste, självuppoffrande killen - och den platinablonderade, silikontuttade strippan som inte gått ut high school, har hjärtat på rätta stället och räddar i slutändan hela världen...

I verkligheten... not so much. Vi ska lyssna på våra fördomar, för de är inget annat än ett destillat av mänsklighetens samlade erfarenheter! Och detta är något av det viktigaste vi kan lära våra barn också. Att känna igen typerna, och inte vara rädd för att avvisa de dåliga typerna på en gång.

Du kanske har rätt. Mina fördomar säger mig att människor med din människosyn är fascister och såna är ju viktiga att känna igen, så att vi åter igen kan hänga dem upp och ner på torget!