Citat:
Ursprungligen postat av
Avd.9
Jag håller inte med dig.
Missförstå mig rätt nu...….
Jack är självklart en mördare som har en psykisk störning och som helt iskallt och rent bestialiskt har avrättat Peter, och det kunde ha blivit fler. Han visar heller inge tendens till ånger, inte en enda gång börjar han gråta, inte en enda gång ber han om ursäkt för vad han har gjort, och inte en enda gång blir han känslosam i form av ånger.
Han borde låsas in i all evighet för detta brott.
Där är vi överens..... Jack är livsfarlig.
Däremot så håller jag inte med dig om att lägga nån skuld på hans föräldrar. Absolut inte.
Dom hade inte en chans att se detta.
Visst, föräldrarna var jäkligt stränga på många sätt. Ingen mobil innan 8:an, skolan skulle skötas, ingen egen dator, han var också tvungen att ringa och be om lov för att stanna ute till 22.30, han tog bara hem nån kompis när föräldrarna inte var hemma. Herregud, pojken är 16år.
Så visst, stränga mot honom det var dom.
Men förutom det så tror jag nog att hans föräldrar upplevde honom som en normal 16årig pojke. Han skötte skolan perfekt, tränade tennis, sprang mycket, cyklade mycket, läste böcker, umgicks med kompisar, ingen bråkstake över huvud taget, snäll men lite udda.
Det fanns nog inga som helst tecken som föräldrarna kunde se. Han verkade ju vara hur normal som helst. Det fanns ingen anledning alls för dom att tro nåt annat.
Att han sen i smyg och utan föräldrarnas vetskap kollade på "Gore" det kan ju inte föräldrarna veta.
Hade dom fått reda på det, så är jag övertygad om att dom "stränga föräldrarna" hade agerat på nåt sätt och dom hade absolut inte accepterat det.
Nä, att lägga över nån skuld på föräldrarna tycker jag är fel.
Fan, jag har själv 5 ungar från 8år - 23år (tack gode gud att dom sköter sig) och jag har fan ingen susning om vad hälften av dom kollar på i smyg.
Och jag har heller ingen anledning som förälder att "tro" att dom inte sköter sig. Man kan ju inte springa efter stup i kvarten och misstänka och kolla dom efter konstigt beteende hela tiden. Fan, sköter dom sig och allt med skola, kompisar och träningar funkar så räknar man med att det i alla fall "borde vara bra"
Jag förstår hur du resonerar, vart du kommer ifrån. Jag förstår även att du analyserar detta från ett förälders perspektiv, vilket är förståeligt med tanke på att du själv har 5 barn. Men här kan du inte välja att tänka som en pappa/mamma. Jag vågar påstå att varningssignalerna har varit där, från en situation till en annan. Du har 5 barn som sagt, du skulle kunna se om ditt barn mår dåligt utan att den skulle yttra sig ett ord, det sitter i instinkten hos föräldrar. ”Mamma vet bäst” if you so will. Om det helt har gått under radarn på dem, så är det pga två anledningar.
1. Dom ville se bort. (Det typiska, det är inget fel på mitt barn, lite som Forrest Gumps mamma om vi ska lägga kontext på det).
2. Dom har själva en diagnos. (Vilket i deras värld tolkat hans anormala, udda beteende som ingenting).
Varför han inte fick en mobil innan 8:an är enligt hans mammas utsago för att han aldrig var i behov av ett. Då ska du ställa dig själv följande fråga här. Varför har inget barn i dagens samhälle behov av en telefon innan han eller hon blivit byxmyndig? Hade du inte blivit fundersam som förälder om det tog ditt barn 14-15 år innan han/hon kom och bad om en lur? 3 åringar kan navigera en ipad idag bättre än våra seniora medborgare, det är bara så det är och det är bara så tekniken påverkat oss. Alla barn vill ha en lur.
Att han lyckats undanhålla ”gore” grejen från sina föräldrar är inget dom kan göra åt, precis som våra föräldrar inte kunde göra nått när vi blev exponerade till hårdporr som liten t.ex. och likaså som vi hade fått en snärt på örat, så hade nog väl han också fått det, om det kom fram.
Att dina barn visade sig vara fullt normala Är inget att egentligen slå sig på bröstet på, det är den minsta förväntan man kan sätta på sig själv som en förälder. Sen säger du även att du inte har en susning om vad dom kollar på, självklart har du inte det. Det blir en trust fråga. Men om du såg att din 9 åring blev onormalt förtjust i att kolla på något som ska framkalla en känsla som gör en rädd, skulle inte du tycka att något var skumt? Om du ställde en fråga till ditt barn och det tog den en kvart för barnet att ge dig svar, hade du inte tänkt att det är något fel på motoriken t.ex.?
Så för att summera allt, så håller jag inte med och kommer inte acceptera att man som förälder bara kan sträcka ut sina armar och säga ”men jag visste inte” Då var du antingen inte tillräckligt involverad eller så har du inte kapaciteten att leva upp till att vara en mamma/pappa
Alla kan knulla, alla kan få barn, men alla kan inte vara föräldrar.
