Citat:
Jag har funderat på detta. Jag kan inte se vad det är skolan kräver som är mer naturligt för flickor förutom möjligtvis gott uppförande. Pojkar verkar ha svårare att inrätta sig i ledet utan hårda konsekvenser. Det som saknas är då disciplin.
I övrigt, vad gäller kunskaperna, alltså kursplaner och kunskapskrav kan jag inte se att de är anpassade efter flickor. Det är en blandning av faktakunskaper och att kunna föra resonemang och dra slutsatser utifrån olika perspektiv och händelser.
Detta är inte någonting flickor har en fördel i jämförelse med pojkar. Mig veterligen besitter pojkar denna förmåga i lika hög grad som flickor.
Och gällande nationella prov (matematik) och den muntliga delen där, så är den onödig och jag hade gärna plockat bort den. Nästan alla elever jag haft presterar sämre på den muntliga delen än den skriftliga, det gäller både pojkar och flickor.
I sammanhanget kan tilläggas att den muntliga delen utgör en av fem delar. Alltså är det en liten del och inte avgörande. Den som är duktig i matte brukar kunna förklara hur den tänker kring sin lösning även muntligt. Det finns få som elever som sätter A på den muntliga delen av de jag har haft, och de som gör det är spjutspetsar. De har stuckit ut i matte under lektionerna en lång tid.
Sedan finns det en drös till som skriver A på de skriftliga delarna, men de som skriver A på de skriftliga och även sätter A på den muntliga är de som är RIKTIGT grymma. För att du ska förstå skillnaden så ger jag exempel från min egen undervisning.
I två år i rad har jag haft matte med årskurs 6. Hade sammanlagt 55 elever ena året och 58 elever föregående året.
Av de 58 eleverna var det två personer som satte A på det muntliga (en pojke och en flicka) medans det var 10 som skrev A på de skriftliga delarna.
Av de 55 elever förra året var det 3 elever som satte A på den muntliga delen (två pojkar och en flicka) och 12 ST som skrev A på den skriftliga.
Betygen på alla fem delprov vägs samman till ett betyg baserat på poänggränser. Det finns tydliga facit med anvisningar och exempel så det är omöjligt att rätta fel.
Matematik är ett ämne där killarna generellt presterar bra jämfört med andra ämnen i skolan. Detta är antagligen för att de inte behöver plugga så mycket, de som är bra på matte är det oavsett, på denna nivån. Annat på universitetet förstås.
Men när det kommer till svenska, SO och NO så krävs det att man pluggar. Det går inte att rida på "begåvning" eftersom den inte gör så stor skillnad om man struntar i att plugga.
Lärarna har cirka 28 elever i en klass och det finns ingen möjlighet att hinna med alla dessa varje dag. Grundskolan i Sverige bygger på att barnen är hyfsat självgående och gör sitt bästa vilket inte är fallet. Barn är många gånger bortskämda och vana vid att få vad de vill och om de inte får det så är det "någon annan" som ska fixa det åt dem. Deras föräldrar är ofta ungefär likadana, fast i vuxen version.
Den fördel som möjligen finns för flickor är att de är mer självgående och mer vana vid att ta ansvar i tidig ålder, så de sköter sitt skolarbete betydligt mer ordentligt än vad pojkarna gör, generellt. Sedan vet vi att pojkar mognar senare vilket kunde vara en anledning att pojkar och flickor skulle gå separat i skolan. Dock reglerar denna mognadsskillnad ofta sig i högstadiet.
Jag står alltså fast vid att det inte finns någon strukturell diskriminering mot pojkar i skolan. Betygen utgörs enligt rådande system inte av ett prov. Du måste som elev ha presterat över terminen, det går inte att skita i allting och sedan skriva ett prov och tro att betyget ska spegla det provet.
I övrigt, vad gäller kunskaperna, alltså kursplaner och kunskapskrav kan jag inte se att de är anpassade efter flickor. Det är en blandning av faktakunskaper och att kunna föra resonemang och dra slutsatser utifrån olika perspektiv och händelser.
Detta är inte någonting flickor har en fördel i jämförelse med pojkar. Mig veterligen besitter pojkar denna förmåga i lika hög grad som flickor.
Och gällande nationella prov (matematik) och den muntliga delen där, så är den onödig och jag hade gärna plockat bort den. Nästan alla elever jag haft presterar sämre på den muntliga delen än den skriftliga, det gäller både pojkar och flickor.
I sammanhanget kan tilläggas att den muntliga delen utgör en av fem delar. Alltså är det en liten del och inte avgörande. Den som är duktig i matte brukar kunna förklara hur den tänker kring sin lösning även muntligt. Det finns få som elever som sätter A på den muntliga delen av de jag har haft, och de som gör det är spjutspetsar. De har stuckit ut i matte under lektionerna en lång tid.
Sedan finns det en drös till som skriver A på de skriftliga delarna, men de som skriver A på de skriftliga och även sätter A på den muntliga är de som är RIKTIGT grymma. För att du ska förstå skillnaden så ger jag exempel från min egen undervisning.
I två år i rad har jag haft matte med årskurs 6. Hade sammanlagt 55 elever ena året och 58 elever föregående året.
Av de 58 eleverna var det två personer som satte A på det muntliga (en pojke och en flicka) medans det var 10 som skrev A på de skriftliga delarna.
Av de 55 elever förra året var det 3 elever som satte A på den muntliga delen (två pojkar och en flicka) och 12 ST som skrev A på den skriftliga.
Betygen på alla fem delprov vägs samman till ett betyg baserat på poänggränser. Det finns tydliga facit med anvisningar och exempel så det är omöjligt att rätta fel.
Matematik är ett ämne där killarna generellt presterar bra jämfört med andra ämnen i skolan. Detta är antagligen för att de inte behöver plugga så mycket, de som är bra på matte är det oavsett, på denna nivån. Annat på universitetet förstås.
Men när det kommer till svenska, SO och NO så krävs det att man pluggar. Det går inte att rida på "begåvning" eftersom den inte gör så stor skillnad om man struntar i att plugga.
Lärarna har cirka 28 elever i en klass och det finns ingen möjlighet att hinna med alla dessa varje dag. Grundskolan i Sverige bygger på att barnen är hyfsat självgående och gör sitt bästa vilket inte är fallet. Barn är många gånger bortskämda och vana vid att få vad de vill och om de inte får det så är det "någon annan" som ska fixa det åt dem. Deras föräldrar är ofta ungefär likadana, fast i vuxen version.
Den fördel som möjligen finns för flickor är att de är mer självgående och mer vana vid att ta ansvar i tidig ålder, så de sköter sitt skolarbete betydligt mer ordentligt än vad pojkarna gör, generellt. Sedan vet vi att pojkar mognar senare vilket kunde vara en anledning att pojkar och flickor skulle gå separat i skolan. Dock reglerar denna mognadsskillnad ofta sig i högstadiet.
Jag står alltså fast vid att det inte finns någon strukturell diskriminering mot pojkar i skolan. Betygen utgörs enligt rådande system inte av ett prov. Du måste som elev ha presterat över terminen, det går inte att skita i allting och sedan skriva ett prov och tro att betyget ska spegla det provet.
Man har i tidiga årskurser gått från att lära ut egenskaper ("Så här räknar man multiplikation") till att försöka lära ut förståelse först. ("Så här funkar, och det här är multiplikation bra till")
Det är en jätteskillnad och den slår ut pojkar tidigt.
En utslagen elev återhämtade sällan.
Pojkar har inte svårt att lära sig alla kungar, 700 dinosaurier, alla skalbaggar på norra halvklotet om de vill.
De kommer däremot ha väldigt svårt att diskutera varför folkungaätten försenade kristnandet av norden.
Det är den typ av fokusändring som skett i grundskolan.
Detta började ca 1990.
__________________
Senast redigerad av Pungtering 2019-10-24 kl. 07:06.
Senast redigerad av Pungtering 2019-10-24 kl. 07:06.
.