Kan man bli frikänd i Sverige och vad innebär det när ett åtal ogillas i en dom?

Ja, det är ju en riktig beskrivning. Men som vi konstaterat ovan är genom inkorporerandet av europakonventionen som svensk lag begreppet skyldig och oskyldig rimligen det nu också.

Det hjälper säkert till att ställa till begreppsoreda att oskuldspresumtionen som sådan förutsätter användandet av begreppen skuld och oskuld när svenska domar inte resonerat i de termerna.

Både Lambertz och Benjamin O J Boman har en vida bättre juridikutbildning än vad du har.

Det är ingen som påstår att man måste se någon som skyldig bara för att man inte hävdar att en person är oskyldig. Varför du envisas med att ändra om texten i Europakonventionen och utelämna "betraktas" förstår jag inte.

Nej att hävda att Lambertz har rätt i sitt uttalande om juridiken säger ingenting om min åsikt om hans syn på ärendet Sture Bergwall. Du påstår i samma mening att jag stödjer hans åsikt och att du inte påstår vad jag anser. Du klarar som sagt inte av att föra en diskussion.

HusvagnSvensson saknar totalt juridisk kunskap och insikt i rättsväsendet.
Han gör alltid tolkningar efter sin egna personliga åsikter och tror att detta speglar vad lagar faktiskt betyder.

Ja tyvärr. Han är inte intresserad av diskussionen egentligen utan har bara en åsikt som han vill föra fram. Bristerna i hans juridiska resonemang är precis som du säger väldigt tydliga.

Nej, jag har ganska goda kunskaper om juridik och insikt i rättsväsendet. Jag skiljer alltid noga på vad lagar betyder och mina egna åsikter. Förstår du inte det brister du i analysförmåga. Men nu handlar ju inte diskussionen om mig. Det här är ett ad hominem-argument, dvs att man medvetet för över diskussionen till att handla om meningsmotståndares förmenta brister. I allmänhet beror det på att man antingen saknar argument eller förmåga att lägga fram dem på rätt sätt och att man inte är intresserad av en diskussion utan vill vara elak eller hämnas en oförrätt. Det är en sorts härskarteknik där man vill förminska och förlöjliga.

Har du goda argument klarar du nog att hålla dig till att argumentera även i det fall du ogillar mitt sätt att debattera. Dina argument förblir ju de samma. Det vore bättre att vi ägnade oss åt det istället för usla debattknep.

Lägg märke till att din åsikt att man är mer skyldig om man döms, men inte lika oskyldig om man frikänns som du framför här: (FB) Kan man bli frikänd i Sverige och vad innebär det när ett åtal ogillas i en dom? inte på något sätt är samma åsikt som Lambertz eller Iknowafewthings egentligen framfört, så du tillhör inte på något sätt en enad juridisk front mot HusvagnSvensson eller framlägger vad "lagen faktiskt betyder", med stöd av några juridiska källor.

Använder du Lambertz som juridisk auktoritet mot mig i frågan om Lambetz ljuger och framställer juridiken fel? Det är en fullständigt absurd argumentation, som nästan är komisk. Det är ju hans (och dina) dumheter och lögner vi diskuterar. Jag har aldrig ifrågasatt att Lambertz kan mycket om juridik, problemet är att han ljuger som en häst travar och förmedlar snömos om juridik i egenintresse. Sedan visar det han trott om bevisvärdering på allvarliga missuppfattningar från hans sida om vad sannolikhet är som gör det troligt att han också ur flera aspekter var en kass verksam jurist. Det blir i sig ännu värre när han av egenintresse applicerar det på Quickfallet utan minsta sund självkritik. Bomans tankar om frikännande som jag länkat till strider inte på något avgörande sätt mot något jag påstått, det mesta han skriver är mycket klargörande och bra formulerat.

Men det är argument som gäller som alltid. Ad hominem och appeal to authority är ointressant och verkligen inte att klara av en debatt. Jag påstår som sagt inte att du framfört en åsikt utan att din brist på relevant kritik av Lambertz innebär en åsikt till stöd för honom, så länge så är fallet får man anta att det beror på att du håller med honom. Gör du inte det får du gärna skriva det, så accepterar jag det utan problem.

Skyldig och oskyldig är som sagt binära tillstånd oavsett om du väljer att betrakta dem eller tillstår att de är juridiska tillstånd. Det finns inga mellanting. Jag har som sagt inga problem med om någon vill betona det osäkra och temporära i alla mänskliga bedömningar och därmed "betrakta" skuld och oskuld. Bara man i så fall då i lika mån ser en fällande dom som att någon enbart skall betraktas som skyldig och betonar det på samma sätt. Var så god att betrakta på. Det rimligaste är dock att se skyldig och oskyldig som juridiska tillstånd och tala om att man är något av det. Det finns i vilket fall som helst inga som helst juridiska problem med att uttrycka sig så.

Däremot är som sagt oavsett vad skyldig och oskyldig binära och ömsom uteslutande. Det innebär visst att påstå att en person är skyldig om vederbörande inte är oskyldig. Påstår du att denne är eller skall betraktas som inte helt oskyldig är han i någon grad skyldig, vilket innebär att oskuldspresumtionen inte gäller.

Som sagt, i en svensk rättegång gäller omedelbarhetsprincipen. Inga bevis läggs fram i förväg och det är enbart på de bevis som presenteras under rättegången som det skall bedömas om ett gärningspåstående är styrkt. Det innebär att den som åtalas, oaktat att denne varit misstänkt av polisen och frihetsberövad, vid rättegångens början är helt oskyldig eller som du vill ha det betraktas som helt oskyldig. Det ger i sig att mellantillstånd som du tänker dig där man möjligen är lite mindre oskyldig är omöjliga för det skulle innebära en presumtion för skuld, oavsett hur liten den skulle bara. En domare som såg det på det viset skulle var jävig därför att han har tagit ställning i skuldfrågan innan bevisen presenterades, vilket sker när väl rättegången inletts.

Således är skyldig och oskyldig helt binära begrepp. Det går inte att vara lite mindre oskyldig utan att vara i viss mån skyldig. Vilket vad jag förstår är vad du hävdar.

Detta är att föra en diskussion med juridiska argument, vilket jag defintivt är intresserad av. Om bristerna är tydliga hade det framgått av dina argument, men några sådan lägger du inte fram utan ägnar dig istället ad hominem i form av personangrepp utan relevans och barnsliga försök till härskartekniker som utgår från något slags inbillad juridisk allomfattande kompetens du inte besitter och fantasier om att den sammanfaller med alla juristers.

Lambertz är naturligtvis högt utbildad inom juridik men samtidigt helt uppenbart oärlig och just en anhängare av doktrinen "Svenska myndigheter är Gud".

Bla bla bla text.

Du påstår dig som sagt att veta mer om juridik än juristutbildade, din hybris är otrolig.

Lambertz har inte skrivit något som är fel juridiskt sett.

Att TS som outbildad påstår sig veta mer om juridik än ett tidigare justitieråd utan någon annan källa än sin egen åsikt är faktiskt pinsamt.

Han kan lika gärna vara anhängare av doktrinen "Jag har fortfarande rätt", en inte helt ovanlig uppfattning, i stort som smått.

Källan är oskuldspresumtionen och diverse som skrivits om den och annat.

Jag påstår mig inte alls generellt veta mer om juridik än någon juridikutbildad, men det är inte hur sjätte paragrafen i avtalslagen har tolkats historiskt och vad som gäller idag vi diskuterar idag, utan en fråga som intresserar mig och som jag satt mig in i. Juridik är inte raketvetenskap intellektuellt och går väl att förstå och sätta sig in i. Det är du som lider av hybris om du tror att det enbart är jurister som begriper juridik. Dessutom är juridik en massa olika saker och flertalet jurister är varken intresserade eller så insatta inom flertalet frågor inom det juridiska fältet.

Problemet är som sagt återigen inte att Lambertz eller du inte kan något om juridik utan att ni föredrar lögner och egna tolkningar som passar era personligheter istället för juridik.

Men du diskuterar inte längre ämnet utan har som sagt gått över helt till ad hominem, antagligen för att du inte kan försvar dina missuppfattningar, lögner och försvar av Lambertz. Annars skulle du argumentera i sak istället.

Det jag säger är givetvis inte blaha, utan jag förklarar för dig varför man innan man är dömd är oskyldig och att det inte finns några mellanlägen, något du inte kan argumentera emot och därför försöker undvika att diskutera.

Vad gäller Lambertz har många jurister visst starkt ifrågasatt hans uttalande både allmänt och juridiskt, om än för försiktigt som är juristers sätt, tyvärr. Så det är inte alls som du låtsas att jag skulle var ensam om det.

Inte för att det spelar en avgörande roll då min argumentation står på egna ben, men jag har tidigare i tråden citerat åtminstone en jurist, Bodil Borison, som ganska klart kritiserat Lambertz för hans felaktigheter och angrepp på oskuldspresumtionen: (FB) Kan man bli frikänd i Sverige och vad innebär det när ett åtal ogillas i en dom?

"Är man oskyldig när en domstol har frikänt för brott? Svaret på den frågan är ett entydigt ja".

Borison har förstås rätt. Den konstiga åtskillnad mellan att vara oskyldig och betrakta som oskyldig du vill göra gällande är Lambertzka dillerier och rökridåer för att dölja hans egna personliga för honom pinsamma tillkortakommanden. Precis detsamma gäller tyvärr dig också i den här tråden.

Du får mer än gärna presentera dina källor som du har satt dig in i. För tillfället påstår du nämligen att de jurister du citerar har fel eftersom att du själv har en annan tolkning.

Jag påstår inte att juridiken inte går att sätta sig in i men jag hävdar att du har lika lite tolkningsföreträde gällande juridiken framför utbildade jurister som jag har om mensvärk framför kvinnor.

Bodil Borison syftar till att juridiskt sett är personen att anse som oskyldig. Det framgår tydligt av att man inte vill uttala någon egen åsikt i skuldfrågan:

Du bemöter ju inte något av argumenten utan för ett cirkelresonemang om varför du har rätt. Låt oss sätta din teori på sin spets och jag vill ha ett svar på det här om du orkar fortsätta diskussionen.

Person A har begått en våldtäkt mot person B. Målet går till domstol där en friande dom kommer. Enligt dig vet vi nu att person A är oskyldig. Detta innebär i sådana fall juridiskt att person B har gjort en falsk anmälan mot person A och person B har därigenom gjort sig skyldig till ett brott och uppfyller enligt ditt tankesätt rekvisiten för brottet. Anser du att person B bör dömas för brott? Om inte, hur försvarar du det med ditt synsätt?

Ett friande av person B i en rättslig process skulle ju även innebära att domstolen insinuerar att person A faktiskt mycket väl kan vara skyldig vilket enligt dig vore ett grovt övertramp.

Inser du inte nu problematiken med ditt resonemang så kommer du nog aldrig att göra det.