Citat:
Ja, det är exakt detta som "griniga högergubbar" (obs tänker på folk jag träffat utanför den här tråden) har så svårt att ta in. När SD var små på 00-talet var anti-såsseri en betydande ideologisk inriktning i lilla SD. Man trodde då, pre-Reinfeldts 1 miljon raketforskare, att bara såssarna försvann från makten skulle invandringen upphöra och allt bli bra igen. Dessvärre lever dessa reliker kvar 20 % senare, och tror att alla nya SD-sympatisörer efter 2002 är notoriska såssehatare som de själva.Tack för ett välskrivet svar. Min huvudpoäng var dock följande: SD är usla på att attrahera de invandringskritiska väljarna och att SD legitimerar sina politiska motståndare gör saken bara värre. Förra veckan röstade MUF för fri invandring. Denna vecka sitter M:s rättspolitiske talesman Johan Forssell på Twitter och hyllar Fredrik Reinfeldt och dennes senaste, bisarra kommentarer om att svenskarna typ ska dansa bort otryggheten från Sveriges gator. Den nuvarande partiledaren Ulf Kristersson var, förutom fri invandrings-förespråkare under ungdomsåren, även fifflande minister och ordförande för M:s migrations- och integrationspolitiska arbetsgrupp under Fredrik Reinfeldt. Det M som SD nu legitimerar styrs alltså fortfarande av exakt samma tokiga skara av nyliberala reinfeldtister som tidigare. Det är även detta M-legitimerande som är skälet varför SD gjorde ett så svagt val 2018 jämfört med tidigare år. Som jag skrev i mitt inlägg:
M-väljare som tvekar inför att rösta SD har fått skäl att bekvämt fortsätta rösta på M. En röst på SD innebär ju, enligt SD själva, ändå i slutändan en potentiell M-regering. Varför ska de då sänka sin sociala status genom att rösta på ett stigmatiserat lågstatusparti som SD? Och om dessutom SD-ledningen själva anser att M är ett fullgott politiskt alternativ, varför ska då väljarna inte anse det också?Sedan så kan vi konstatera att den statistik du tillhandahåller om att SD-väljare föredrar de borgerliga partierna först och främst visar på hur särskilt usla SD är på att attrahera invandringskritiska väljare från Sveriges överlägset största parti - S. Idén som du och en del andra här framhåller om att väljarna som röstat på sossarna typ bara är ”dumma i huvudet” är inte konstruktiv och påminner snarare om dysfunktionella restaurangägare som skäller ut sina egna kunder i Gordon Ramsay’s Kitchen Nightmares. Vad jag efterlyser här är konstruktiv självkritik istället för uråldrigt sosseförakt från griniga högergubbar.
Gråsossiga S-väljare som röstat på S hela livet, men som är djupt oroade och förargade över samhällsutvecklingen, kommer kanske aldrig rösta på det borgerliga stödpartiet SD, men de skulle ha kunnat rösta på folkrörelsen SD, ett parti som var hela Sveriges oppositionsparti.
Och de SD-väljare som varit med sedan 2010, hur pass mycket kämpaglöd har de för borgerlighetens fula lilla ankunge jämfört med den kämpaglöd de hade för Sveriges enda oppositionsparti och folkrörelsen SD? Är de lika taggade att ta svåra diskussioner med vänner och familj och värva röster till ett SD som ej klarar av att hålla en högre ambitionsnivå än att bli ett stödparti till en borgerlig regering ledd av fifflaren och Reinfeldtaren Ulf Kristerson?
Lyssnade på Christofer Fjellner i P1 idag på eftermiddagen och det lät verkligen inte som om M tänkte sig ha något regeringssamarbete med SD. Men de fick gärna rösta på M-förslag i riksdagen, och rösta bort Löfvén.
"Inte samarbeta, samtala, samverka, samregera" gäller visst fortfarande. /Kristersson 2018
__________________
Senast redigerad av Sanningskorn 2019-10-18 kl. 19:36. Anledning: "samregera"
Senast redigerad av Sanningskorn 2019-10-18 kl. 19:36. Anledning: "samregera"
