Citat:
I studien som jag länkade till framgår det tydligt att det tar uppåt 14 år att få igen investerade pengar när det gäller moderna vindkraftverk:
Citat:
5.2.1 Återbetalning
Samtliga ägare ser återbetalningen som ett centralt begrepp i analysen av ett
vindkraftverks lönsamhet. En snabb återbetalning anses vara synonymt med en hög
lönsamhet. De som investerade förhållandevis tidigt har observerat en snabbare
återbetalning än de som investerade i ett senare skede. Då trenden för lönsamheten
enligt ägarna varit nedåtgående uttrycker majoriteten att deras vilja till fortsatt
investering i vindkraft minskat.
Den initiala installationskostnaden (ekv. 10) är den fasta kostnad som varje producerad
kilowattimme sedan ska betala tillbaka på. Storleken på denna påverkar vilken
återbetalningstiden blir. En hög fast kostnad medför en längre återbetalning eftersom en
högre summa ska betalas tillbaka.
Enligt ägarna har installationskostnaden kraftigt varierat över tid. De menar på att marknaden anpassat sig efter rådande intäktsnivåer,
där en högre nivå har försvarat och motiverat en högre installationskostnad. För
fallverken görs intervallet 3,4 kronor för fallverk V52 till 5,6 kronor för fallverk V90-1
gällande (Bilaga 3, tabell 1).
För att göra fallverkens lönsamhet, den observerade återbetalningen med hänsyn till
kalkylräntan på 4 procent, jämförbara bestäms respektive fallverks ackumulerade
procentuella återbetalning (ekv. 6) de sex initiala produktionsåren (Bilaga 3, figur 3).
Återbetalningstakten har tydligt varierat beroende på när i tiden verken togs i drift.
De två fallverk som byggdes år 1999 respektive år 2002 har efter sex produktionsår mer än
dubbelt så hög procentuell återbetalning än de som byggdes år 2011 och år 2012.
År 2017 uppgår den faktiska återbetalningen för fallverk V47 och V52 till 250
respektive 268 procent, där den lägre återbetalningen för V47 trots fler produktionsår
delvis hänförs till en 75 öre/kWh högre investeringskostnad (Bilaga 3, tabell 1). För
fallverken V90-1 och V90-2 är motsvarande värden 49 respektive 41 procent.
Om dessa fallverks genomsnittliga kassaflöde förblir konstant beräknas återbetalningstiden till lite
mer än 14 år, att jämföra med 6 och 7 år för de två äldre verken.
----
Att lönsamheten tidigt var förhållandevis hög bidrog enligt ägarna till att skapa en skev
bild av marknaden. De kalkyler som upprättades inför ägarnas investeringar har i
efterhand konstaterats vara glädjekalkyler till följd av prisfall på marknaden. Följden av
att kapitalet låstes upp i tron om en högre avkastning än den realiserade är att viljan till
fortsatt drift av verksamheten för dessa ägare minskat, vilket är i linje med Olsson
(2011). Vidare kan konstateras att utvecklingen mot dyrare vindkraftverk och lägre
ersättning bidrar till att ägarnas investeringsvilja i vindkraft minskar ytterligare.
Samtliga ägare ser återbetalningen som ett centralt begrepp i analysen av ett
vindkraftverks lönsamhet. En snabb återbetalning anses vara synonymt med en hög
lönsamhet. De som investerade förhållandevis tidigt har observerat en snabbare
återbetalning än de som investerade i ett senare skede. Då trenden för lönsamheten
enligt ägarna varit nedåtgående uttrycker majoriteten att deras vilja till fortsatt
investering i vindkraft minskat.
Den initiala installationskostnaden (ekv. 10) är den fasta kostnad som varje producerad
kilowattimme sedan ska betala tillbaka på. Storleken på denna påverkar vilken
återbetalningstiden blir. En hög fast kostnad medför en längre återbetalning eftersom en
högre summa ska betalas tillbaka.
Enligt ägarna har installationskostnaden kraftigt varierat över tid. De menar på att marknaden anpassat sig efter rådande intäktsnivåer,
där en högre nivå har försvarat och motiverat en högre installationskostnad. För
fallverken görs intervallet 3,4 kronor för fallverk V52 till 5,6 kronor för fallverk V90-1
gällande (Bilaga 3, tabell 1).
För att göra fallverkens lönsamhet, den observerade återbetalningen med hänsyn till
kalkylräntan på 4 procent, jämförbara bestäms respektive fallverks ackumulerade
procentuella återbetalning (ekv. 6) de sex initiala produktionsåren (Bilaga 3, figur 3).
Återbetalningstakten har tydligt varierat beroende på när i tiden verken togs i drift.
De två fallverk som byggdes år 1999 respektive år 2002 har efter sex produktionsår mer än
dubbelt så hög procentuell återbetalning än de som byggdes år 2011 och år 2012.
År 2017 uppgår den faktiska återbetalningen för fallverk V47 och V52 till 250
respektive 268 procent, där den lägre återbetalningen för V47 trots fler produktionsår
delvis hänförs till en 75 öre/kWh högre investeringskostnad (Bilaga 3, tabell 1). För
fallverken V90-1 och V90-2 är motsvarande värden 49 respektive 41 procent.
Om dessa fallverks genomsnittliga kassaflöde förblir konstant beräknas återbetalningstiden till lite
mer än 14 år, att jämföra med 6 och 7 år för de två äldre verken.
----
Att lönsamheten tidigt var förhållandevis hög bidrog enligt ägarna till att skapa en skev
bild av marknaden. De kalkyler som upprättades inför ägarnas investeringar har i
efterhand konstaterats vara glädjekalkyler till följd av prisfall på marknaden. Följden av
att kapitalet låstes upp i tron om en högre avkastning än den realiserade är att viljan till
fortsatt drift av verksamheten för dessa ägare minskat, vilket är i linje med Olsson
(2011). Vidare kan konstateras att utvecklingen mot dyrare vindkraftverk och lägre
ersättning bidrar till att ägarnas investeringsvilja i vindkraft minskar ytterligare.
https://stud.epsilon.slu.se/13800/1/kreutz_e_peterson_e_180625_pdf.pdf