Citat:
Det stämmer att risken för att modern och/eller barnet ska dö, I GENOMSNITT är större för en 41-årig kvinna än för en 21-årig kvinna. Men skillnaderna mellan individer är jättestor, och i det enskilda fallet är kvinnans hälsa och livsstil viktigare än hennes ålder. Om din fru inte har någon grundsjukdom (diabetes, hjärtfel, astma, högt blodtryck...), inte är överviktig, inte röker och inte har alkohol- eller drogberoende, så skulle jag säga att det bara är att köra på. Det är farligt att leva - man kan dö!
Dessutom är din fru inte förstföderska, och det gör att förlossningen kommer att gå mycket lättare (all other things equal) än för en 41-42-årig förstföderska (som kan få det mycket tufft, det ska man inte sticka under stol med).
Vad gäller risken för fosterskador, så kommer din fru, på grund av sin ålder, att få ta alla tänkbara tester inom det normala mödravårdsprogrammet, om hon vill ha dem. (KUB-test, fostervattensprov och utökat ultraljud är väl de främsta.) Då upptäcks det allra mesta. Men ni måste förstås vara beredda på att göra en - i värsta fall ganska sen - abort, om något skulle vara fel. (Runt 17:de veckan eftersom man inte ser allt innan.)
Risken för DS är ett par procent för er nu, och det är ju trots allt en väldigt liten risk. Men vänta inte längre i onödan, för risken stiger brant nu för varje år!
Om ni inte vet med er att er fru har några hälso- eller fertilitetsproblem, så finns det ingen anledning att gå till någon läkare. Men har hon inte blivit gravid efter ett halvår så bör ni göra det, för ni har inte mycket tid att vinka på.
Regelbundna menstruationer är en förutsättning för att bli med barn, men inte en garanti för att man kan bli det, eftersom äggens kvalitet försämras flera - eller rentav många - år innan menstruationerna upphör. Det finns helt enkelt inte lika många befruktningsdugliga ägg kvar vid 41, som vid 21.
Dessutom är din fru inte förstföderska, och det gör att förlossningen kommer att gå mycket lättare (all other things equal) än för en 41-42-årig förstföderska (som kan få det mycket tufft, det ska man inte sticka under stol med).
Vad gäller risken för fosterskador, så kommer din fru, på grund av sin ålder, att få ta alla tänkbara tester inom det normala mödravårdsprogrammet, om hon vill ha dem. (KUB-test, fostervattensprov och utökat ultraljud är väl de främsta.) Då upptäcks det allra mesta. Men ni måste förstås vara beredda på att göra en - i värsta fall ganska sen - abort, om något skulle vara fel. (Runt 17:de veckan eftersom man inte ser allt innan.)
Risken för DS är ett par procent för er nu, och det är ju trots allt en väldigt liten risk. Men vänta inte längre i onödan, för risken stiger brant nu för varje år!
Om ni inte vet med er att er fru har några hälso- eller fertilitetsproblem, så finns det ingen anledning att gå till någon läkare. Men har hon inte blivit gravid efter ett halvår så bör ni göra det, för ni har inte mycket tid att vinka på.
Regelbundna menstruationer är en förutsättning för att bli med barn, men inte en garanti för att man kan bli det, eftersom äggens kvalitet försämras flera - eller rentav många - år innan menstruationerna upphör. Det finns helt enkelt inte lika många befruktningsdugliga ägg kvar vid 41, som vid 21.
Tycker ditt inlägg var vettigast här och det TS bör ta fasta på.
Att jämföra med idag och tidigare för typ 20 år sedan går inte. Det är för stor spännvidd idag mellan hur folk är i olika åldrar Vi har massa yngre idag som är överviktiga och därmed också kommer ha problem med graviditet, precis som det finns äldre som lever hur hälsosamt som helst, så främst det är riktlinjen över livsstilen, fastän det visserligen av naturliga skäl brinner i knutarna ändå när man blir äldre.
Om alla hälsofaktorer stämmer så finns det bra chans att bli gravid ändå, men kan vara en högre risk med missfall främst de första 3 månaderna.
Sedan idag så beror också det till hälften på mannen också för även här har fertiliteten minskat rejält de senaste åren och faktiskt även många yngre män kan ovetandes ha detta problem, så det kan vara läge att kolla upp det med. Det är kostnadsfritt vid en utredning att kolla hur det står till med fertiliteten hos mannen, men annars kan det gå på några tusen. Detta kollas på reproduktionsenheten eller där som spermadonationer göres. Det som påverkar hur det ligger till hos männen är samma som kvinnorna, men det sägs även sådant som dricksvattnet kan spela en roll pga bl a utspolat läkemedel och vad folk har i urinen som inte blir helt renat i vattnet med dagens metoder. Sedan kan även vilken typ av kallingar påverka, så det är ju väldigt lömskt det där med hur det kan stå till med en mans kvalite på spermierna.
__________________
Senast redigerad av Kammadaj 2019-10-17 kl. 10:05.
Senast redigerad av Kammadaj 2019-10-17 kl. 10:05.
