2019-10-16, 21:25
  #577
Medlem
Thax21s avatar
(Se föregående inlägg för de fyra första åkarna i laget)
Jonna Sundling
Förra säsongen blev verkligen ett stort kliv i rätt riktning, hon var bra från start till mål och gjorde också bra ifrån sig i den tävling hon fick köra på VM, även om den slutade snöpligt. Första VC-segern bärgades och följdes upp med ett par individuella pallplatser till. Överlag bra distansåkning också med undantag för Davos (likt Stina). Fun fact är att Sundling, om jag räknat rätt, tagit medalj i de 12 senaste SM-loppen (stafetter inkluderat) hon ställt upp i. Sundling är väl annars A-landslagets mest anonyma åkare, näst efter Settlin då. Oförtjänt om man tänker på att hon faktiskt vann en tävling ifjol, men det är väl mer en produkt av att alla andra är så bra (och Falk är känd på historiska meriter). Det innebär ju tyvärr att det inte kommer särskilt många intervjuer under försäsongen, framförallt inte i rikstäckande medier. Hon har väl i alla fall varit med på alla läger, och ett par positiva intverjuer i Västerbotten-kuriren under sommaren har det varit. Hon har verkligen lyckats minska antalet sjukdagar efter halsmandelsoperationen efter säsongen 16/17 avslutades. Precis som för Kalla så ryktas det om en stark träningssommar också. Så vi hoppas väl på att kommande säsong ska bli den bästa för Sundling hittills. Rimliga målsättningar är då typ: Vinna (minst) en gång till, fler individuella pallplatser (3 förra säsongen), topp-6 i sprincupen (9 ifjol) och förbättra placeringen i totalcupen (17:e).

Maja Dahlqvist
Ytterligare en av fjolårets succédamer. Från att med tvekan få vara med i väldscupcirkusen på sprintarna till att vara given på pallen där och topp-10 några gånger i distans. Ett VM-guld hanns med också och Dahlqvist har fortfarande vunnit alla sprintstafetter hon åkt mot internationellt motstånd. Trist slut på individuella sprinten på VM, men det är väl egentligen det enda negativa. Lite märklig kvalmiss i Lillehammer också (för självsäker efter succén helgen innan?) om man ska leta efter dåliga saker.
Här har det väl ryktats om lite problem under träningssäsongen, och Maja såg lite oväntat svag ut under Toppidrettsveka också (men det är förvisso stor skillnad för en del på rullskidor). SVT hade ett reportage nyligen med Maja (inspelat under lägret i Frankrike) men där framkom verkligen ingenting, varken åt det negativa eller positiva hållet. Har oavsett väldigt svårt att se en tillbakagång till det hon var innan förra säsongen, men visst kan det bli en sämre säsong. Snabbheten och tuffheten kommer hon ha kvar, det har hon alltid haft, det är väl mest frågan hur det bli med uthålligheten och mjölksyratåligheten. Att en 25-åring med världens bästa sparring och träningsmöjligheter ska tappa det i någon större utsträckning har jag dock svårt att se även om det bevisligen händer (Weng, Haga), finns ju en psykologisk aspekt också. Nu blev det väldigt negativt från mig på egentligen ingenting… så stark som Dahlqvist var förra säsongen bör man bara tro på mer framgång. Så målen jag sätter upp är följande: Vinna sin första individuella tävling, behålla sin plats på pallen i sprintcupen och ta fler poäng sam förbättra placering i totalcupen (9:a). Kanske kan man önska större stabilitet och fler lopp nära sitt max i distans också, men det känns mindre prioriterat jämfört med sprintarna.

Hanna Falk
Svagt fjolår. Ganska konstigt fjolår också. Hela sommaren ryktades det om kanonform och kliv framåt med nya rekord i olika tester, och strax innan säsongsstart kom Expressens avslöjande om att Falk hade vunnit (!) ett distanslopp (!) på snölägret med landslaget innan premiären. Premiären kom med en tredjeplats på 5 fritt (då var alla lite besvikna, det skulle sedan visa sig vara säsongens bästa från Falk – hon slog ju trots allt Frida, Maja, Ida, Settlin mfl.) och en överlägsen seger i sprinten. Där tog väl säsongen slut ungefär. Kraftigt överdrivet i och med att hon tog sig till en final ett par veckor senare (och i finalen har hon faktiskt lite ”otur” om man ska vara snäll, hon bränner väldigt mycket energi på att försöka ta sig om Skistad och sen jaga Stina), tog ytterligare ett SM-guld (fun fact, det är bara Kalla som har fler individuella SM-guld av idag aktiva svenska damer) och en pallplats i sprintstafett efter en stark insats (ja, faktiskt). Det slår mig att det för några år sedan hade beskrivits som en godkänd säsong. Nu framstår det som katastrof i relation till vad man tror Falk kan med den utveckling hon haft och hur starkt det svenska landslaget i övrigt har blivit.
Väldigt tyst om Falk i sommar va? Vet inte hur man ska tolka det men det kanske är sunt att det inte blir någon hype likt ifjol i alla fall (och det kan det väl inte bli heller mtp hur säsongen sedan var). Målsättningen måste ju vara att ”komma tillbaka”. Sen vad det innebär och hur långt det kommer räcka mot de yngre (svenska) tjejerna får man väl se. Minst en individuell pallplats, topp-10 i sprintcupen och bara en given plats i det svenska laget är väl några mål. Kanske bör hon sikta ännu högre mtp att hon inte lär ha många år kvar i toppen (och sista mästerskapet var nog det senaste tyvärr). Jag tror i alla fall att hon kommer göra en bättre säsong, sen vad det räcker till…

Evelina Settlin
Fick ett stort lyft förra säsongen. Höll hela säsongen ut också, vilket varit ett problem tidigare. Hon var lite ”bitter” för ett par år sedan för att hon alltid fick agera något slags riktmärke för de yngre tjejerna i utvecklingslandslaget men var mycket nöjd med förändringen när det bildades ett B-landslag, ännu mer nöjd med att få träna med de bästa förra sommaren. Att det var avgörande för utvecklingen ska vi väl låta vara osagt men det blir intressant att se om hon kan lyfta sig ytterligare av att få förtroendet att på riktigt tillhöra A-landslaget också.
Något särskilt från träningssäsongen har jag inte lyckats snappa upp, mer än att hon gift sig (men behåller namnet) och att hon tydligen är landslagsåkarnas representant i kontakter/synpunkter med förbundet (tillsammans med Peterson från herrsidan).
Ett givet mål för kommande säsong skulle ju vara att få kliva upp på pallen i världscupen individuellt, det är hon ensam om i A-landslaget om att inte ha gjort (okej Frida, men hon har VM). Tyvärr tror jag det blir väldigt väldigt svårt att åstadkomma, det finns lite för många som är lite för bra både i distans och sprint. Andra mer realistiska mål är väl att förbättra placeringen i världscupen (24:a ifjol), ta fler topp-10placeringar (3 ifjol) och kanske förbättra snittresultatet från förra säsongen (~16:e enligt mina beräkningar). Jag tror alltså på en liknande säsong som förra, jämn och ”fin” nivå men utan de där topparna. Kanske kan det alltså ändå bli lite bättre.

Team Bauhaus och ett par till åkare kommer inom kort, herrarna dröjer någon vecka eller två...
Citera
2019-10-16, 22:24
  #578
Medlem
BraidsMammas avatar
Fantastiskt trevlig kvällsläsning Thax, tack för det! 🙂
Citera
2019-10-16, 22:40
  #579
Medlem
bcdefgs avatar
Håller med, väldigt kul läsning. Det jag skulle vilja lägga till är väl att Jonna nog är den enda åkaren i A-laget som faktiskt underträffat de förväntningar man fick av junioråren - varför jag tror och hoppas att hon kommer etablera sig kring topp tio på distans förutsatt att hon ges chansen. Hon borde vara en ypperlig stafettåkare
Citera
2019-10-16, 23:58
  #580
Medlem
Riktigt gedigen genomgång Thax21!

För mig är det Ebba och Stina som ska "leda" laget genom att inkassera vinster/pallplatser säsongen igenom. Båda två har visat att de kan hålla den nivån en hel säsong. Kring Ebba känns det mesta positivt och någonstans litar man på att Stina hittar rätt trots revbensskadan. Jag har också för mig att Stina tidigare i somras (någon intervju från Torsbylägret har jag för mig) sa att hon hade varit uppe på väldigt höga träningsmängder och kunnat träna på utan problem. Skadan kom trots allt i slutet av sommaren och mycket av grundträningen var redan gjord. Det är inte säkert att en period av alternativ träning har varit en nackdel. Vet dock inte om hon har haft några bakslag sen hon började köra på med konventionell träning. Dessutom hade jag varit betydligt mer orolig om skadan hade varit ett resultat av överbelastning och inte en olycka.

Jag delar uppfattningen om att Kalla bör satsa på det gamla konceptet med formtopp de första helgerna och i mitten av februari. Jag ser hellre att hon är med och utmanar om segern i en handfull tävlingar än att det blir placering 3-10 jämnt över. Tänk om hon kunde vara i samma form i Lillehammer som hon var där för två år sedan! Om Kalla ska vara ordentligt motiverad att satsa mot mästerskapen 2021/2022 är såklart också högstanivån viktigare än lägstanivån.

Just skiathlonen i Lillehammer känns det som kommer sätta an tonen lite för hela säsongen. Skulle Johaug vara så överlägsen att hon kör ifrån allt och alla och vinner med bortåt med minuten är det väldigt lite som talar för att hon ska tappa mer än max något enstaka distanslopp. Om Stina är i form (behöver inte vara topp, men i alla tillräckligt duglig för att man ska kunna dra rimliga slutsatser om hennes allmänna distanskapacitet för säsongen) kommer vi nog också få ganska bra svar där kring hur "distanssatsningen" fallit ut och om det överhuvudtaget är rimligt med en pallplats i totalcupen.

Gällande Dahlqvist finns det såklart en risk för "bakslag", men precis som Thax21 kan jag inte se hur skulle kunna falla tillbaka så långt som till sin "gamla åkarprofil" (bara toppnivå i lätta sprintar/stadssprintar i fristil). Det enda skulle vara om hon har åkt på en överträningssmäll.

Frida vågar jag knappt uttala mig om. Det kan bli hur bra som helst egentligen, det kan också bli en riktig skitsäsong förstörd av sjukdomar och krånglande benhinnor.

Settlin är Idas arvtagare som lagets "potatis". Hon kan åka allt, men har ingen tydlig spets i något. Det är inte fel att ha en sådan åkare när det är exempelvis 10 fritt dagen efter en sprint och Stina/Jonna/Maja inte har orkat ladda om och hamnar på plats 27 eller 33. Då är det skönt att ha en Settlin som kan rädda den svenska bredden med en stabil 13-plats. Jag hoppas dock att hon kliver ur potatis-rollen några gånger i vinter och levererar resultat som åtminstone visar att pallplatser inte är någon alltför avlägsen dröm (likt fjärdeplatsen i Lillehammer ifjol).

Falk kommer behöva jobba hårt för att hålla A-lagsplatsen. Som mer eller mindre utpräglad sprinter (troligen kommer hon inte längre i distans) blir det också tuffare när de som kommer underifrån (främst Hagström och Lundgren, på några års sikt även Svahn) visar sig ha lika mycket spets som Falk i sprint och dessutom tydlig utvecklingspotential i distans. Lundgren är för övrigt en av dem man är mest spänd på inför säsongen. Kommer hon få ut den kapacitet som löpningsresultaten lovar? Då kan hon bli en stor överraskning även på distans. Med risk för att hamna i en tabubelagd diskussion tycker jag också det ser ut som hon har "slimmat" låren lite grann (inte direkt Falk-lår) och det är nog ingen nackdel i distans. Enligt en intervju någon lade upp här för ett tag sedan verkar Lundgren aldrig ha gjort någon direkt satsning på sprint, utan de explosiva egenskaperna har kommit naturligt genom forboll och hockey. Där finns nog mycket distansåkning i den tjejen och därtill en sjuhelsikes vinnarskalle.

Vågar man hoppas på att Sundling äntligen ska få till en helt sjukdoms- och skadefri försäsong? Det verkar ha gått riktigt bra hittills i alla fall. Även om kapacitet och form är en viktig del i heatåkningen är det dock inte hela grejen och här måste Jonna lära sig (i den mån det går att lära sig) att ha mer auktoritet och ta plats i ett fält. Kapaciteten för att vara med i toppen i varenda sprint finns i alla fall, även i klassiskt (innan fallet var det nog i Otepää hon såg bäst ut förra säsongen, kanske tillsammans med Quebec).

En dam på pallen i totalcupen hoppas vi på!
Citera
2019-10-17, 00:25
  #581
Medlem
Håller med om i stort sett allt Thax. Både beskrivningarna och resultatmål.

Jag har en lite annan förhoppning på Dahlqvist och Sundling snarare än placeringsmål dock, och det är att dom ska börja ta lite mer plats. Dom behöver inte be om ursäkt för sig, jag vill se dom gå fram och ta tät även när Stina är närvarande. Övertygad om att Maja kunde vunnit åtminstone ett lopp förra säsongen, och Jonna vann ju i ärlighetens namn mest för att Stina överskattade sig själv något i början på säsongen. Jonna är väldigt duktig på att hushålla krafterna och vara som bäst i finalerna, helt klart en styrka, men ska hon vinna mer behöver hon våga vara offensiv i finalerna. Maja är mest lite för kär i att åka i rygg även när hon känner sig bra.

Håller också med Oggson att Ebba och Stina främst ska leda laget i vinter, och vara den säkra punkten i distans respektive sprint samt tourerna. Sen ska övriga turas om att fylla in. Om vi säger att en vanlig världscuphelg är en sprint och ett distanslopp så har damerna ungefär 9½ pallchansmöjligheter på två lopp(12 starter). Så pass bra är dom. Ebba, Kalla, Frida har hårdraget pallchans i alla distanslopp medan Stina har det i vissa, och i sprint har egentligen alla svenskor till start en reell pallchans.
Citera
2019-10-17, 01:45
  #582
Medlem
På flashback finns hela spektrumet. Från den mest idiotiska smörja till förstklassiga genomgångar som Thax21 här, Alkibiades juniortråd och utläggningar i största allmänhet. Verkar som att bredden finns också numera. Måste vara fler än nånsin med klart över medel intresse och kunnande som skriver jämfört med för bara fem år sen.

Och angående Thax21's genomgång så slutar jag aldrig förvånas över potentialen på damsidan. Först när man gått igenom 5-6 namn dyker Lundgren och Hagström upp också och tanken är då "ja, just ja, de höll jag på glömma". Det är rent av otroligt.

Citat:
Ursprungligen postat av frankkk
Håller med om i stort sett allt Thax. Både beskrivningarna och resultatmål.

Jag har en lite annan förhoppning på Dahlqvist och Sundling snarare än placeringsmål dock, och det är att dom ska börja ta lite mer plats. Dom behöver inte be om ursäkt för sig, jag vill se dom gå fram och ta tät även när Stina är närvarande. Övertygad om att Maja kunde vunnit åtminstone ett lopp förra säsongen, och Jonna vann ju i ärlighetens namn mest för att Stina överskattade sig själv något i början på säsongen. Jonna är väldigt duktig på att hushålla krafterna och vara som bäst i finalerna, helt klart en styrka, men ska hon vinna mer behöver hon våga vara offensiv i finalerna. Maja är mest lite för kär i att åka i rygg även när hon känner sig bra.

Håller också med Oggson att Ebba och Stina främst ska leda laget i vinter, och vara den säkra punkten i distans respektive sprint samt tourerna. Sen ska övriga turas om att fylla in. Om vi säger att en vanlig världscuphelg är en sprint och ett distanslopp så har damerna ungefär 9½ pallchansmöjligheter på två lopp(12 starter). Så pass bra är dom. Ebba, Kalla, Frida har hårdraget pallchans i alla distanslopp medan Stina har det i vissa, och i sprint har egentligen alla svenskor till start en reell pallchans.

Det där är en bra poäng, och något jag tänkte på förra säsongen. Men även om jag håller med om det så måste jag ändå lägga till ett hederligt "lättare sagt än gjort" när Stina är med i bilden. Trots att hon är bäst i världen tycker jag hon är underskattad.
Citera
2019-10-17, 02:01
  #583
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av MacReady
Det där är en bra poäng, och något jag tänkte på förra säsongen. Men även om jag håller med om det så måste jag ändå lägga till ett hederligt "lättare sagt än gjort" när Stina är med i bilden. Trots att hon är bäst i världen tycker jag hon är underskattad.

Jag tror ingen slår peak Nilsson, i år heller, som i Davos, Toblach och Val Mustair är hon alldeles för bra för någon. Men hon har fått ett sånt enormt mentalt övertag också att det spiller över även dagar när hon är mänsklig. Dom dagarna får dom inte låta henne styra och ställa.
Citera
2019-10-17, 07:11
  #584
Medlem
Alkibiadess avatar
En fråga är ju om sådana åkare som Stadlober, Weng, Haga och Pärmäkoski kan komma tillbaka till den absoluta toppnivån (flera pallplatser och utmana/störa Stina, Kalla, Ebba och Frida m fl). Jag tror mycket väl de kan åka bättre denna säsong än den förra säsongen men inte så att de faktiskt kan åka på de bästa norskornas eller svenskornas nivå.

Intressant också om någon ryska kommer ta ett kliv och fylla tomrummet efter Belorukova och övriga gravida ryskor. Istomina kanske men ryskorna är förvånansvärt ensidiga.

Kommer Diggins och amerikanskorna satsa för mycket på sin hemmatävling och inte vara form under resten av säsongen?

Slutligen blir det intressant att följa tyskorna, om de tagit ytterligare ett kliv till denna säsong.
Citera
2019-10-17, 09:25
  #585
Medlem
Thax21s avatar
Fin respons! Eftersom oggson och Macready redan dragit in Lundgren och Hagström kommer här resten av åkarna; Team Bauhaus och "två till".

Team Bauhaus

Anna Dyvik
Struligt fjolår med svaga resultat efter två säsonger dessförinnan som pekade spikrakt uppåt. Själv verkar hon tillskriva tillbakagången att hon övergav sin träningsfilosofi lite, vilket kan tyckas märkligt när hennes personlige tränare (Annika Zell) var del av landslagets ledarstab. Likväl tror hon att hon körde för mycket mängd och hängde med på Thomsons idéer för mycket. Vi får väl se om det blir ordning på det nu.
Ett första rimligt mål är väl att återta en plats i sprintlaget, en uppgift som inte alls är enkel. Annars svårt att sätta konkreta resultatmål, men återtar hon platsen så är det klart att det bör innebära semifinal/finalnivå. Bättre distanslopp är ett måste också, allt ska bli bättre bara… Lite svårt att bli klok på hur hennes träningssäsong egentligen har fungerat, följer man bloggen så är det uppåt ena veckan och neråt andra. Missade iaf i stort sett hela Frankrike-lägret pga förkylning och det har väl varit en del sådant – men hon har alltid haft en del strul och det hindrade henne inte de två säsongerna före den senaste. Svårbedömd och svårt att spå hur det ska gå till vintern. Är ändå den största talangen i Bauhaus-gruppen som jag ser det.

Moa Molander Kristiansen
Allroundåkaren MMK fortsatte framåt förra säsongen, likt hon gjort varje år som senior. Ambitionsnivån är det inget fel på, men frågan är om nivån håller för att få åka särskilt mycket? Ifjol blev det ju TdS när landslagsåkarna stod över, det lär de inte göra i år. Det flummiga målet får väl bli att förbättra sig ytterligare i år då. Kanske också att betraktas som given de helger när sprintåkarna (inkluderat Stina, Jonna och Maja då) väljer att stå över. Annars väntar jag mig mest leverans i skandinaviska cupen. Tog sin första pallplats där ifjol samt en fjärdeplats. Bara 13:e totalt dock i och med att hon missade Vuokatti-helgen. Topp-6 i totalen? Förutsatt att hon deltar alla helger då, inte kollat om det krockar med någon distanshelg i världscupen.

Lisa Vinsa
Är ju liknande i kapacitet som MMK, lite sämre i sprint, lite bättre i tremilar, lite sämre i fristil, lite bättre i klassiskt. Går också framåt för varje säsong. Får sätta i princip samma målsättningar här som för MMK: gå framåt, åka VC på distanshelger, leverera i SC. Ska påpekas att hon lyckades sluta delad 6:a i totalen trots att hon inte heller deltog i Vuokatti. Så hon får väl sikta mot pallen då. Annars åkte hon ofta sämre än MMK i VC men bättre annars, så får steppa upp lite när hon väl får chansen i världscupen. Eller så var det tvärtom, att MMK klarade att göra det medan Vinsa mer höll nivån. Inte hört något särskilt om hur träningen gått här, inte för MMK heller.

Elina Rönnlund

Ansågs betydligt mer lovande än de två ovan under juniortiden, men internationellt var framgångarna sparsmakade och nu har U23-åldern passerat utan framgångar på U23VM också. Oavsett det så var förra säsongen ändå ett steg i rätt riktning, vann ett lopp i Sverige-cupen, pallplats där i en sprint, medalj på SM (med många borta, men ändå), världscupdebut och poäng så småningom. Mitt intryck av träningssommaren är dessvärre att hon har lite svårt med nivån i landslaget – men det bygger jag inte på någonting egentligen mer än min magkänsla från filmklipp/bilder/intervjuer från lägren. Kanske är det mer en social grej? Får inte intrycket av att hon är lika mycket med i laget som alla andra är. Missade något läger också pga sjukdom (något som ju är återkommande). Blir lite mindre konkreta resultatmål här också, men plocka poäng de gånger hon får chansen i världscupen samt ta sig upp på pallen i något lopp i skandinaviska cupen är väl rimligt i alla fall.

Bonusåkare

Ja det skulle ju bara vara A-landslaget och team Bauhaus här, men det finns (minst) två åkare i utvecklingslandslaget som håller tillräcklig klass för att Världscupen ska anses vara deras naturliga arena. Dessa får också en egen genomgång här. Övriga i utvecklingslandslaget kanske jag skriver lite om i juniortråden.

Johanna Hagström
Riktig succésäsong ifjol faktiskt. Pallplats direkt som förstaårssenior och bra intryck varje gång hon fick åka i världscupen. På det en andraplas och bästa svenska i skandinaviska cupen, samt två topp-6 på U23VM – med rejäl mersmak i sprinten där hon ramlade bort en medalj (kanske guld). Hagström påminner lite om Emil Jönsson i kroppsbyggnaden och åkningen i sprint, men tycker hon mer naturligt kan få ut skäret ordenligt i fristilen vilket borde göra utveckling i fristilsdistans lättare. Annars var ju distansåkningen under stark utveckling också under fjolåret, loppen i början inte alls lika bra som sista helgen i skandinaviska cupen och Sverige-cupen var. Min tro är att den starka utvecklingen fortsätter, inte hört något från träningen som säger annat. Jag räknar med att Hagström är en given del av sprintlaget (och det var hon väl egentligen mot slutet av förra) och tycker därmed inte heller att det är solklart att hon ens ska åka U23VM. Visserligen krockar det bara med en tävling (Drammen) men det är både en lång tour innan (och jag har så stor tilltro att jag anser att hon ska ingå i det laget också) och sen resa till USA efter. Iofs kanske hon kan köra allt det och bara skippa Drammen. Dessutom kanske hon är sugen på att äntligen ta en individuell medalj. Annars är en av de tydligaste sakerna hon kan göra för att förbättra sina resultat att bara sluta ramla
Rimliga mål är väl annars just att vara given i sprintlaget, ta en till pallplats, förbättra placeringen i sprintcupen, förbättra snittplaceringen (14:e) och plocka distanspoäng om hon får åka i någon tour (i mitt lag ska hon som sagt in, jag har A-landslaget +Hagström och Lundgren som förstauppställning så här på förhand).

Moa Lundgren
Succésäsong här också får man väl säga om den föregående. Klev direkt in och visade att hon tillhör världseliten i sprint. Bara en finalplats som saknades. Imponerade mycket på mig med femteplatsen på SM-tremilen i slutet av säsongen också. Oavsett att en del mentalt kan ha checkat ut. Träningssommaren, eller snarare hösten, har antytt stora steg framåt som löpare. Eller antytt är fel ord, det är alldeles glasklart så. Det måste inte innebär något för längdskidresultaten men svårt att tro att det inte vittnar om en höjd uthållighet generellt. edit: Instämmer i oggsons observation här också, tycker hela hon ser lite mer slimmad ut faktiskt. Mindre hockeyträning?
Liknande tankegångar som för Hagström om säsongen som kommer annars, med liknande målsättningar. Distanspoängen var för övrigt retsamt nära vid ett par tillfällen ifjol, nu kommer det komma. Redan i Ruka om jag får gissa. Första finalplatsen i sprint känns dock som överordnat mål så här på förhand.
__________________
Senast redigerad av Thax21 2019-10-17 kl. 09:30.
Citera
2019-10-17, 11:24
  #586
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Thax21
Fin respons! Eftersom oggson och Macready redan dragit in Lundgren och Hagström kommer här resten av åkarna; Team Bauhaus och "två till".

Team Bauhaus

Anna Dyvik
Struligt fjolår med svaga resultat efter två säsonger dessförinnan som pekade spikrakt uppåt. Själv verkar hon tillskriva tillbakagången att hon övergav sin träningsfilosofi lite, vilket kan tyckas märkligt när hennes personlige tränare (Annika Zell) var del av landslagets ledarstab. Likväl tror hon att hon körde för mycket mängd och hängde med på Thomsons idéer för mycket. Vi får väl se om det blir ordning på det nu.
Ett första rimligt mål är väl att återta en plats i sprintlaget, en uppgift som inte alls är enkel. Annars svårt att sätta konkreta resultatmål, men återtar hon platsen så är det klart att det bör innebära semifinal/finalnivå. Bättre distanslopp är ett måste också, allt ska bli bättre bara… Lite svårt att bli klok på hur hennes träningssäsong egentligen har fungerat, följer man bloggen så är det uppåt ena veckan och neråt andra. Missade iaf i stort sett hela Frankrike-lägret pga förkylning och det har väl varit en del sådant – men hon har alltid haft en del strul och det hindrade henne inte de två säsongerna före den senaste. Svårbedömd och svårt att spå hur det ska gå till vintern. Är ändå den största talangen i Bauhaus-gruppen som jag ser det.

Moa Molander Kristiansen
Allroundåkaren MMK fortsatte framåt förra säsongen, likt hon gjort varje år som senior. Ambitionsnivån är det inget fel på, men frågan är om nivån håller för att få åka särskilt mycket? Ifjol blev det ju TdS när landslagsåkarna stod över, det lär de inte göra i år. Det flummiga målet får väl bli att förbättra sig ytterligare i år då. Kanske också att betraktas som given de helger när sprintåkarna (inkluderat Stina, Jonna och Maja då) väljer att stå över. Annars väntar jag mig mest leverans i skandinaviska cupen. Tog sin första pallplats där ifjol samt en fjärdeplats. Bara 13:e totalt dock i och med att hon missade Vuokatti-helgen. Topp-6 i totalen? Förutsatt att hon deltar alla helger då, inte kollat om det krockar med någon distanshelg i världscupen.

Lisa Vinsa
Är ju liknande i kapacitet som MMK, lite sämre i sprint, lite bättre i tremilar, lite sämre i fristil, lite bättre i klassiskt. Går också framåt för varje säsong. Får sätta i princip samma målsättningar här som för MMK: gå framåt, åka VC på distanshelger, leverera i SC. Ska påpekas att hon lyckades sluta delad 6:a i totalen trots att hon inte heller deltog i Vuokatti. Så hon får väl sikta mot pallen då. Annars åkte hon ofta sämre än MMK i VC men bättre annars, så får steppa upp lite när hon väl får chansen i världscupen. Eller så var det tvärtom, att MMK klarade att göra det medan Vinsa mer höll nivån. Inte hört något särskilt om hur träningen gått här, inte för MMK heller.

Elina Rönnlund

Ansågs betydligt mer lovande än de två ovan under juniortiden, men internationellt var framgångarna sparsmakade och nu har U23-åldern passerat utan framgångar på U23VM också. Oavsett det så var förra säsongen ändå ett steg i rätt riktning, vann ett lopp i Sverige-cupen, pallplats där i en sprint, medalj på SM (med många borta, men ändå), världscupdebut och poäng så småningom. Mitt intryck av träningssommaren är dessvärre att hon har lite svårt med nivån i landslaget – men det bygger jag inte på någonting egentligen mer än min magkänsla från filmklipp/bilder/intervjuer från lägren. Kanske är det mer en social grej? Får inte intrycket av att hon är lika mycket med i laget som alla andra är. Missade något läger också pga sjukdom (något som ju är återkommande). Blir lite mindre konkreta resultatmål här också, men plocka poäng de gånger hon får chansen i världscupen samt ta sig upp på pallen i något lopp i skandinaviska cupen är väl rimligt i alla fall.

Bonusåkare

Ja det skulle ju bara vara A-landslaget och team Bauhaus här, men det finns (minst) två åkare i utvecklingslandslaget som håller tillräcklig klass för att Världscupen ska anses vara deras naturliga arena. Dessa får också en egen genomgång här. Övriga i utvecklingslandslaget kanske jag skriver lite om i juniortråden.

Johanna Hagström
Riktig succésäsong ifjol faktiskt. Pallplats direkt som förstaårssenior och bra intryck varje gång hon fick åka i världscupen. På det en andraplas och bästa svenska i skandinaviska cupen, samt två topp-6 på U23VM – med rejäl mersmak i sprinten där hon ramlade bort en medalj (kanske guld). Hagström påminner lite om Emil Jönsson i kroppsbyggnaden och åkningen i sprint, men tycker hon mer naturligt kan få ut skäret ordenligt i fristilen vilket borde göra utveckling i fristilsdistans lättare. Annars var ju distansåkningen under stark utveckling också under fjolåret, loppen i början inte alls lika bra som sista helgen i skandinaviska cupen och Sverige-cupen var. Min tro är att den starka utvecklingen fortsätter, inte hört något från träningen som säger annat. Jag räknar med att Hagström är en given del av sprintlaget (och det var hon väl egentligen mot slutet av förra) och tycker därmed inte heller att det är solklart att hon ens ska åka U23VM. Visserligen krockar det bara med en tävling (Drammen) men det är både en lång tour innan (och jag har så stor tilltro att jag anser att hon ska ingå i det laget också) och sen resa till USA efter. Iofs kanske hon kan köra allt det och bara skippa Drammen. Dessutom kanske hon är sugen på att äntligen ta en individuell medalj. Annars är en av de tydligaste sakerna hon kan göra för att förbättra sina resultat att bara sluta ramla
Rimliga mål är väl annars just att vara given i sprintlaget, ta en till pallplats, förbättra placeringen i sprintcupen, förbättra snittplaceringen (14:e) och plocka distanspoäng om hon får åka i någon tour (i mitt lag ska hon som sagt in, jag har A-landslaget +Hagström och Lundgren som förstauppställning så här på förhand).

Moa Lundgren
Succésäsong här också får man väl säga om den föregående. Klev direkt in och visade att hon tillhör världseliten i sprint. Bara en finalplats som saknades. Imponerade mycket på mig med femteplatsen på SM-tremilen i slutet av säsongen också. Oavsett att en del mentalt kan ha checkat ut. Träningssommaren, eller snarare hösten, har antytt stora steg framåt som löpare. Eller antytt är fel ord, det är alldeles glasklart så. Det måste inte innebär något för längdskidresultaten men svårt att tro att det inte vittnar om en höjd uthållighet generellt. edit: Instämmer i oggsons observation här också, tycker hela hon ser lite mer slimmad ut faktiskt. Mindre hockeyträning?
Liknande tankegångar som för Hagström om säsongen som kommer annars, med liknande målsättningar. Distanspoängen var för övrigt retsamt nära vid ett par tillfällen ifjol, nu kommer det komma. Redan i Ruka om jag får gissa. Första finalplatsen i sprint känns dock som överordnat mål så här på förhand.

Överflödets förbannelse på damsidan. Både Lundgren och Hagström vill nog gärna köra världscupen och hade antagligen varit självskrivna i vilket annat landslag som helst. Svahn är nog inte långt efter om hon nu inte redan är på samma nivå.

6st får åka sprint. Stina, Maja och Jonna är självskrivna. Ebba och Frida vill nog också åka för att kunna satsa på totala WC. I alla fall Ebba tror jag kommer satsa på totalen. Hanna Falk måste nog lyfta sig rejält från senaste säsongen annars riskerar hon att förlora sin plats.
Citera
2019-10-17, 13:22
  #587
Medlem
Kung_Ingentings avatar
Citat:
Ursprungligen postat av frankkk
Jag har en lite annan förhoppning på Dahlqvist och Sundling snarare än placeringsmål dock, och det är att dom ska börja ta lite mer plats. Dom behöver inte be om ursäkt för sig, jag vill se dom gå fram och ta tät även när Stina är närvarande.
Är detta verkligen något som ska uppmuntras? Nu har jag inte studerat deras åkning på det sättet men rent generellt så är skidåkare, framför allt damer, väldigt väldigt dåliga på att åka efter någon slags genomtänkt plan. Det absolut vanligaste är ju att dom åker så snabbt dom kan tills dom dör och så har dom förstört dom chanserna till bra resultat som fanns. I svenska damlandslaget dom sista åren så är det ju i princip bara Ida som har använt huvudet när hon åker. Om det nu har kommit fram två till som faktiskt kan utnyttja sina motståndares huvudlösa körning så tycker jag bara att det är bra.

Citat:
Ursprungligen postat av Thax21
Johanna Hagström
Annars är en av de tydligaste sakerna hon kan göra för att förbättra sina resultat att bara sluta ramla
Är det här nånting man ska vara orolig för? Ramlar hon för att hon, liksom Kalla, har dålig balans och är osäker på skidorna, för att hon åker som Bryntesson och ser luckor som ingen annan ser eller har hon helt enkelt haft otur några gånger? Har man otur gång på gång så är det kanske inte otur egentligen..

Och nu kändes detta som ett väldigt negativt inlägg vilket ju inte var riktigt meningen men jag kan ju passa på att tacka för väldigt bra genomgångar för att lätta upp det lite i alla fall.
Citera
2019-10-17, 13:37
  #588
Medlem
Thax21s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Kung_Ingenting
Är det här nånting man ska vara orolig för? Ramlar hon för att hon, liksom Kalla, har dålig balans och är osäker på skidorna, för att hon åker som Bryntesson och ser luckor som ingen annan ser eller har hon helt enkelt haft otur några gånger? Har man otur gång på gång så är det kanske inte otur egentligen..

Och nu kändes detta som ett väldigt negativt inlägg vilket ju inte var riktigt meningen men jag kan ju passa på att tacka för väldigt bra genomgångar för att lätta upp det lite i alla fall.
Jag tror att hon ramlar för att hon likt Stina i början (man ska ju komma ihåg att Stina ramlade typ tre första världsuptävlingarna eller något) är lite orutinerad, för mån om att visa upp sig och tar därför onödiga risker. Samt kanske att hon när hon åker på gränsen av sin förmåga tappar koncentrationen lite (avhjälps väl av att höja förmågan). Så jag tror alltså att det ska bli bättre redan kommande säsong, men vi får se.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in