Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Nej inte trötthet men förmodligen depression och utbrändhet i ditt fall. Någon slags paus borde du kanske ta. Promenera om vädret är fint. Du är ändå inte i skick att dö just nu som du beskriver ditt tillstånd. 🙂 vad vet jag. Det är lättare att hitta på råd åt andra än sig själv.

jo åka till skogen och vandra lite med frisk luft , har några bra och lagoma stigar / slingor här

men regnar och är grått väder här i dag , annars kunde man köpt med lite grillkorv och grillat kvällsmaten ochså

Personalen ingriper förhoppningsvis om folk börjar slåss på psyket. Men jag har aldrig sett våld i vården. Hotfullhet kanske. Inget folk mår bättre av det heller. Min förra läkare berättade att hon blivit misshandlad av folk med samma diagnos som munnen jag skrev om. Man ska ligga lågt och fortsätta spela the good guy sa hon när jag bad om råd.Jag vill helst bara springa. Du får vara Krav Maga Queen på Flashback 🙂 för jag saknar all energi just nu.

Ta skit gör man bara om man tror man är skit. Annars bryr man sig inte. Behöver inte attackera tillbaka. Blev själv hotad vad fan. Med skruvmejsel. Gjorde inte ett skit. Så han gick igen. Hej då. Haha.

Jag hoppas på snö snart. Jag gillar snö och mår bra av snö om det är torrt. Psykiskt och fysiskt bra. Regn gillar jag inte så mycket. Tycker vädret påverkar min mentala hälsa ganska mycket men det finns inga dåliga väder bara dåliga kläder. Sen jag fick min släng av raynauds syndrom så måste jag vara lite mer betänksam i vissa väder men det är inte så allvarligt och jag vill inte att det ska bli värre. Är också en anledning till ångest och oro.

Haha jag är nog mera thaiboxning på avdelningarna. Jag blir ofta missförstådd och då uppstår det spänningar. Oprovocerat våld på psyket har jag upplevt från andra patienter. Jag har blivit provocerad till våld av en patient som väckte trauman i mig. Det blir problematiskt att blanda friskt bland diagnoserna.

Även personalen använder sig av tvivelaktiga metoder och elakt bemötande för att framkalla reaktioner hos vissa patienter. Psyket är en tvivelaktig instans där personalen, mentalskötarna, saknar adekvat utbildning. De kan inte lösa konfliktsituationer på ett tillfredsställande sätt. Endast polisen besitter denna kunskap. Den är även usel hos ambulanspersonal.

Nej, personalen på psyket ingriper inte alltid. Jag har sett ignorerade slagsmål på avdelningarna alldeles för många gånger som inte mynnat ut i någon form av upprättelse för den drabbade.

Ja precis. Jag har inte det problemet. Blir jag rädd för någon anledning har det aldrig lett till att jag blir påhoppad eller liknande. Men jag backar inte. Men anfaller inte heller. Det har funkat bra hittills. Ibland har jag blivigt slagen. Men skiter i det. Jag bara står kvar. Blir inte mer då. Skönt. Inget jag behövt tänka så mycket på. Blir verken rädd eller arg. Oftast. Om jag inte gjort fel. För då blir jag rädd. Och arg om felet innebär att jag ska råka illa ut. Helvete vad sne jag blir då. Då bangar jag inte för att ge personen stryk.

snö är väl ok , kyla är värre , nej sommaren är bäst
man borde ha bosatt sej någon annan stans i världen igentligen

Jag gillar inte extrema temperaturer åt något håll egentligen. Men jag gillar rätt torra klimat och högtryck. Känner mig både psykiskt och fysiskt ur balans om det är för fuktigt och för mycket lågtryck hela tiden. Och jag trivs bäst på lite högre höjd. Har märkt att allt sånt här faktiskt påverkar mig psykiskt en hel del.

nja ute i naturen så är det tystnaden och frisk luft med ansträngning som gäller här , sover otroigt gott på natten och riktigt på gång på morgonen

att vandra med en tidsfrist att hålla gillar jag inte , för det stressar

sedan så kan en vända gå riktigt bra hela tiden , eller som senast när jag höll på att klampa ner i ett träsk , med en omväg på nästan 4km att ta sej runt torrskodd , karta och natur är inte alltid samma sak .

har gått vilse några ggr , men den värsta missen tog mej 2 dygn extra , med vadring på både sista dagen och natten för att komma fram

hur stora blåsor på fötter jag haft får du gissa själv

Jag tror också på att man kanske ska undvika att reagera i det längsta. Men jag är rädd för våld när våldsamma situationer uppstår och då flyr jag hellre än står där med en kniv mot strupen. Jag var med om en del våld när jag var liten, från både barn och vuxna plus några händelser som vuxen också och det sitter i en rädsla samtidigt som jag också kan stänga av och bli passiv när jag går undan. Om man är med människor som lätt får vredesutbrott är det bättre att bli tyst och gå undan. Sen tycker jag att psykiska kränkningar ofta gör minst lika ont som våld.

Jag sover alltid dåligt fast jag springer och rör på mig utomhus varje dag. Jag har gått vilse i skogen när de var mörkt men det löste sig. Sällan någon kommer bort för alltid.