Vem är din militära förebild?

Efter att ha blivit skjuten i ansiktet så hann han inte läka innan kriget var över och såg detta som ett nederlag, som jag uppfattat det.

Definiera: hårdast...

Simo och Mannerheim

Intressanta svar

Lauri Törni aka Larry Thorne som krigade för Finland...Tyskland och USA.
Bara en sån sak att John Wayne spelade på han i Green Barets

Instämmer i Sun Zi för hans skrifter. Dessutom tycker jag bl.a. om Djingis Khan för hans imperiebygge, Tadamichi Kuribayashi för hans personlighet och envisa försvar av Iwo Jima, Erwin Rommel för hans rörlighet och självständighet gentemot Hitler, Sitting Bull och Crazy Horse för slaget vid Little Bighorn, samt Georgij Zjukov och Konstantin Rokossovskij för deras skicklighet och självständiga agerande gentemot Stalin. Jag antar att du tänker på Mussolini under första världskriget då, eller tar jag fel?

Han var bäst 1939-45. Jag gillar antihjältar. :-)

Att Hitler var en dålig strateg är helt enkelt inte sant. Han var en av de första som var positiv till Guderians teori om rörelsekrig med stridsvagnar, något som ledde till Hitlers tidiga succéer. Han hade också rätt i att invadera oljefälten i kaukasus under invasionen av USSR. Detta är ett bra exempel där Hitler hade rätt och hans generaler hade fel. Hans generaler ville gå mot Moskva, Hitler ville gå mot Kaukasus under barbarossa. Resultatet blev att de gjorde både och, och inget lyckades.

Karl XII och Julius Caesar

1 - Strategi och doktrin är två helt olika saker.

2 - Det var inte Guderian som låg bakom de tyska teorierna om manöverkrig med kraftsamlat pansar. Däremot så var han extremt ärelysten och tog åt sig äran för det efter kriget, från de som verkligen låg bakom det, men som var döda eller krigsfångar i Sovjetunionen då. Och tyskarna var inte först på området heller. Både Storbritannien, Frankrike, Italien, USA och Sovjetunionen var inne på det spåret innan Tyskland, men Tyskland var de första som lyckades implementera det på ett bra sätt i tillräcklig skala och med adekvat utrustning.


Nej, "generalerna" ville inte gå mot Moskva. "Generalerna" hade olika uppfattningar om i vilka riktniningar Tyskland skulle fokusera både 1941, 1942 och 1943. Så bland dessa olika ståndpunkter att ta hänsyn till, så innebar hans veliga obeslutsamhet 1941 att man vare sig tog Leningrad eller Moskva och hans obeslutsamhet 1942 att man vare sig tog Moskva, Kaukasus eller Stalingrad.

Strategi och doktrin har väldigt mycket med varandra att göra, så där har du fel. Det spelar ingen roll vem som kom på idén om rörelsekrig först, och det var inte min poäng heller. Poängen är att Storbritannien och Frankrike var kritiska till den idén och var inte intresserade att implementera det, ett strategiskt misstag. Hitler var imponerad av Guderians bok och teorier och gav stöd till att realisera det.

Angående invasionen av sovjetunionen. Det finns mycket att säga om den och jag kände inte för att gå in för djupt. Du har helt rätt att generalerna inte var ense om saken, och jag var för lat för att leta upp specifika namn, därmed "generalerna". Men faktumet är att många generaler trodde (felaktigt) att Moskva skulle leda till unionens kapitulation. Hitler såg inte Moskva som särskilt viktigt i jämförelse. Resurserna från Ukraina, och oljefälten skulle inte bara svälta ut sovjeternas krigsmaskin utan också göra det möjligt för Tyskland att utmana USA som Hitler visste skulle gå med i kriget. Så argumentet att Hitler skulle lyssna på sina generaler stämmer inte riktigt. Ibland hade de fel, och han hade rätt.

Nej, strategi och doktrin är två helt olika saker.



Både Storbritannien och Frankrike hade pansardivisioner 1940.

Britterna ställde upp sina (och världens) första allsidigt sammansatta mekaniserade förband på 1920-talet och sin första pansardivision 1937. Våren 1940, så hade britterna 3st pansardivisioner, 5st pansarbrigader och 5st stridsvagnsbrigader.

Frankrike ställde upp sin första pansardivision 1935 (samma år som Tyskland) och hade våren 1940 6st pansardivisioner, med 8st till i pipelinen.


Beslutet om att ställa upp pansardivisioner kom senast i januari 1935.

Heinz Guderian kom inte ut med lekmannaboken "Achtung Panzer" förrän 1937. Boken skrevs då på hans chefs Oswald Lutz order.

Vid det läget så fanns det redan sedan länge ett antal tyska, italienska, brittiska, amerikanska, ryska och franska fackböcker och puplicerade artiklar i fackpressen om allsidigt sammansatta pansarförband, avsedda för djupanfall.


Tyskland hade inte en chans att utmana USA med oljan i Kaukasus. Inte när USA hade en 3ggr större oljeproduktion, än resten av världen tillsamman och 8ggr större än Sovjetunionen.

Det man måste förstå är att ingen nation har någonsin kommit i närheten av att vara produktionsmässigt dominant i världen, som USA var 1939-1945. USA ensamt stod för en lika stor krigsindustriell potential som Storbritannien och alla dess kolonier, Samväldet, Frankrike, Tyskland, Sovjetunionen, Italien och Japan tillsammans. USA ensamt stod för 2/3 av världens fordonsproduktion (och Storbritannien och Kanada för huvuddelen av återstoden) och 3/4 av världens oljeproduktion. Så det fanns ingenting som Hitler kunde göra för att utmana USA.

Det förändringar dock inte det faktum att den brittiska krigsmakten under mellankrigstiden, trots pionjärer som Liddell Hart och Fuller, på det stora hela var konservativt lagd och inte höll pansarvapnet lika högt som tyskarna, som hade en betydligt positivare attityd. För öfolket var det till stor del fortfarande kavalleriet som hade högst anseende.

Tsubodai, främsta strategen i Djingis Khans armé.