Citat:
Ursprungligen postat av
Lonnrot
Der låg ett skimmer öfver G u s t a f s dagar,
fantastiskt, utländskt, flärdfullt om du vill,
men det var sol deri, och, hur du klagar,
hvar stodo vi om de ej varit till?
All bildning står på o*fri grund till slutet,
blott Barb*ariet var en gång f*sterländskt;
men vett blef plantadt, jernhårdt språk blef brutet,
och sången stämd oeh lifvet menskligt njutet,
och hvad G u s t a v i s k t var blef derför äfven Svenskt.[/i]
I höge skuggor, ädle sångarfäder,
jag lägger kransen på ert stoft i dag.
En efter annan bland oss alla träder
snart opp till eder uti stjernströdt lag.
Der låt oss sitta och se ner till Norden
förtjuste af hvad skönt som bildas der,
och strof-vis om hvarannan sätla orden
till stjernmusiken om den fosterjorden
som väl förgätit oss, men dock är oss så kär.”
OffT:
Jo, det blev nog lite för mycke Oskariansk moral under unionen, men Norge hade redan förlorad allt på andra sätt...
Jag känner mig mest besviken av den danska kungen Kristian 4.
Under hans trettioåriga krig, i perioden 1618-1648, förlorade vi våra adelstitlar. Vi behöll titlarna, men vi fick tunga skattebördar, och så småningom förlorade vi våra rättigheter. Sedan försvann poänget med titlarna.
Den danska kungen förde också oordning i sin egen ekonomi, och därefter tog Sverige över den ledande positionen i Norden.
Norges förtjänst blev till slut att få tilldela Nobels fredspris...
Men vi har salt för såren, så ta det lugnt ;-)