Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar

1. Det är omöjligt att svara på exakt vilka kompromisser man gör i en förhandling. Jag förstår inte varför du utgår från att du skulle bli besviken på ett förhandlingsresultat som kanske ligger tre år in i framtiden.

2. Det är inte så att populistiska partier bli rumsrena av att sitta i opposition. Lega Nord bildades ungefär samtidigt som SD. I senaste valet fick de 18 procent. Då bildade de en koalitionsregering med ett vänsterpopulistiskt parti, och sex månader senare hade de fördubblat sitt opinionsstöd.

Det verkar som att du anser att SD inte kan samarbeta med M om de inte har exakt samma politik, men om det hade varit fallet så hade ju SD inte behövts. Moderaterna har sin politik och SD har sin. Det är helt enkelt politiska realiteter som man inte kan önska bort.

SD är för arbetskraftsinvandring så länge det handlar om kvalificerad arbetskraft som matchas till bristyrken. De är emot slarvliberal import av lågkvalificerad arbetskraft. Det är inget nytt, det är ingen anpassning som Timbro har mutat dem till, det är en urgammal hållning som går att spåra tillbaka till åtminstone 2008. Här är en artikel från 2/9 2008 med rubriken "SD kan tillåta arbetskraftsinvandring":

Jimmie Åkesson säger nu att Sverigedemokraterna på sikt kan tänka sig att tillåta arbetskraftsinvandring. Något som regeringen och miljöpartiet vill tillåta. Men till skillnad från de etablerade partierna vill Sverigedemokraterna att de som kommer hit i så fall ska kallas gästarbetare.

– Det kan vara så att vi inom en tio- eller 20-årsperiod kommer att få en brist på arbetskraft inom vissa kompetenser, men jag ser hellre en form av gästarbetarsystem i så fall.

Vad kommer villkoren då att vara för de som kommer hit som gästarbetare, om man jämför med det förslag som miljöpartiet och allianspartierna har lagt fram?

– Man får väl göra så att man utreder det utifrån de behov som finns, säger Jimmie Åkesson.

...

Men Jimmie Åkesson hävdar att Sverigedemokraterna vare sig är främlingsfientligt eller rasistiskt. Han motiverar det med att Sverigedemokraterna inte definierar svenskhet utifrån etnicitet, alltså utifrån varifrån en person kommer.

– För rasister bygger svenskheten på någon slags biologisk grund och det gör det inte för oss. Man kan bli svensk om man vill och det har vi sett exempel på, inte minst många av de arbetskraftinvandrare som kom på 1950- och 1960-talen. De har ju också assimilerats och i någon mån också blivit svenskar och så bör en invandring skötas, säger Jimmie Åkesson.

Nej, man får inga meningsfulla resultat av att bara vara en stor hotfull skugga. Utan att blinka tjoffade S in afghanamnestin i juni 2018 i ett opinionsläge då SD hade allt mellan 19 och 28% beroende på OI (medel 22%), dvs ungefär som idag. Men det är ju jättepraktiskt för Löfven att du är så lättlurad att allt du behöver för att övertygas om att han har skrämts till att driva ren SD-politik, är att han ett par tre gånger om året vapenskramlar lite och säger att S (inte regeringen) minsann skulle vilja skärpa migrationspolitiken i ett alternativt universum där S bestämmer över den själva. Men i verkligheten bakom den retoriska rökridån har MP mer inflytande genom sina 4% än SD har genom sina 17,5%.

Varför tror du vänstern är 5000x gånger räddare för att M+KD öppnar för SD-samarbete än att SD växer sig ännu större? För att vänstern vet att det är genom samarbete som det verkliga SD-inflytandet kickar in. Det är då vi blir Danmark. SD = 25% är ett mycket mindre bekymmer så länge isoleringen bibehålls. Det är visserligen en prestigeförlust att SD blir största parti, men de går fortfarande att runda med ännu en påhittig överenskommelse.
Tror inte du behöver oroa dig över det. Flashback är knökfullt av folk som blivit itutade att vi hade perfekt nollinvandring från stenåldern ända till 2006 då Reinfeldt släppte en nyliberal Bilderbergbomb. På bara en vecka i oktober kom det nästan 2 miljoner MENA omsorgsfullt utvalda för maximal belastning och destruktion. Socialdemokratiska hjältar kämpade hårt i motvind och uppförsbacke för att stänga gränsen och rädda folkhemmet från den Reinfeldtska syndafloden men tyvärr, tyvärr lyckades inte Mona Sahlin och hennes modiga invandringskritiska vapendragare Bjereld och Kamali. Soros knäckte deras uppror.

Förstår du inte poängen? "Mer invandring för SD-inflytande" borde få dig att studsa, eftersom SD:s hela existensberättigande var att få inflytande för driva igenom mindre invandring. Det borde vara en non-starter på samma sätt som "dubblad kvotflyktingmottagning i utbyte mot mindre asylinvandring" borde varit det. Det är hål i huvudet på flera nivåer. Principiellt bör SD-anhängare förstås värdera landets och svenska folkets väl framför partiets. Men även rent parti-cyniskt är det ju oerhört konstigt att ge avkall på det som är partiets vinnarargument.

Människor som "inte bryr sig om gatubilden", röstar inte SD. De som oroas över den rasande förändringen, blir inte lugna för att det är arbetskraftsinvandrare från tredje världen som förändrar gatubilden.

Vi har alltså bland världens mest liberala arbetskraftsinvandring, signerat M. Den är inte lönsam avseende en stor del av de som kommer, utan handlar om att vältra över sociala kostnader på skattebetalare för att företagare med inflytande i M ska göra privat vinst. Detta är i direkt motsatsförhållande till svenska löntagares intressen, vare sig de redan röstar SD eller fortfarande S.

SD kommer alltså röstminimera för att försöka få inflytande om man köper M:s nyliberala, nationsskadliga skitpolitik. Det är en självmotsägelse och du hittar inget parti internationellt som gjort något liknande. Lega gick till val på tuff invandringspolitik och populism och ökade i stöd på att driva populistiskt tuff invandringspolitik. Inte genom att kompromissa bort något väsentligt och "betala ett politiskt pris".

Om man företräder en populär, efterfrågad politik på ett kompromisslöst sätt är priset för makt framgång!



Nu har jag ju mycket högre tankar om SD:s potential än du haft. Och vi ser hela tiden hur övriga partier positionsförändrar i sakfrågorna så fort SD ökar, vilket SD gör på grund av samhällsutvecklingen. En europeisk normalnivå för ett invandringskritiskt, populistiskt parti i Sveriges situation är högre än 17% och övriga partiers reträttutrymme mot normal, icke-samhällsförstörande politik är nästan oändligt. En polariserad konflikt skulle leda till socialdemokratiska nivåer för SD i en oundviklig framgång, så länge andra inte stjäl politiken för att stoppa blödningen.

Då kontrar du med att "Sverige är unikt, ju! Konsensuskultur!" - vilket just är anledningen att SD inte ska kamouflera sig som en svensk tiger för att smälta in. Inse att just den svenska konsensuskulturen är unikt lämpad för regeringsbärande partier som S tidigare var eller de stora partierna i Polen och Ungern är: En fundamental idé som delar väljarkåren kategoriska itu, för och emot. Ett polariserat grupptänk som först verkar mot ett nytt parti, sedan för. Den skördetiden kom 2015, då SD fick rätt och alla andra partier vacklade. Då valde SD att - triangulera. Man pumpade in förtroendekapital i skitpartiet M.

Resultatet: Stagnation i flera år.

Alltså, vi lever i en Trump-värld, en Lega-värld och du fattar fortfarande inte att populism och nationalism fungerar? Att det som gör sittande regeringar i Polen och Ungern eller kämpande rörelser som Lega, framgångsrika INTE är eviga eftergifter och cuckande till den liberala världsordningen eller fika med etablerade politiker i Svensk Damtidning.

Det är att vara i samklang med människors oro för utvecklingen omkring dem och larmrapporter i sociala medier. Oron för barnens säkerhet och den egna ålderdomen som minoritet i det egna landet. Den existentiellt demografiska krisen som globaliseringen medför över hela den nordvästeuropeiska världen, från Australien till Canada till Irland till Sverige.

Det här är frågor som t o m töntiga borgare talar om, i termer av "medelklassens barn". Och som trumfar ett femtonde jobbskatteavdrag, för att inte tala om vurm för arbetskraftsinvandring som 99% av befolkningen inte tjänar på.

Du är bara i samklang med en liten del av samhället med din liknöjda attityd av ohotat status quo där 90-talsreglerna fortfarande gäller i stort och det bara är att anpassa sig. Tyvärr hör uppenbarligen SD-ledningen till den gruppen som lever i det förgångna.

Detta var nog den konstigaste halmgubbe jag sett. Vi har inget förhandlingsresultat att ta ställning till och kommer inte att ha det på kanske tre år. Det här med fri arbetskraftsinvandring är kanske något Moderaterna driver, även om jag sett second thoughts även från det hållet på senare tid, men det är självklart inget som SD vill ha.

När man går in i förhandlingar så kan man ha olika ingångar. Antingen säger man sig kunna ”diskutera allt”, eller så ställer man vissa krav för att ens gå in i en förhandling, t.ex att ”nollinvandringen” genomförs redan första mandatperioden. Jag vet inte vad som är bäst, och jag vet inte vad SD kommer att välja. Det är liksom inte aktuellt just nu. Först måste vi få till ett riksdagsval på ett eller annat sätt och det kan ta som längst tre år.

Jag tror att den fundamentala skillnaden mellan dig och mig är att du tror att SD kan bli ett stort regeringsbärande parti genom att driva en konsekvent oppositionspolitik, men jag tror att det är först när väljarna sett vad du går för i regeringsställning som du kan bli ett riktigt stort parti, som Salvinis Lega eller Orbáns Fidesz.

Det var ju en TV-sänd debatt igår där jag förstår att Sjöstedt gjorde ett utspel om just arbetskraftsinvandringen. Jag såg inte på tillställningen och vet inte om Åkesson hängde på? Jag vet inte om SD faktiskt försöker få in debattartiklar angående LO:s aktuella utspel för minskad arbetskraftsinvandring?

Om man INTE klart och tydligt kräver strypt arbetskraftsinvandring för att vinna S-väljare gör man fel. Om man inte tydligt markerar avstånd från "blockpartnern" M och deras nyliberala, impopulära skitpolitik på området, gör man fel. Både för Sveriges väl och partiets opinionsmaximering.

Det handlar alltså om att inte göra det absurda tankefelet att väljarminimera nu för att få inflytande senare. Det är ju inte så politik fungerar, särskilt inte om man ligger helt rätt i tiden med sina kärnvärden. Att kompromissa blir då att göra sig mindre attraktiv, inte mer. Salvini väljer INTE mellan att stoppa båtar med afrikaner eller välkomna afrikansk arbetskraftsinvandring. Han betalar ett politiskt pris om han INTE är mot båda, samtidigt.

Alla partier måste kompromissa. Efter fucking valet. Om SD innan valet inte är kategoriskt tydlig att M kan glömma fortsatt vanvettigt liberal arbetskraftsinvandring om man vill ha SD-stöd, kommer man garanterat agera dörrmatta efter valet i frågan. Kanske har man redan kommit överens bakom kulisserna?

Vilket kanske är rationellt för SD-politiker som vill komma in i näringslivets stugvärme via M. Men inte för SD-väljare som bryr sig om landet mer än partiet.

Visst skulle Åkesson kunna markera varje gång Kristersson säger något SDs väljare ogillar. Det är det Jonas Sjöstedt gör hela tiden, speciellt i valtider. Men det betyder ingenting. Efter valet så är han en dörrmatta för S i alla fall.

Jag tror inte så mycket på ordens magi, att man kan få över halva befolkningen på sin sida genom att hitta de exakta retoriska nycklarna. Det är inte att prata om kretsloppsmigration som gör väljarna entusiastiska, utan att praktisera det i regeringsställning. När Salvini sa han skulle stoppa båtarna så fick han 18 procent. När han stoppade båtarna fick han 36 procent, sex månader senare.

Han sa att skulle stoppa båtarna för att komma i regeringsställning. Inte genom att tala tyst om det för att nästla sig in i regeringsställning och sedan göra det. Om SD har planen att tala tyst om arbetskraftsinvandringen för att sedan driva frågan när man väl sitter vid bordet, så är det en dålig plan. Om man accepterar världens mest liberala arbetskraftsinvandring, är det en dålig strategi för Sverige OCH opinionssiffrorna.

Salvini betalade i inget skede ett "politiskt pris" för att driva sin politik. Det är så det funkar om man har en populär politik. M kommer betala ett pris i opinionen och S kommer göra det, om de försvarar arbetskraftsinvandringen, inte V och/eller SD om de kritiserar den.

Låt dem betala det priset.

Det känns som att vi talar förbi varandra, och jag tror jag börjar förstå vad det handlar om. Jag tror det är två saker. Ditt hat mot Moderaterna är så starkt att när du tänker på att SD skulle hjälpa dem att ta makten så får du kväljningar. Det enda som Moderaterna ska ha makten över är kafeterian på fängelset i Finspång, anser du kanske.

Jag sympatiserar med den tanken, och jag tror och hoppas att det blir så en dag, men vi måste ta allt i rätt ordning.

Det andra är att du inte riktigt litar på Sverigedemokraterna. Jag sympatiserar med den tanken också men är betydligt mer förtröstansfull efter att ha sett Erixon i Sölvesborg.

Nej. Du har väldigt låga tankar om SD:s potential. Däremot har du grandiosa tankar om potentialen för ditt fantasiparti. Alltså ett etnonationalistiskt, ID-politikbejakande populistparti som strävar efter maximal polarisering och ser samarbetssökande som undergivet krypande. Att detta fantasiparti skiljer sig fundamentalt från vad SD varit, är och vill fortsätta vara slår du bort som en bagatell, och tar för givet att såväl deras 23% väljare som deras tusentals folkvalda helt frivilligt låter sig flyttas till ett annat parti än det som de tecknade upp sig för.

Därtill fantiserar du om att det sitter hundratusentals väljare ute bland 7K-partierna just nu som står beredda att närsomhelst rusa i famnen på SD, men det kommer liksom inte rätt lockrop. Hade SD bara pratat ändlöst om svennehoran och att svenskar är ett folk som andra folk, samt gjort kraftfullt distansskapande markeringar mot 7K i allmänhet och M i synnerhet, då jävlar skulle dessa 7K-väljare bjuda SD på en ketchupeffekt-boost som lyfter dem förbi 30% med överljudshastighet. För det är ju himla troligt att massor av väljare som valt att stanna hos S under alla år med SD i riksdagen, hindrats från partibyte av att de vill mycket längre bort från S än vad dagens SD erbjuder, trots Löfvens ständiga försäkranden om att SD redan är många ljusår bort från S.
Retoriska positionsförändringar har vi sett från partier som S och KD, ja. Desto värre visade det sig vara ställt med deras praktiska politik. Det som gäller för S är alltjämt makten framför allt. Om säkrad regeringsmakt i ett par år till kräver att man bjuder MP/C/V på en stor fet amnesti-smörgåstårta, kommer S att ställa tårtan på bordet varje gång och därefter lägga nya retoriska rökridåer för att påskina att man ”egentligen” står för en tuff invandringspolitik. Ett trick lika gammalt som Leijonborgs språktester. SD-samarbete är det enda som kan hindra att maktpartierna fortsätter kasta gratis invandringsgodis över MP/V/C/L varje gång det är budgetförhandlingar. Utan SD som elektronisk fotboja kommer de att återfalla i brott varje gång.
Jaaa, så måste orsakssambandet givetvis vara. Skön intellektuell hederlighet, att hoppa över den lilla ”detaljen” om den s k Helomvändningen, dvs när Löfven tillfälligt införde ett helt julbord av ID-kontroller, TUT, åldersbedömningar etc etc och därmed ströp inflödet från 10.000/vecka till c:a 500.
En apa med Downs kan räkna ut att NATURLIGT-FUCKING-VIS slutar SD växa när det för första gången sedan 1989 (när SD fick plats i en VW-bubbla) görs en invandringsbromsande insats i svensk politik. Lika självklart som att stagnationen övergick i tillväxt igen när S började återfalla i brott igen genom att släppa igenom afghanamnestin. Det ruskade liv i en massa väljare som hade svalt budskapet om att gränsen var stängd och att den generösa migrationspolitiken förpassats till historien.

Att stagnationen 2016-2017 skulle bero på initiativet till M/KD-samarbete faller på sin egen orimlighet av flera anledningar. Inte minst den att initiativet gick den breda allmänheten spårlöst förbi, då ju inte ens de specialintresserade SD-fanatikerna här på Flashback hade en susning om att det skedde redan 2015. Jag har åtskilliga gånger fått förklara att den planen sjösattes redan på landsdagarna 2015 eftersom många debattörer hänvisade till Almedalen 2018 som startpunkten för ”konservativa blocket”-initiativet. Varpå jag invände att SD knappast tappade på valspurten 2018 pga nånting som varit ett faktum sedan 2015.

Idag ligger SD på en nivå klart över den högsta de någonsin nådde under mandatperioden 2014-2018. Besynnerligt va? Nu när alla är klara över Åkessons ambitioner för ett SD+M+KD-block och ingen har missat JÅ:s fika med EBT, slår SD nya rekord i opinionen. Och tillskottet kommer enligt instituten numera från S. Rimmar JETE FINT med dina teser om stagnation och livsfaran med M-närmanden... not.
...detta från en vars idéer inte ens flyger i SD-ekokammaren på Flashback... (spoiler alert: nej, det svala intresset beror inte på att du är ett geni missförstått av din visionslösa samtid)...
Men starta då ett annat parti och bevisa att ledningen för SD är fel ute. Du får kanske skynda dig att registrera partinamn, vore ju snöpligt om du gjorde det samma dag som SD blir största parti. Visa SD att strategin att ”kamouflera sig som en svensk tiger” är helt fel och att du kan köra om dem i 300 km/h raka spåret till 51% väljarstöd i chockrosa spandextrikå. För så länge du trånar efter de 23% som nu tillhör SD, och du står med näsan tryckt mot skyltfönstret och dreglar avundsjukt, ’pumpar du ju in allt ditt förtroendekapital i skitpartiet SD’, för att travestera din formulering.

Vill du bli hörd? Testa då att presentera en hederlig analys med förutsättningslös ansats nån jävla gång. För du börjar alltid i andra änden. Varje gång det händer (eller inte händer) nånting med SD ställer du dig inte frågan vad det skulle kunna bero på. Istället argumenterar du mer skamlöst tesdrivande än en karikatyr på en genusforskare vid Södertörn och frågar dig ”hur kan jag vapenisera detta för att passa mitt narrativ”. Spelar ingen roll vad som kommer din väg. Skogsbränder? Hmm, måste försöka påvisa samband med SD:s närmande till M. Tågförseningar? Få se, hur kan jag länka det till att Bieler föreslog dubblat kvotflyktingmottagande. Kronfall? Hmm, måste försöka hitta kausalt samband till SD:s öppna svenskhet. Släpp försöken att dra dessa tendentiösa rövare, alla genomskådar det på mils avstånd.

Nej då. Jag tänker klart och kalkylerat. Och jag håller med om att Louise Erixon och Sölvesborg är det mest lovande med SD:s utveckling, förutom att återvandringstanken nu finns.


Ljug inte. Du såg det som en överprestation att SD nådde tvåsiffrigt, eftersom din referensram var KD:s eller FP:s toppresultat, medan jag menade att S var rätt svenska parallell och att jämförbara europeiska partiers tak bör ses som SD:s golv. Jag beskrev populism och nationalism som genvägen dit, långt innan Trump gjorde att begreppen blev mainstream.

Det har du erkänt tidigare, så slira inte nu.

Det är ju fint att du internaliserat mina narrativ om "svennehoran" och ett folk som alla andra, men du glömde visst min käpphäst återvandring? "Återvandring är det bara att glömma!", brölade du när jag försökte sälja in det som god politik här, även i dialog med vissa höga SD-företrädare på forumet, som även svarat på min kritik kring den dubblade kvotflyktingmottagningen du så gärna försvarar.

Vad hände? Jo, samma sak som när Jimpan glatt ägde kopplingarna till Ultima Thule: Du anpassar lydigt dina uppfattningar om vad som är möjligt politiskt när det är politiskt faktum.

Spoiler alert: Du kommer snällt acceptera svensk identitetspolitik i takt med att SD eller M väljer att lyssna på den oro som t o m innerstads- och fina villan-borgare nu luftar i kodad ångest om "medelklassens" barn och förändrad "gatubild". Demografi är ett ord som t o m smugit sig från Flashback till mainstream här och var. White flight som politisk realitet i ett mångetniskt samhälle, inte bara ett Hemnet-fenomen. Om och när Paula Bieler sedan står upp för "svennehoran" kommer du tiga still och acceptera det som rätt politik. Och aldrig använda det PK-hittepå-ordet "etnonationalism" igen.

Vilket ju är lite skumt enligt de där psykologiserande, patologiserande vinklingarna du gärna använder mot mig. Att lägga en jävla massa mer ilska och ord på att försvara Novus-Sjöströms kränkta heder här på Flashback än att klandra SD för att de inte gör mer för att stävja etniskt hat mot svenska ungdomar och kvinnor, vad säger det om din psykologi egentligen?

Varför denna drypande antipati mot den som har idéerna om svenska folkets normaliserade existens och skyddsvärde? Varför denna fobi mot kritik av OI och SD eller komiskt bisarra syn på SD som ofelbara "demondirigenter" av svensk politik?

Jag tar och flikar in här. Det finns absolut hundratusentals svenskar som är mycket upprörda över samhällsutvecklingen samt den urspårade migrationspolitiken men som ändå fortsätter att rösta på S eller M. Det vet vi t.ex. från SVT:s VALU 2018 som rapporterade att endast ca 30% av de invandringskritiska väljarna lade sin röst på SD. Detta överensstämmer även med tidigare opinionsundersökningar där ca 50% av väljarna har velat se en minskad invandring. Som bekant motsvarar 50 x 0.3 även SD:s ungefärliga valresultat.

Det handlar här om högutbildade svenskar ur medelklassen med fina karriärer och hög social status. Utgår man från premisser som dessa så tar det givetvis emot något oerhört att rösta på ett ökänt lågstatusparti som vanligtvis förknippas med rasister, inskränkta bondläppar och allsköns typer av WT:n och socialfall. Även om de skulle hålla sin röst hemlig så skulle det tära oacceptabelt på självbilden för dessa människor att på något sätt känna sig associerade med det ultimata lågstatuspartiet SD.

SD bär själva en stor del av skulden till det här då man så gärna tagit på sig sin varma, sköna offerkofta istället för att stå upp för sig själva på ett vuxet och självsäkert sätt som demonstrerar hög social status inför väljarna. T.ex. nu senast i söndags då stackars Jimmie enligt egen utsago "behövde ta en paus" och lämnade podiet istället för att stå upp för sig själv, sitt parti och sin sak. Visst Jimmie, Jonas Sjöstedt för en extrem och djupt oärlig retorik, men det ska du i din roll som partiledare kunna hantera på ett aktivt och förtroendeingivande sätt som uppvisar typiska högstatusmarkörer så som självsäkerhet, övertygelse och pondus.

Sedan vad gäller SD:s tvära högergir från 2015 så kan vi konstatera ett antal saker. Högervändningen skedde i samband med att partiledningen uppvaktades av riskkapitalister som bjöd dem på dyra luncher i finsalongerna vid Stureplan. Efter det gick det snabbt. Jimmie och Mattias var uppenbarligen extremt svältfödda på minsta tecken av acceptans och gick på alla valser om ”ett samarbete med moderaterna” om de bara anpassade sig efter moderaternas politik. Tre år efter högergiret som ingen bad om så hade SD halverat sin tillväxthastighet i valet 2018 och stagnerat i sin roll som det tredje största, men utmobbade, pariahpartiet. Fyra år efter högergiret så fick Jimmie äta en lunch med KD:s partiledare. SD har alltså under fyra år legitimerat sina politiska motståndare i Moderaterna för en lunch med EBT. ”Vi har varit naiva” är uppenbarligen en svensk paradgren som även SD deltar i.

Efter SD:s högergir så har M-väljare som tvekar inför att rösta SD fått skäl att bekvämt fortsätta rösta på M. En röst på SD innebär ju, enligt SD själva, ändå i slutändan en potentiell M-regering. Varför ska de då sänka sin sociala status genom att rösta på ett stigmatiserat lågstatusparti som SD? Och om dessutom SD-ledningen själva anser att M är ett fullgott politiskt alternativ, varför ska då väljarna inte anse det också?

Gråsossiga S-väljare som röstat på S hela livet, men som är djupt oroade och förargade över samhällsutvecklingen, kommer kanske aldrig rösta på det borgerliga stödpartiet SD, men de skulle ha kunnat rösta på folkrörelsen SD, ett parti som var hela Sveriges oppositionsparti.

Och de SD-väljare som varit med sedan 2010, hur pass mycket kämpaglöd har de för borgerlighetens fula lilla ankunge jämfört med den kämpaglöd de hade för Sveriges enda oppositionsparti och folkrörelsen SD? Är de lika taggade att ta svåra diskussioner med vänner och familj och värva röster till ett SD som ej klarar av att hålla en högre ambitionsnivå än att bli ett stödparti till en borgerlig regering ledd av fifflaren och Reinfeldtaren Ulf Kristerson?

Nu hoppade du över allt innan 2015 för att kunna tråckla ihop den där Anders Lindberg-doftande konspirationsteorin om kausalt samband mellan luncher på Stureplan och ”högergiren”. Man får nog börja åtminstone året innan.

Valet 2014 blev en ”öppna era hjärtan”-protest, ett avsättande av Reinfeldt, i första hand. Inte en framgång för rödgröna (S+MP gick ju bakåt jämfört med 2010, från 38% till 37,9%). Detta kan inte understrykas nog. Väljarna sa helt enkelt ”vi vill fortfarande ha borgerlig regering, bara inte DEN HÄR skiten med Mr Öppna Hjärtan-UFO vid rodret.” Och i valet 2018 backade S+MP ytterligare till 32,7%. Utvecklingen för hela rödgröna (S+MP+V) totalt är: 2002 52,9 > 2006 46,1 > 2010 43,6 > 2014 43,6 > 2018 40,7. De svenska väljarna har alltså egentligen röstat höger oavbrutet sedan 2006. Så det här med att framställa det som ett vanskligt och tondövt vägval av SD att satsa på mittenhöger framför mittenvänster, som man hör ibland på Flashback, känns inte så verklighetsförankrat.

Det konstaterades i alla eftervalsanalyser att det som hade lyft SD till 12,9-skrällen var en flodvåg av arga borgerliga väljare. Det var så 5,7 blev 12,9. Demoskops Santesson gick på djupet och beskrev deras egenskaper. De skilde sig påtagligt från det gamla gardet 2010 i det att de var mycket mer vanliga och medelklassiga i sin profil. De identifierade sig inte som nationalister. De hade högre utbildningsnivå. Många av dem hade inte ens SD som favoritparti men röstade på dem ändå. Skamfaktorn var stark.

Så högergiren initierades av väljarna själva, oavsett vad SD hade bett om. Parallellt med det betedde sig sossarna extremt febrigt. Ifall SD hade förväntat sig en lite mer nykter attityd från S än den vid detta laget mentalsjukförklarade Reinfeldt, blev det snarare ur askan i elden. Löfven nöjde sig inte med rasiststämpeln, han gick all-in med fasciststämpeln. Lutade sig öppet på tomten Arnstad, vägrade ha en integrationsminister för att invandring skulle diskuteras så lite som möjligt, osv. Han hade istället en ”framtidsminister” (som trodde på reinkarnation) som han vid nåt tillfälle skickade fram i TV-debatt mellan svenskar och danskar. Fullständig psykcirkus. Alliansen tedde sig rimligare. I synnerhet då huvudproblemet Reinfeldt nu var borta ur leken.

Parallellt med denna utveckling hade SD fått väldigt mycket mer klirr i kassan, och använde sannolikt en del av pengarna til att börja köpa egna opinionsundersökningar för att kunna jobba som de andra partierna. Vad såna gav för resultat 2014-2015 vet jag inte, men de som har kommit ut i närtid kunde knappast vara mer entydiga. Här är lite siffror ur Skops djupanalys från november 2018:

SD mer borgerligt än C enligt väljarna

85% av SD-sympatisörerna vill ha mer borgerlig politik
11% av SD-sympatisörerna vill ha mer rödgrön politik
4% av SD-sympatisörerna föredrar ingetdera

(av C-sympatisörerna ville endast 76% ha mer borgerlig politik, därav rubriken)

72% av SD-sympatisörerna vill att SD ska samarbeta med borgarna
9% av SD-sympatisörerna vill att SD ska samarbeta med rödgröna

84% av SD-sympatisörerna angav ett borgerligt parti som sitt näst bästa
10% av SD-sympatisörerna angav ett borgerligt parti som sitt sämsta

SKOPs Örjan Hultåker: ”Det är ingen tvekan om att en majoritet av Sverigedemokraternas sympatisörer har attityder som avspeglar att de själva ser sig som borgerliga. Deras inställning till de traditionella borgerliga partierna är inte sådan att den stöder idén om tre politiska block i Sverige. Deras begreppsvärld stämmer bäst med idén om två block där Sverigedemokraterna är en del av ett borgerligt block.

Även Moderaternas och Kristdemokraternas sympatisörer har attityder som bäst står i överensstämmelse med idén om två politiska block. Den ömsesidigheten knyter ur ett väljarperspektiv samman den traditionella borgerligheten med Sverigedemokraterna.”

Så när du säger ”högergir som ingen bad om” säger datan snarare att 85% bad om den.

Mätningar från andra institut backar upp Skops konsteteranden här. Novus gjorde en som de kallade ”Partiernas sympatikapital” inför valet 2018 och där kunde man se följande:

SD-väljarnas andrahandsalternativ

M 50% KD 22% L 4% C 3% (79%) / S 7% V 4% MP 0% (11%)

Alltså 8/10 höger i Novus också.

Sen var ju en central del i Åkessons presentation av SD+M+KD-idén 2015 att SD skulle vara en garant för att den ekonomiska politiken skulle gravitera mot mitten. Han ville att SD ska vara den sossiga delen av trion. Så det koncept han beskriver är väl snarare lika mycket vänstergir för M+KD som det är högergir för SD. Hans ingång är att SD ska dra M+KD åt vänster i det ekonomiska på samma sätt som C+L idag drar S åt höger. Det ska man nog ta i beaktande ifall man tänker att sosseväljare skulle skrämmas av M+KD-samarbete. Vilket är mer tilltalande för en sosse: Att rösta S och få Ayn Rand-dyrkande Annie Lööfs ekonomiska politik plus MP:s invandringspolitik, eller att rösta SD och få SD:s blåsossiga ekonomiska politik och åtstramad invandring på köpet?

När man har 0% väljare och allt att vinna är utmaningen ganska enkel. Men när man sitter på 20+% måste man lyckas med balansgången att behålla de gamla och samtidigt ragga nya.

De färska sifferunderlag man kan hitta från såna som Skop och Novus talar alltså för att de där 20+% som parkerat sig hos SD har en extremt borgerlig slagsida (vi snackar liksom inte några kluriga 51/49 här, utan mer 85/15). Därutöver säger Skop att varken SD-väljarna eller M/KD-väljarna gillar uppdelningen i tre block. ”Deras begreppsvärld stämmer bäst med idén om två block där Sverigedemokraterna är en del av ett borgerligt block”.

Det ligger därför nära till hands att tro att undersökningar som SD har gjort själva säger precis samma sak. Och då gör ”luncher med riskkapitalister” varken till eller från. Även om så alla högerlobbyister hade som daglig rutin att ställa sig på kö 08:00 för att spotta Åkesson i ansiktet, skulle han lika förbannat sitta där täckt av snorloskor med en utskrift i handen där det står att 85% av hans väljare efterfrågar mer borgerlig politik. Dessutom vill de ha två block.

Sammantaget tycker jag därför det flyger dåligt att anklaga SD för att ha tappat markkontakten och drivit iväg mot Stureplan. Snarare är SD+M+KD-initiativet rena rama direktdemokratin sett till vad SD-väljarna efterfrågar. Och det är ju inte som att M+KD-väljarna skrikande släpas i håret in i dealen. Från deras håll är det en förkrossande majoritet som vill ha det samarbetet. Det är väl win-win-win för alla utom svetsaren och Pippi AynRandstrump...?