Citat:
Ursprungligen postat av
Boo-urns
Sedan vad gäller SD:s tvära högergir från 2015 så kan vi konstatera ett antal saker. Högervändningen skedde i samband med att partiledningen uppvaktades av riskkapitalister som bjöd dem på dyra luncher i finsalongerna vid Stureplan. Efter det gick det snabbt. Jimmie och Mattias var uppenbarligen extremt svältfödda på minsta tecken av acceptans och gick på alla valser om ”ett samarbete med moderaterna” om de bara anpassade sig efter moderaternas politik. Tre år efter högergiret som ingen bad om så hade SD halverat sin tillväxthastighet i valet 2018 och stagnerat i sin roll som det tredje största, men utmobbade, pariahpartiet. Fyra år efter högergiret så fick Jimmie äta en lunch med KD:s partiledare. SD har alltså under fyra år legitimerat sina politiska motståndare i Moderaterna för en lunch med EBT. ”Vi har varit naiva” är uppenbarligen en svensk paradgren som även SD deltar i.
Nu hoppade du över allt innan 2015 för att kunna tråckla ihop den där Anders Lindberg-doftande konspirationsteorin om kausalt samband mellan luncher på Stureplan och ”högergiren”. Man får nog börja åtminstone året innan.
Valet 2014 blev en ”öppna era hjärtan”-protest, ett avsättande av Reinfeldt, i första hand. Inte en framgång för rödgröna (S+MP gick ju bakåt jämfört med 2010, från 38% till 37,9%). Detta kan inte understrykas nog. Väljarna sa helt enkelt ”vi vill fortfarande ha borgerlig regering, bara inte DEN HÄR skiten med Mr Öppna Hjärtan-UFO vid rodret.” Och i valet 2018 backade S+MP ytterligare till 32,7%. Utvecklingen för hela rödgröna (S+MP+V) totalt är: 2002 52,9 > 2006 46,1 > 2010 43,6 > 2014 43,6 > 2018 40,7. De svenska väljarna har alltså egentligen röstat höger oavbrutet sedan 2006. Så det här med att framställa det som ett vanskligt och tondövt vägval av SD att satsa på mittenhöger framför mittenvänster, som man hör ibland på Flashback, känns inte så verklighetsförankrat.
Det konstaterades i alla eftervalsanalyser att det som hade lyft SD till 12,9-skrällen var en flodvåg av arga borgerliga väljare. Det var så 5,7 blev 12,9. Demoskops Santesson gick på djupet och beskrev deras egenskaper. De skilde sig påtagligt från det gamla gardet 2010 i det att de var mycket mer vanliga och medelklassiga i sin profil. De identifierade sig inte som nationalister. De hade högre utbildningsnivå. Många av dem hade inte ens SD som favoritparti men röstade på dem ändå. Skamfaktorn var stark.
Så högergiren initierades av väljarna själva, oavsett vad SD hade bett om. Parallellt med det betedde sig sossarna extremt febrigt. Ifall SD hade förväntat sig en lite mer nykter attityd från S än den vid detta laget mentalsjukförklarade Reinfeldt, blev det snarare ur askan i elden. Löfven nöjde sig inte med rasiststämpeln, han gick all-in med fasciststämpeln. Lutade sig öppet på tomten Arnstad, vägrade ha en integrationsminister för att invandring skulle diskuteras så lite som möjligt, osv. Han hade istället en ”framtidsminister” (som trodde på reinkarnation) som han vid nåt tillfälle skickade fram i TV-debatt mellan svenskar och danskar. Fullständig psykcirkus. Alliansen tedde sig rimligare. I synnerhet då huvudproblemet Reinfeldt nu var borta ur leken.
Parallellt med denna utveckling hade SD fått väldigt mycket mer klirr i kassan, och använde sannolikt en del av pengarna til att börja köpa egna opinionsundersökningar för att kunna jobba som de andra partierna. Vad såna gav för resultat 2014-2015 vet jag inte, men de som har kommit ut i närtid kunde knappast vara mer entydiga. Här är lite siffror ur Skops djupanalys från november 2018:
SD mer borgerligt än C enligt väljarna
85% av SD-sympatisörerna vill ha mer borgerlig politik
11% av SD-sympatisörerna vill ha mer rödgrön politik
4% av SD-sympatisörerna föredrar ingetdera
(av C-sympatisörerna ville endast 76% ha mer borgerlig politik, därav rubriken)
72% av SD-sympatisörerna vill att SD ska samarbeta med borgarna
9% av SD-sympatisörerna vill att SD ska samarbeta med rödgröna
84% av SD-sympatisörerna angav ett borgerligt parti som sitt näst bästa
10% av SD-sympatisörerna angav ett borgerligt parti som sitt sämsta
SKOPs Örjan Hultåker: ”Det är ingen tvekan om att en majoritet av Sverigedemokraternas sympatisörer har attityder som avspeglar att de själva ser sig som borgerliga. Deras inställning till de traditionella borgerliga partierna är inte sådan att den stöder idén om tre politiska block i Sverige. Deras begreppsvärld stämmer bäst med idén om två block där Sverigedemokraterna är en del av ett borgerligt block.
Även Moderaternas och Kristdemokraternas sympatisörer har attityder som bäst står i överensstämmelse med idén om två politiska block. Den ömsesidigheten knyter ur ett väljarperspektiv samman den traditionella borgerligheten med Sverigedemokraterna.”
Så när du säger ”högergir som ingen bad om” säger datan snarare att 85% bad om den.
Mätningar från andra institut backar upp Skops konsteteranden här. Novus gjorde en som de kallade ”Partiernas sympatikapital” inför valet 2018 och där kunde man se följande:
SD-väljarnas andrahandsalternativ
M 50% KD 22% L 4% C 3% (79%) / S 7% V 4% MP 0% (11%)
Alltså 8/10 höger i Novus också.
Sen var ju en central del i Åkessons presentation av SD+M+KD-idén 2015 att SD skulle vara en garant för att den ekonomiska politiken skulle gravitera mot mitten. Han ville att SD ska vara den sossiga delen av trion. Så det koncept han beskriver är väl snarare lika mycket vänstergir för M+KD som det är högergir för SD. Hans ingång är att SD ska dra M+KD åt vänster i det ekonomiska på samma sätt som C+L idag drar S åt höger. Det ska man nog ta i beaktande ifall man tänker att sosseväljare skulle skrämmas av M+KD-samarbete. Vilket är mer tilltalande för en sosse: Att rösta S och få Ayn Rand-dyrkande Annie Lööfs ekonomiska politik plus MP:s invandringspolitik, eller att rösta SD och få SD:s blåsossiga ekonomiska politik och åtstramad invandring på köpet?
När man har 0% väljare och allt att vinna är utmaningen ganska enkel. Men när man sitter på 20+% måste man lyckas med balansgången att behålla de gamla och samtidigt ragga nya.
De färska sifferunderlag man kan hitta från såna som Skop och Novus talar alltså för att de där 20+% som parkerat sig hos SD har en extremt borgerlig slagsida (vi snackar liksom inte några kluriga 51/49 här, utan mer 85/15). Därutöver säger Skop att varken SD-väljarna eller M/KD-väljarna gillar uppdelningen i tre block.
”Deras begreppsvärld stämmer bäst med idén om två block där Sverigedemokraterna är en del av ett borgerligt block”.
Det ligger därför nära till hands att tro att undersökningar som SD har gjort själva säger precis samma sak. Och då gör ”luncher med riskkapitalister” varken till eller från. Även om så alla högerlobbyister hade som daglig rutin att ställa sig på kö 08:00 för att spotta Åkesson i ansiktet, skulle han lika förbannat sitta där täckt av snorloskor med en utskrift i handen där det står att 85% av hans väljare efterfrågar mer borgerlig politik. Dessutom vill de ha två block.
Sammantaget tycker jag därför det flyger dåligt att anklaga SD för att ha tappat markkontakten och drivit iväg mot Stureplan. Snarare är SD+M+KD-initiativet rena rama direktdemokratin sett till vad SD-väljarna efterfrågar. Och det är ju inte som att M+KD-väljarna skrikande släpas i håret in i dealen. Från deras håll är det en förkrossande majoritet som vill ha det samarbetet. Det är väl win-win-win för alla utom svetsaren och Pippi AynRandstrump...?