Påståendet ”Förr kunde man leva på en lön - det kan man inte i dag” - stämmer det?

Vi är enormt mycket rikare nu är på 1970-talet när jag växte upp. Då, mitt i Danderyd, hade de flesta inte bil, inte vi heller, utan man släpade matkassarna på bussen. De hem som fanns var torftiga och man bytte aldrig kök förrän det gamla var 35 år och helt utslitet. Om man köpte en säng på IKEA för 300 kr så skulle den hålla hela livet. De glas och knivar man hade hade man ärvt. Osv.

Jag vet en del om 22-åringar via mitt äldsta barn. Har man t.ex gått ut sjuksköerskelinjen 4 år så får man omedelbart 27.000 kr i ingånglön. Om man sparar halva den lönen under sitt första år ca 100.000 kr så kan man i Lund eller Malmö köpa sin första lägenhet en 1:a fint renoverad, finare än Östermalslägenhet på 1970-talet. Med en månadskostnad på 2500 kr + ett lån 1.5 mkr till 3% ränta så kostar lägenheten kanske 6000 kr per månad och man har 12500 kr över till nöjen eller att spara. Klart man man leva på en lön nuförtiden. Som en kung.

Medellönen i Sverige 2018 var 34.600kr. Om du inte kan leva på det är du helt jävla mongo.

Du hittar ingen etta i Lund för 666 tusen kr.

https://www.hemnet.se/bostader?locat...tt&rooms_max=1
https://www.hemnet.se/bostad/bostads...n-2-e-16344738
https://www.hemnet.se/bostad/bostads...ag-6b-15645375

Att man har "råd" när man lånar 85 % av priset är väl även tankesättet som gör att bostadsmarkanden är så galen som den är.

Jag bor i Lund. En fin etta kostar 1.5 mkr, samma som i Malmö. Med 100k i insats behöver du alltså låna 1.4 mkr, det kostar ca 3k i ränor per månad. Med 12500 kr över varje månad kan du ganska snart amortera av en stor del av detta.

Bara för 1 till 2 generationer sedan kunde familjer leva på en lön. Bygga villa, skaffa stuga, åka på en och annan semester, skaffa bil och uppfostra en handfull ungar. Givet dessa förutsättningar så tycker jag att samhällsutvecklingen gått bakåt. Visserligen har produktionsutvecklingen gått framåt och vi är idag mer högteknologiska men samtidigt borde produktionseffektiviseringen gått framåt de sista 50 åren.

I min värld har arbetaren blivit snuvad på konfekten.

Word.

Jag lever på 9000:- i månaden (har billig hyra). Funderar på att köpa en bostadsrätt med låg månadsavgift, och efter det kommer jag nog att leva på runt 7500:- i månaden.

Förstår att det drar iväg om man har ungar eller absolut måste äga en bil, men annars har jag svårt att tycka synd om folk. Köp inte grejer ni inte har råd med (inklusive dyra centrala lägenheter och dylikt). Anpassa er livsstil.

Jag kan leva på din, så bra att jag kan spara runt 5000kr varje månad

Men folk har ändå högre löner efter skatt än vad de hade på sextiotalet även med inflationen inräknat.

Jag pröjsar av mitt lån + amortering varje månad på huset och har fortfarande pengar över när nästa lön kommer.

Jag bor i en stad som är topp 6 på de "största" städerna i Sverige.

Jag lever jävligt gott och köper det jag vill ha.

Tjänar knappast mer än en vanlig Svensson men om man inte lever efter vad man tjänar får man fan skylla sig själv.

1+1 =2

Hur fan du än vänder och vrider på det.

Nej, de flesta par kan inte spara ihop drygt en halv miljon per år.
Betänk att medellönen före skatt är 34.600 per månad i Sverige.

Jo, vi har en levnadsstandard utan dess lika idag. Men en sak har blivit lite sämre och det är kvalite`n på många av dom prylar vi köper. Allt går sönder rätt snabbt tycker jag. (om man inte köper high end grejer) Man kan bli lite lurad ibland.

Stött på folk som lever på existensminimum, så jag svarar också nej på frågan.