Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Nej. Haha. Klart du bryr dig. Det är ju uppenbart. Äh. God natt.

Om askan? Jag vet inte. Jag är ju redan död då. Kanske kan man se vad som händer med ens kropp när man är död, kanske inte. Vi vet ju inte vad som händer efter döden. För mig är det viktigt att de strör ut askan och jag vill inte ha någon urna eller kista nergrävd någonstans heller och ingen gravsten. 🙏🙂

Jag dög inte för kärlek därför vill jag dö. Det är den största anledningen. Sen kommer allt annat. Att jag är rädd för folk i närheten av mig och för stora munnen och för folk som är som stora munnen spelar också roll. Att leva utan kärlek med ständig rädsla är inget liv och det har pågått så länge nu. Snälla hjälp mig att dö! Och ”du” har väl velat att jag skulle dö hela tiden? Det var väl meningen med det där spelet att jag skulle såras hårt? Så hårt det går. Men jag ville aldrig spela ett sånt slags spel. Som nästan alla andra ville jag bara bli omtyckt för den jag var och tycka om tillbaka. Allt som börjar på flashback ska sluta här, med min död också om det går (det måste gå). Jag hoppas på det. Hälsa stora munnen och hoppas stora munnen tyckte det var kul att hjälpa till att göra slut på allt jag hade för länge sen och ta den sista kärlek jag kände för inte så länge sen. Jag är inte snål. Jag skiter i materia. Jag tänker ta med mig någon heder och ära i graven för jag har inte stor mun.

Om jag fick en enkel önskan uppfylld i livet innan jag dog så skulle jag önska att ett konto som jag tror heter typ ”elaka bibliotekstanten” togs bort från instagram. Elaka skräp-biblioteks-tanten kan vi säga att det heter kanske. För det ger mig ångest. På riktigt. Och gör mig ledsen. Godnatt och kram. ❤️🙏❤️

Psykopat sadisterna: Elaka skräp bibliotekstanten och den galnas sånger. Om de försvann från instagram skulle jag känna mindre ångest både inför livet och inför döden. En dag kommer ni alla kanske förstå även om ni tycker att jag pratar rappakalja nu. Sannolikt uppfylls inte min önskan men man kan ju alltid önska ändå. Är så jävla ledsen. Ni vet.

det är väl mest bara tanken att man skulle spridas för vinden på någon fin plats i naturen den dagen , sen hur det blir kvittar , då man ändå är död .

mycket sådant går inte att påverka hur det blir , så lika bra att släppa det för att få lite mer ro i sinnet

vem önskar liksom att ligga på en soptipp , som ändå kyrkogård är . och vem vill ha en gravsten , nej när det är över så är det över , och mänskligheten får leva vidare utan mej , jag behöver inte finnas i någons minne och tynga ner det än mer än vad livet ändå gör för alla

när du känner att du kan släppa sådant här , så kommer det kännas lättare och mer fridfullt i ditt sinne , och då finns chansen att fatta ett absolut rätt beslut i det svåra ,

en alvarlig sjukdom skulle ochså göra så ett beslut enklare kunde fattas , som det är nu så kämpar man på , hur tungt det än är , för man vill ju innerst inne att allt ordnar upp sej till ett bra liv , fast man vet att det inte kommer att hända om inget jävligt otroligt händer .

man lever på hoppet liksom , den mänskliga livsgnistan är stark när det gäller , synd nog
för det orsakar väldiga lidanden

jag behöver hjälp , inte med de psykiska
utan i den praktiska verkligheten
men vet inte hur detta skulle gå till , därför har hopplösheten att förändra livet bara vuxit
till ett monster

hur det slutar ? vet inte , men troligtvis inte på ett bra sätt då jag står ensammen i min grop
och det är jävligt högt upp till ljuset där uppe

bitter , nja inte direkt , insett bara hur det ser ut irl

så om någon har realistiska tips att bjuda på så lyssnar jag med bägge öronen garanterat

inte tips att bara skita i allt , för det är inte min grej
problem måste gå att ordna , jag vet bara inte hur ?

Aha då har man varit singel igen i en månad eller något. Känns rätt så bra om lite ensamt men hellre det än att känna krav på att umgås och vara underhållande.

Vet inte vad som händer här näst. Känns skönt med frihet.

Jag vill inte vara här. Jag vill inte bo här. Men jag har eget rum i alla fall. Jag är här fortfarande för det finns ingen annanstans att ta vägen och jag är van vid elakheter men orkar inte med ännu mer skit. Skönt att stänga dörren om sig på kvällarna. Vilka är de jag pratar om, stora munnen och elaka-skräp-bibliotekstanten? De finns på sociala media. Är typ näthatare. Trakasserar en för att ens barn dött och sånt, säger att man är ful och värdelös, äter mat som ser ut som spyor. Stora munnen skadade mig i verkligheten för länge sen. Den personen spelar god inför andra och manipulerar. För ett år sen drygt träffade jag på någon här som bara gjorde allt värre. Gamla sår revs upp ett efter ett. Den tyckte det var roligt att förnedra mig. Var stora munnens vän visade det sig. Jag fick en chock när jag fick veta. Det var beviset att kärleken är inte till för mig, jag är för värdelös. Det var mitt sista tecken tror jag. På att jag måste dö. Eller efter det orkar jag inte mer. Så enkelt är det. Och en vän som bara var snäll dog nyligen så varför inte följa efter dit. Det kanske är bra där. Om inte stora munnen kommit in i mitt liv för många år sen hade jag kanske haft ett eget ställe att bo på nu. Jag hade behållit mina pengar själv och bara gett mig av. Hur många år i helvetet orkar man. Jag har orkat för många.

Ja att ha sett verkligheten är ju inte att vara bitter. Tycker att de bittra är de gnälliga som inte sett verkligheten. Näthatarna är bittra. De som ältar ytliga utseendesproblem i evighet. De som har lyxproblem. De är bittra. Har man blivit misshandlad, mobbad, lurad, sjuk, haft otur och är ledsen för det så är man inte bitter utan man är ledsen.

Är det tips för att må bättre med hjälp av praktiska saker? Inom vilka områden ligger problemen som gör att du inte mår bra? Jag har kanske förstått att det rör sig mer om praktiska saker än psykiskt dåligt mående utan yttre orsak? (det är nog det vanligaste egentligen, jag har nog delvis samma fast att man aldrig känner sig omtyckt är väl inte ett praktiskt problem iofs men det har nog också fått praktiska konsekvenser för mig, har svårt att veta var saker börjar, vad som är orsak och verkan för min del...)

Mitt bästa tips är ju att sluta kolla upp de sociala medierna. Fast det är inte ett praktiskt tips men påverkar nog måendet mer än man tror. Tyvärr slutade jag inte i tid.