Hej alla!
Jag har lite frågor kring de omständigheter som råder innan, eller när man påbörjar, LARO.
Jag har snackat med en massa folk som har varit med i programmet på alla möjliga platser i landet och utifrån det så tror jag mig ha fått uppfattningen om att ganska så olika regler/rutiner/åsikter kan råda beroende på vilken mottagning man går till.
Det jag undrar är, var du i ett aktivt beroende när du kom med? Hade du några krav på dig att först gå där och lämna prover i en viss tid innan du fick börja?
Finns det någon här som har varit ren (alltså även från opioider) när LARO påbörjats? Tex. så att du har varit en tid på behandlingshem eller suttit på lvm/anstalt en tid och därmed är, och har varit en period, ren helt och hållet och sedan påbörjat. Om så är fallet, hur har det gått till då? Börjat på låg dos och sedan trappat upp?
Ni andra, hur har eran situation sett ut när ni har sökt och blivit antagna?
Kan dra en kort bakgrund till min fråga:
Jag har den klassiska historiken, dvs. jag har ett mångårigt missbruk där de senaste åren opioider av olika slag har varit huvuddrogen. Under de senaste åren har jag haft LARO i tankarna och funderat på detta men det är inte förens de senaste kanske 2 åren som jag på allvar har känt att det vore rätt för mig. Har haft en period nu då omständigheterna har gjort att jag varit helt ren, vill inte outa mig för mycket men tänk lvm/fängelse/bott i rymden några månader och helt enkelt inte haft möjlighet att missbruka eller knarka alls. Under den här tiden har jag passat på att begrunda livet och för några månader sedan bestämde jag mig för att söka till LARO. Jag kontaktade mottagningen på hemmaplan och inledde en dialog som resulterade i en egenremiss.
I mina senaste samtal med mottagningen så har jag fått prata med en anställd som har sänt ut helt annorlunda signaler beträffande mina chanser att få komma med än de andra anställda som jag har pratat med har gjort. Denne menade på att det var vansinne att söka in till programmet om man som jag hade varit ren en längre tid (i mitt fall några månader, under ett år men över ett halvår). Vidare så vädrade han åsikter om att det vore dumt att gå och bli beroende av bup nu när jag var ren och verkade helt oförstående till mina kommentarer om att mitt missbruk knappast är botat bara för att jag har varit ren under tvång en tid. Han sade att den normala gången är att man först och främst bör vara så pass djupt nergången att man behöver läggas in på sluten avdelning och att man sedan därifrån, under pågående avtändning, börjar ge bup (jag skriver bup som förkortning av buprenorfin, tolka det som Subutex, suboxone eller vilken variant ni vill) där och justerar för att kunna möta upp den abstinensen man har och då bli inställd på rätt dos. Och att det är därifrån man tar det sedan, fortsätter med det vanliga, gå och hämta medicin dagligen på mottagningen osv.
Jag kan i viss mån förstå dessa tankar men endast om man har mycket begränsad erfarenhet och kunskap om beroende. Jag tänker såhär att om jag ser statistiskt bara på mig själv så har jag alltid återfallit i missbruk (har missbrukat i 10-15 år) även efter vistelser på behandlingshem, fängelsestraff och andra försök/omständigheter som syftat till eller haft som bieffekt att hålla mig ren. Så statistiskt sett så ser det ut som att chanserna för att jag helt magiskt nu denna gången efter detta (påtvingade) avbrottet skulle avbryta mitt missbruk och lyckats styra upp mitt liv är ganska små. Om jag utvidgar till att tala inte bara om mig själv utan även om missbrukare generellt så ser statistiken inte heller så bra ut. Jag vill alltså verkligen ordna upp mitt liv, på alla punkter, och en förutsättning för det är att jag kan få bukt med mitt missbruk. Och jag befarar att mitt beroende kommer till att stå i vägen för detta, även om jag är ren just nu. Jag tror alltså att mina chanser till att klara upp mitt liv kommer bli större om jag får komma med i LARO. Men om jag ska tolka den här personen så låter det som att jag är kvalificerad men det är bara det att jag först behöver, för tusende gången, återfalla i missbruk, gå in mig ordentligt och så sedan skriva in mig på avgiftning med ordentlig abstinens och tolerans så att man där kan sätta in bup. Ska detta verkligen vara nödvändigt?
Jag är kallad till bedömningssamtal med läkare och sådär och jag skulle lätt kunna se till att vara positiv på opioider och hunnit börja knarka tills dess. Det ligger någon månad eller två fram i tiden. Men kan man diskvalificera sig genom att vara för tillfället "för ren" för att anses ha problem? Är detta äran erfarenhet också att man måste gå med i LARO när man är mitt uppe i aktivt missbruk?
Någon som har påbörjat LARO efter en tid på lvm eller i fängelse tex och därmed varit rena vid start?
Eller ni har kanske varit aktiva i erat missbruk, sökt in, och fått komma med, utan att först passera avgiftning på en sluten avdelning?
Vad har gällt för er och vilka omständigheter har rådit för er när ni kommit med?
Berätta gärna om era erfarenheter och vad ni vet om detta.
Diskutera gärna också vad ni själva har för åsikter om de tankar som jag presenterar om att jag kan tycka att det är en bra ide att gå med i LARO även om man för tillfället har varit påtvingat nykter ett tag.
Jag vill komma med och jag vill att mina chanser ska vara så stora som möjligt, lär väl dock inte forcera fram högre doser och gå in för att börja missbruka hårt i syfte att komma in. Däremot så är jag inte främmande för att åtminstone ta opioider så att det syns i up att jag är aktiv, eftersom att jag ändå har tagit lite smått och lär göra det igen. Vill dock sluta men känner inte att jag fixar det.
Om någon av någon anledning känner han eller hon är väl bevandrad och gärna vill hjälpa mig med mina frågor men behöver mer detaljerad och personlig info så går det bra att skicka ett pm och snacka lite med mig där. Vill inte lämna ut för mycket detaljerad info om mig öppet såhär.
Jättetacksam för svar! Så hit me och berätta om hur det såg ut för just dig när du började programmet och vilka krav som ställdes. Tack på förhand
Jag har lite frågor kring de omständigheter som råder innan, eller när man påbörjar, LARO.
Jag har snackat med en massa folk som har varit med i programmet på alla möjliga platser i landet och utifrån det så tror jag mig ha fått uppfattningen om att ganska så olika regler/rutiner/åsikter kan råda beroende på vilken mottagning man går till.
Det jag undrar är, var du i ett aktivt beroende när du kom med? Hade du några krav på dig att först gå där och lämna prover i en viss tid innan du fick börja?
Finns det någon här som har varit ren (alltså även från opioider) när LARO påbörjats? Tex. så att du har varit en tid på behandlingshem eller suttit på lvm/anstalt en tid och därmed är, och har varit en period, ren helt och hållet och sedan påbörjat. Om så är fallet, hur har det gått till då? Börjat på låg dos och sedan trappat upp?
Ni andra, hur har eran situation sett ut när ni har sökt och blivit antagna?
Kan dra en kort bakgrund till min fråga:
Jag har den klassiska historiken, dvs. jag har ett mångårigt missbruk där de senaste åren opioider av olika slag har varit huvuddrogen. Under de senaste åren har jag haft LARO i tankarna och funderat på detta men det är inte förens de senaste kanske 2 åren som jag på allvar har känt att det vore rätt för mig. Har haft en period nu då omständigheterna har gjort att jag varit helt ren, vill inte outa mig för mycket men tänk lvm/fängelse/bott i rymden några månader och helt enkelt inte haft möjlighet att missbruka eller knarka alls. Under den här tiden har jag passat på att begrunda livet och för några månader sedan bestämde jag mig för att söka till LARO. Jag kontaktade mottagningen på hemmaplan och inledde en dialog som resulterade i en egenremiss.
I mina senaste samtal med mottagningen så har jag fått prata med en anställd som har sänt ut helt annorlunda signaler beträffande mina chanser att få komma med än de andra anställda som jag har pratat med har gjort. Denne menade på att det var vansinne att söka in till programmet om man som jag hade varit ren en längre tid (i mitt fall några månader, under ett år men över ett halvår). Vidare så vädrade han åsikter om att det vore dumt att gå och bli beroende av bup nu när jag var ren och verkade helt oförstående till mina kommentarer om att mitt missbruk knappast är botat bara för att jag har varit ren under tvång en tid. Han sade att den normala gången är att man först och främst bör vara så pass djupt nergången att man behöver läggas in på sluten avdelning och att man sedan därifrån, under pågående avtändning, börjar ge bup (jag skriver bup som förkortning av buprenorfin, tolka det som Subutex, suboxone eller vilken variant ni vill) där och justerar för att kunna möta upp den abstinensen man har och då bli inställd på rätt dos. Och att det är därifrån man tar det sedan, fortsätter med det vanliga, gå och hämta medicin dagligen på mottagningen osv.
Jag kan i viss mån förstå dessa tankar men endast om man har mycket begränsad erfarenhet och kunskap om beroende. Jag tänker såhär att om jag ser statistiskt bara på mig själv så har jag alltid återfallit i missbruk (har missbrukat i 10-15 år) även efter vistelser på behandlingshem, fängelsestraff och andra försök/omständigheter som syftat till eller haft som bieffekt att hålla mig ren. Så statistiskt sett så ser det ut som att chanserna för att jag helt magiskt nu denna gången efter detta (påtvingade) avbrottet skulle avbryta mitt missbruk och lyckats styra upp mitt liv är ganska små. Om jag utvidgar till att tala inte bara om mig själv utan även om missbrukare generellt så ser statistiken inte heller så bra ut. Jag vill alltså verkligen ordna upp mitt liv, på alla punkter, och en förutsättning för det är att jag kan få bukt med mitt missbruk. Och jag befarar att mitt beroende kommer till att stå i vägen för detta, även om jag är ren just nu. Jag tror alltså att mina chanser till att klara upp mitt liv kommer bli större om jag får komma med i LARO. Men om jag ska tolka den här personen så låter det som att jag är kvalificerad men det är bara det att jag först behöver, för tusende gången, återfalla i missbruk, gå in mig ordentligt och så sedan skriva in mig på avgiftning med ordentlig abstinens och tolerans så att man där kan sätta in bup. Ska detta verkligen vara nödvändigt?
Jag är kallad till bedömningssamtal med läkare och sådär och jag skulle lätt kunna se till att vara positiv på opioider och hunnit börja knarka tills dess. Det ligger någon månad eller två fram i tiden. Men kan man diskvalificera sig genom att vara för tillfället "för ren" för att anses ha problem? Är detta äran erfarenhet också att man måste gå med i LARO när man är mitt uppe i aktivt missbruk?
Någon som har påbörjat LARO efter en tid på lvm eller i fängelse tex och därmed varit rena vid start?
Eller ni har kanske varit aktiva i erat missbruk, sökt in, och fått komma med, utan att först passera avgiftning på en sluten avdelning?
Vad har gällt för er och vilka omständigheter har rådit för er när ni kommit med?
Berätta gärna om era erfarenheter och vad ni vet om detta.
Diskutera gärna också vad ni själva har för åsikter om de tankar som jag presenterar om att jag kan tycka att det är en bra ide att gå med i LARO även om man för tillfället har varit påtvingat nykter ett tag.
Jag vill komma med och jag vill att mina chanser ska vara så stora som möjligt, lär väl dock inte forcera fram högre doser och gå in för att börja missbruka hårt i syfte att komma in. Däremot så är jag inte främmande för att åtminstone ta opioider så att det syns i up att jag är aktiv, eftersom att jag ändå har tagit lite smått och lär göra det igen. Vill dock sluta men känner inte att jag fixar det.
Om någon av någon anledning känner han eller hon är väl bevandrad och gärna vill hjälpa mig med mina frågor men behöver mer detaljerad och personlig info så går det bra att skicka ett pm och snacka lite med mig där. Vill inte lämna ut för mycket detaljerad info om mig öppet såhär.
Jättetacksam för svar! Så hit me och berätta om hur det såg ut för just dig när du började programmet och vilka krav som ställdes. Tack på förhand
