Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Jag tror du har helt rätt men jag saknar möjligheter. Du har fortfarande dina chanser kvar i livet tror jag även om du mår skit. Jag hoppas du får det bra tillslut och massa kärlek. Det gör jag verkligen.

Ja det har jag. Men för att se dina möjligheter. Måste du lita på att dem finns. Jag hoppas med du får as mycket kärlek. Så mycket att du dör av skiten. Haha.

Fick för mig att jag skulle vinna någon jävla tävling innan jag dog. Helt patetiskt av mig. Den stora munnen vann ju redan när jag fortfarande kunde liknas vid en människa. Klippdocksmunnen kallade de den. Vad har och hade jag med den att göra? Allt hände ju här på flashback först, eller var det någon annanstans? Min verklighet är så långt borta från deras bilder av lycka i det perfekta vardagsrummet med slabbig mat på bordet. Såg ut som spyor. Det är olika universum. Min kompis är död och begraven. Barnen grät och grät. Mammans ögon och händer glömmer jag aldrig osv osv. Det finns nog kanske de som fortfarande vill visa någon glädje för mig därute och göra mig avundsjuk och svartsjuk men vad ska jag säga då? Vem ska de ta när jag är borta? Finns väl massa olyckliga människor de kan sikta på. De är olika, en del av dem vill ta de olyckligas pengar, andra vill ta deras liv eller bara göra dem ledsna. Arg orkar jag aldrig vara. Ledsen är min känsla och gråten min enda rörelse.

Vad jag vill ha. Hon. Nej. Usch. Bara hon. Ja. Vvad förvirrad jag blir nu. Vad betyyde det? Att hon är den enda tjejen för mig. Skärp mig nu. Och jag är den enda killen för henne. Får hon umgås med andra killar? Nej. Med andra tjejer. Killar och tjejer ska inte vara vänner. Så. Jag står fast vid det nu. Det gäller mig med. Hittar jag någon som vill ha det så. Kallas kallsonger. Annars får det va. Verkligen. Vad ska jag med andra tjejer till? Och vad ska hon med andra killar till? När vi har varandra? För allt det där?

Hm. Stör mig på ett förhållande nu. Hon träffade andra killar. Det störde mig inte. Berättade om hur stor kuk en hade. Det störde mig inte. Jag träffade en annan tjej. Och umgicks med ibland. Varför kändes det bra? För att jag litade på henne. Att hon ville vara med mig. Jag hatar tjejer som gör mig osäker. Eller hatar. Jag har sex med dem.

Fan. Jag vill bara vara med en tjej jag känner jag kan lita på. Som inte döljer massa saker. Det är allt jag vill. Inga konstiga tjejer nått mer nu. Hon ska vara min vän. Vara öppen mot mig. Vad fan. Det är allt jag vill. Annars blir det fan inget med mig.

Nej det är inte patetiskt att vilja vara en vinnare. Haha. Vad fick du den dumma ideen ifrån?

Jag är ingen tävlingsmänniska. Förlorar alltid allt jag har ändå.

Ja något ska man vara bäst på. Haha. Nej fy fan. Det är hemskt. Att det ska behöva bara så. Känner igen det. Allt som betyder så mycket för mig. Bara försvinner igen. Men det är så i livet. Allt dör. Försvinner. Borta för alltid. Allt lidande med. Kom ihåg det. God natt.

Helvetes-djävla-apskit-ångest-hela-förbannade-dagen-som-fakking-vanligt.

Nu ska jag ha semester och trycka i mig 20mg lagligt knark. Ska bliiiiiii sååååå sköööööööööönt och äntligen få lite djävla lugn och ro inuti den här kroppen och stökiga huvudet.

Ångestsjukdomar borde förbjudas å det snaraste och det är förbannat märkligt att det inte motioneras om en nationell rening när det kommer till DET i riksdagen.

Så trött på mig själv!

Hur fantastisk är inte jag då som står ut med mig själva hela dagarna? Jag borde få guldmedalj allra minst! Synd att jag inte är förtjust i guld ... Tiga är finare och skimrar vackrare ...

VILKET DJÄVLA DRAVEL.
Häll käften med mig!

Känns som jag bara gav upp, men det gjorde jag inte . Tog en paus bara. Absolut största misstaget var att jag hade kontakt med min far. Om jag hade haft det så hade mitt liv aldrig blivit såhär.
Jag somnade snabbt igår, vet inte varför. Men vaknade typ flera gånger och då sov jag ändå helt ok.

Det är nog fler men jag är inte tillräckligt förstörd för LVM utan är endast lågdostablettberoende, med utsvävningar som benämns som riskbruk. HVB-hem med knarkare drar en djupare ner i skiten är mina erfarenheter.

Idag skakar jag som ett asplöv. Ett tablettunderskott har bidragit till att nerverna ligger utanpå. Så känslig att jag nästan går sönder i senhöstkylan. Drömmer mardrömmar varje natt. De är inte sådär sjukt allvarliga men tillräckligt läskiga för att jag ska vakna upp ångestfylld.

Åt zopiklon för att sova. Ja drömde att jag var tiggare och bodde på gatan. Jag frös och jag höll på att dö. Jag hade ett skov av raynauds syndrom. Mina händer var så vita och gick inte att röra. Döden kom långsammare och långsammare mot mig. Tiden stod stilla. Människor skrattade och såg förbi mig. Jag kunde ändå inte möta någons blick. Min kropp blev stelare och stelare. Stora Munnen kom gående med ett flin. Hon hade någon med sig, det kanske var ”du”, och de var lyckliga i sitt skratt. När Stora Munnen passerade mig blev hånflinet större och hon sparkade omkull min tiggarmugg sådär i bara farten som man vet att det finns de som gör ibland mot tiggare på gatan bara för att de tycker det är roligt eller för att de vill vara elaka. Sen gick de vidare i sitt skrattande lyckorus. Jag satt kvar och väntade på döden. Det kändes i magen igen.
Drömmen säger mig att det är bråttom. Att jag måste hitta en snabbare väg ut. Snabbare än döden själv måste jag söka mitt slut. Jag måste dö.

Mår inte bra. Inget finns inuti och utanpå mig.