Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Jag insåg att det ser ut som det då jag skrev ner min lilla klagan. Kanske är det också på det viset men jag har verkligen massor av idéer och är positiv i grunden. Tror mer på att åratal av stress, besvikelser och även sjukdom tagit ut sin rätt. Jag kan vara så trött att jag har ont i skelettet tidigt om kvällarna, ni vet som när man var barn och stannade uppe för länge.

Vad roligt. Jag har med massa ideer. Haha gifta mig och sånt.

Jag saknar sjuka grejer. Jag saknar mitt intravenösa narkotikamissbruk och prostitutionen. Vet inte varför. Känner mig död inuti. Vill ha misären. Där och då ville jag inte men nu sitter jag här och saknar den. Tänk att ligga och flyta runt i badkaret en stund och skjuta lite knark samtidigt. Lite kokain med oxy eller något liknande. Brukade alltid låta sprutan sitta kvar i armen och flyta omkring medan jag njöt av kicken.

Vad är det jag håller kvar vid egentligen? Vad är det som jag har som är så viktigt att hålla fast vid framför det flyktiga och problematiska livet? Jag förstår inte. Jag vill bort. Är jag feg som sköter mig och lider? Något saknas i mitt liv och jag behöver det.

Äckliga vidriga ääääckliga psykopatiker.
Dödar och misshandlar.

Ångrar så att jag kontaktade dem, mitt livs största misstag.
Ett annat var att jag hade kontakt med min hysteriska far.

Först är man ledsen några dagar pga ett missfall... Sen blir man misshandlad och får inte sova mer.

Vad du skulle behöva är en grov rensning av hela din kropp från kemiska substanser som inte ska vara där, jag menar typ låsa in dig i ett rum och inte släppa ut dig förrns hela du är rensad, givetvis med din egen konsensus så klart, ditt sinne skulle även behöva en liknande kur så att du lär dig att frigöra dig själv från begär.

Men det är bara jag.

Nej jag förstår dig. Ingen vill lida. Hm. Går det åt helvete för oss. Kan vi börja knarka ihop. Men det är en as dålig ide. Då kan vi lika gärna ta självmord ihop. Det vill jag inte. Men ibland.

Nej glöm det. As dålig idé.

Nej. Det blir inte bra det där. Jag vet det. Det blir inte som jag vill. Jag är ensam. Det gör ont. Jag blir sjuk. Skriker rakt ut. Hoppas på något. Att ensamheten ska vara slut. Så plågad jag är. God natt.

Det är inte alls min mening att bomba tråden men det här är det enda stället jag har att skriva på. Jag känner väldigt få människor och har ingen familj som bryr sig så mycket om mig. Säger jag hur det är säger de bara att jag är mer värdelös. Erfarenheter har gjort mig räddare för att söka kontakt med människor. Ett tag trodde jag att allt var påväg i en annan riktning. Vissa saker om mitt liv vågar jag inte skriva här. Jag är rädd att råka mer illa ut så länge jag är i livet. Jag är rädd för alla möjliga människor och elakheter. Kanske förtjänar jag det här måendet och hela situationen? Idag gjorde jag sökningar på dödliga substanser och doser och sånt (numera gör jag bara sökningar och försöker undvika alla sociala media där folk visar sin glädje och lycka och kärlek och allt det där men de visar ännu mer på helgerna då har de verkligen lycka fullt ut med varann, jag har aldrig visat upp något sånt, inte ens då jag kände mig mindre förtvivlad än nu, jag vet inte om jag någonsin känt som de). I någon tråd stod det att människor som frågar om sånt jag sökte på om dödliga doser bara sökte uppmärksamhet. Jag frågade då mig själv om jag sökte uppmärksamhet men jag kände inte att det var så. Jag hade ju inget att rikta sökandet efter uppmärksamhet mot som skulle vara realistiskt och det jag ville var bara att veta vad som krävs för att dö. Att jag sen är för feg och har för lite handlingskraft för att genomföra något är en annan sak. För mig har en till kväll när jag stänger dörren och gråter börjat igen. Låt mig vara den som begravs nästa gång jag går på begravning.

Nej vad fan. Det ska bli trevligt att vara ensam. Mår jag dåligt. Får jag prata med någon. Går sönder nu. Det finns personal att prata med. Men jag gör inte det. Jag är inte intresserad av det heller. Alla kommer säga till mig. Att vänta med förhållanden och allt sånt där. Det går ändå inte nu. Har ett liv att bygga upp först. Bli självständig. Klara mig själv.

Sen då? Vill någon ha mig sen? Jag tvivlar på det. Nej. Det tror jag inte. Men jag vet inte.

Jag vill ha någon på vägen. Måste det komma sen alltid? Vet andra som träffat någon i min situvation. Och byggt upp ett liv tillsammans. Så är det. Han bodde där jag bor. Men han var attraktiv. Det är jag inte. Det är skillnaden.

Eller? Jag blir förvirrad. Vissa säger att jag är skitsnygg och vill ha sex med. Som fan mycket sex med. Hela tiden. Ok? Haha vad fan? Andra inte alls. Inte det minsta attraherade. Ok? Varför blir vissa det så inni helvete med?

Ok. Jag kommer hitta rätt tjej för mig. Nej. Jag är förvirrad. Nu. God natt.

Verkligen förvirrad. Ok. Kommer snygga tjejer och vill ha ibland. Skit snygga. Jaha? Jag minns en gång. Vi såg varandra jag sa du är snygg och sen blev det knulla direkt. Haha. Ok. Plötsligt händer det.

Tjejer fucking förvirrar mig. Ok. Dem vill ha någon stabil kille med självförtroende. Varför kommer dem till mig då? Jag minns en sån tjej. Med skit snygg. Jag blir skit nervös. Det är ju inte sexigt. Vet inte vad jag ska säga och allt det där. Osäker som fan. Hon var fin mot mig med. Hon ville inte att jag skulle knarka. Jag gjorde det ändå. Sen försvann jag.

Nej rätt tjej vill ha mig och vara med mig trots mina defekter. Det finns sånna med. Jag är nöjd så.

Det finns inget annat liv jag vill ha istället för det här otäcka livet. Jag vill inte ha ett liv. Det har varit för jobbigt att leva. Ingen och inget kan hjälpa. Jag är bortom all hjälp nu.

Nej. Det är trams. Du kan få ett liv du är nöjd med precis som alla andra. Lita på det. Ok? För gör du inte det. Blir det inte så.