Varför låter svenskar passivt aggressiva när dom pratar?

Jämt när jag befinner mig i offentliga miljöer och av misstag råkar överhöra svenskar som "pratar" med varandra så låter det så fruktansvärt passivt aggressivt.

Hur kommer det sig?
Har ni märkt samma sak?

Oftast när jag åker buss så brukar jag ha hörlurar i, men vid ett tillfälle hade jag bytt handväska och lakt mina hörlurar i den förra. Det skulle jag surt få komma att ångra, ska jag säga er!

För vad jag tvingades lyssna på på bussen var lågmält vansinne.
Jag undrade en stund om det var någon satanistisk (passivt aggressiv) sekt jag hamnat i.
Men sedan insåg jag att det nog bara var vanliga svenskar som...ja, vad ska man kalla det?
Passivt aggressiv:ade mot varandra?

Först satt det vanliga hyggliga individer på bussen som pratade med varandra i vanlig samtalston.
De visade känslor och skrattade när någon sa något kul.
De hade dialoger, berättade historier, tipsade varandra om en bra serie.
Gav respons både känslomässigt och verbalt.
Vanlig hederlig social kompetens, med andra ord.

Men plötsligt ser jag i ögonvrån hur något spöklikt kliver på bussen.
Inte bara en person, utan en hel flock!

Jag kände instinktivt: Det där måste vara svenskar!

Och mycket riktigt.

När dom satte sig, och efter 15 minuters dödande tystnad, öppnade munnen så stod det klart.

Svenskar.

Deras samtal(?) fortgick ungefär såhär:

- Varför säger du inget?
- Vadådå.
- Är du sur eller?
- Nej.
- Varför pratar du inte då?
- Måste jag göra det eller?

Därefter följde den fortsatta tryckta stämningen och den minst lika plågande tystnaden.

Varför "pratar" svenskar såhär med varandra?
Gör ni det?
Varför?
Varför inte?
Har ni lakt märke till samma fenomen?
Var? När? Hur? Varför?
Tycker ni också att svenskar pratar passivt aggressivt?
Vad är eran förklaring till det?

Diskutera!

Skriv en bok om detta - och se om det säljer

Svenska folket borde vara lyckligare.

Underbart roligt inlägg.
Jag kan konstatera efter 10 år boendes i Italien och nu tillbaka till detta land så är det med en viss förstummelse hur märkliga ”vi” svenskar är.

Svaret på varför många är passivt aggressiva är en mängd faktorer tror jag.

”Ensam är stark” citatet är mer eller mindre ett paradoxalt hån i dagens samhälle. Tål inte citatet.
Alla normalbegåvade förstå att man behöver andra människor och att leva i en gemenskap.

Att vi även som land är sekulariserad har även tror jag en stor faktor i att man med sin över-självständighet och vad man tror enorma frihet att tycka till när som stor betydelse att man tror sig besitta någon märklig ide om att den frihet man har i sinnet i detta välfärdsland kunna bete sig hur som haver.

Det är märkligt, men jag kände mig betydligt mera friare i Italien än vad jag gör i Sverige.
Det kanske har att göra med att i Italien så lever man efter ”mind your own business” man har således ingen tid att ägna sig åt att tycka till och hava uppmaningar till andra då man aldrig haft en stat att förlita sig på.

Sedan har vi även ett klimat som är bortom allt förstånd.

Jag kan inte påstå att jag känner igen mig i beteendet.

Men du är inte svensk om du skriver om "svenskarna"? Jag vill föreslå att du inte bryr dig så mycket.

Tror man skäms för varandra och tycker att resan dit man ska är ett nödvändigt ont. Man vill helst få det överstökat.

Blir saker snabbare överstökade genom att vara passivt aggressiv?

Det här beteendet ser jag överallt där svenskar "pratar" med varandra.

På kafèer.
I mataffären.
I grannens trädgård.
På jobbet.

Varför!

Tack och bock, kul att du gillar!

Och tack själv för ett intressant inlägg!

Nu får du allt berätta:

Hur skulle du beskriva ditt eget sociala beteende?
Om svenskar är som i trådstarten, hur är du i förhållande till det?

Och varför skulle det vara en motsägelse att vara självständig och att vara socialt kompetent? Ha ha.

Det finns inte alltid en tydlig logik bakom människors beteenden. Svaret på din fråga är naturligtvis "Nej", men det är inget som reflekteras över när känslorna tar över. Jag tror dessa människor hade haft roligare och kunnat släppa loss mer i ett annat sällskap.

Dessvärre väljer vi inte alltid våra umgängen.

Känslouttryck är tecken på svaghet i svensk kultur så man håller käften istället

Det svenska vemodet, typ. Ju längre norr du kommer desto tystare blir folk.

Personligen pratar jag inte särskilt mycket på bussar. Känner mig så instängd på något sätt. Gillar dessutom att ha mer djupa konversationer med andra och det är inte alltid man vill öppna upp sig där vem som helst kan höra.

Både känner igen det du skriver och inte men kommer ej att utveckla detta. Bor du måhända i en mindre stad?

Sen tycker jag att du kanske skulle fokusera mer på dig själv istället för att lyssna på andra människors konversationer.