Lennarts fysik blev sämre av veganism och liknande, men han blev ännu mycket sämre av Trilafon, började skaka, blev deprimerad osv. Efter ett tag fick han även en medicin mot skakningarna, vet inte vad. För några månader sedan fick han pga biverkningarna byta medicin till Abilify. Den lanserades som en aktiverande psykosmedicin, eftersom de flesta hjälper mot psykos men även kan bli för dämpande. Känner några som testat Abilify och den passade inte dem, de mådde dåligt fysiskt och mentalt, stissiga, ångest osv.
På boendet höll han sig mest för sig själv. Men han hade flera aktiviteter i veckan utanför boendet och där borde de saknat honom, iofs en gångs bortavaro kanske inte uppmärksammas.
Han skulle inte bli släppt vind för våg. Istället skulle han få komma till något som var mer ett eget boende, dvs trevligare än den lilla cellen i industriområdet. Han fick bo kvar i cellen över boendets ettårstid för att de skulle hitta rätt boende till honom och skulle inte kasta ut honom innan han hade nytt boende.
Han verkade trots allt lite bättre efter medicinbytet, hörde det de få gångerna jag pratade med honom i telefon. Handballrent berättar också att han inte verkade vid alltför dåligt mod, de var ute och käkade osv.
Om hen med kontakt inom boendet säger självmord kan det ju vara så. Utan detaljer kan man ju säga att ibland är det glasklart men ibland kan de säkert tro det handlar om överdos av något när personen har avlidit av "naturliga" orsaker. Ingen aning om hur säkra boendet var om självmordet. Men vissa saker skulle ju naturligtvis bortanför tvivel tala om om det var självmord.
Det finns ingen människotyp som inte begår självmord. De flesta kan om omständigheterna är helt "rätt" göra något som går mot deras personlighet.
Abilify kan gett honom en ökad energi och ökad tankeförmåga (jag upplevde att han var raskare och inte talade apatiskt på samma vis). Detta behöver ju naturligtvis inte vara positivt om man i grunden är mycket deprimerad, och det hade han blivit under den långa tiden på Trilafon. Det kan ha gett handlingskraft och tankeförmågan att utföra ett självmord.
Medicinbyten måste ske under övervakning, men de kanske ansåg honom övervakad med de besök han hade och ansåg att de kollat honom nog. Det är en klassisk miss psykiatrin fortsätter att göra, de tror att självmordsrisken bara finns i någonslags smal lucka i tiden när man byter medicin. Sedan med alla andra som ska vårdas så undrar man ju hur mycket tid de la på Lennart. Han sa själv dock att Serafen var en bra klinik, de verkar ha behandlat honom mänskligt iallafall.
Om han inte lämnade efter sig något skrivet och daterat (skrev han det i telefonen dateras det ju automatiskt), så fattar jag inte hur de kunde komma fram till ett dödsdatum. Om någon har någon annan tanke om detta så dela gärna.
Man kanske inte ska spekulera för mycket, men även positiva förändringar kan ju påverka folk negativt. I det gamla boendet kanske det kändes OK att gå på vissa grejer utanför boendet, lät lite som han tvingade sig, och sedan ligga resten av tiden i sängen. Ett nytt, bättre boende kan triggat tankarna på framtiden, vad han skulle göra nu, skulle han ligga i sängen stor del av tiden i det nya boendet också, skulle det aldrig bli bättre, skulle han aldrig slippa tvångsvården och få må bättre. Jag tror inte det var någon slump, om det var självmord, att det sammanföll med en nära flytt, tror att det kan ha satt igång en del tankar. Och med en aktiverande medicin på det...
Självmordshandlingar kan komma plötsligt, särskilt hos en person som varit deprimerad länge. det känns konstigt att han umgicks IRL samt la ut en film så nära att han dog, och vid inget av de tillfällena kunde man ana suicidalitet. Med enda medicinerna han hade på burk var mot skakningar (vet inte giftigheten) så känns det som sättet han dog om det var självmord inte var ett trevligt sätt (inte för att det finns trevliga).
Kan inte riktigt släppa tanken om Lennart levde eller redan var död den 24:e då jag ringde till honom. Telefonen var iallafall inte urladdad och det gick fram signaler.
På boendet höll han sig mest för sig själv. Men han hade flera aktiviteter i veckan utanför boendet och där borde de saknat honom, iofs en gångs bortavaro kanske inte uppmärksammas.
Han skulle inte bli släppt vind för våg. Istället skulle han få komma till något som var mer ett eget boende, dvs trevligare än den lilla cellen i industriområdet. Han fick bo kvar i cellen över boendets ettårstid för att de skulle hitta rätt boende till honom och skulle inte kasta ut honom innan han hade nytt boende.
Han verkade trots allt lite bättre efter medicinbytet, hörde det de få gångerna jag pratade med honom i telefon. Handballrent berättar också att han inte verkade vid alltför dåligt mod, de var ute och käkade osv.
Om hen med kontakt inom boendet säger självmord kan det ju vara så. Utan detaljer kan man ju säga att ibland är det glasklart men ibland kan de säkert tro det handlar om överdos av något när personen har avlidit av "naturliga" orsaker. Ingen aning om hur säkra boendet var om självmordet. Men vissa saker skulle ju naturligtvis bortanför tvivel tala om om det var självmord.
Det finns ingen människotyp som inte begår självmord. De flesta kan om omständigheterna är helt "rätt" göra något som går mot deras personlighet.
Abilify kan gett honom en ökad energi och ökad tankeförmåga (jag upplevde att han var raskare och inte talade apatiskt på samma vis). Detta behöver ju naturligtvis inte vara positivt om man i grunden är mycket deprimerad, och det hade han blivit under den långa tiden på Trilafon. Det kan ha gett handlingskraft och tankeförmågan att utföra ett självmord.
Medicinbyten måste ske under övervakning, men de kanske ansåg honom övervakad med de besök han hade och ansåg att de kollat honom nog. Det är en klassisk miss psykiatrin fortsätter att göra, de tror att självmordsrisken bara finns i någonslags smal lucka i tiden när man byter medicin. Sedan med alla andra som ska vårdas så undrar man ju hur mycket tid de la på Lennart. Han sa själv dock att Serafen var en bra klinik, de verkar ha behandlat honom mänskligt iallafall.
Om han inte lämnade efter sig något skrivet och daterat (skrev han det i telefonen dateras det ju automatiskt), så fattar jag inte hur de kunde komma fram till ett dödsdatum. Om någon har någon annan tanke om detta så dela gärna.
Man kanske inte ska spekulera för mycket, men även positiva förändringar kan ju påverka folk negativt. I det gamla boendet kanske det kändes OK att gå på vissa grejer utanför boendet, lät lite som han tvingade sig, och sedan ligga resten av tiden i sängen. Ett nytt, bättre boende kan triggat tankarna på framtiden, vad han skulle göra nu, skulle han ligga i sängen stor del av tiden i det nya boendet också, skulle det aldrig bli bättre, skulle han aldrig slippa tvångsvården och få må bättre. Jag tror inte det var någon slump, om det var självmord, att det sammanföll med en nära flytt, tror att det kan ha satt igång en del tankar. Och med en aktiverande medicin på det...
Självmordshandlingar kan komma plötsligt, särskilt hos en person som varit deprimerad länge. det känns konstigt att han umgicks IRL samt la ut en film så nära att han dog, och vid inget av de tillfällena kunde man ana suicidalitet. Med enda medicinerna han hade på burk var mot skakningar (vet inte giftigheten) så känns det som sättet han dog om det var självmord inte var ett trevligt sätt (inte för att det finns trevliga).
Kan inte riktigt släppa tanken om Lennart levde eller redan var död den 24:e då jag ringde till honom. Telefonen var iallafall inte urladdad och det gick fram signaler.
