Feminism är fan ren jävla ondska[Exempel]

Så då tycker du att du ska göra antifeministiskt svammel av alltihop och förminska både döda och överlevande och det som utspelade sig till en vrickad fantasi om feministisk hjärntvätt.

Det här är en av de sjukaste trådstarter jag sett på mycket länge.

Jo det förekommer hat mot kvinnor också.

Jag tycker inte män ska hata kvinnor eller ha låg respekt , speciellt är de gifta ska de verkligen
göra allt de kan för att frun ska känna sig bra.

Tycker det borde utarbetas ett sätt eller plan som leder till att gifta par kan leva med varandra utan att bli allt för uttråkade och att de utvecklas tillsammans.

Har du någon ide ?

Jo bara för man är emot feminismen behöver man inte vara emot kvinnor. Ännu mindre nedvärdera kvinnor. Speciellt äldre kvinnor , helt fel att hålla på att klaga på deras kroppar.

Hjälp istället äldre kvinnor att upprätthålla självrespekt , framförallt genom att vara respektfull mot vad de är.

De som är ihop med äldre kvinnor ,om de vill det , röra vid dem så de känner sig mer levande : fotmassage eller nackmassage och ni kan också ha kvar den känslan som din partner gav er som ung och visa henne det.

Du babblar som någon från 1800 talet. HALLO, jag är uppvuxet på 70 talet, ung på 80 talet. Till din orientering, skiljer tiden idag sig inte mycket från den gång, bara mera elektroniska prylar till hands. Tror du min kille håller på med fot och nackmassage?

Vet inte hur länge jag fått signaler om feminismens subversiva natur. Det är många år nu.

Har dock alltid försökt göra tolkningar till feminismens fördel. Man vill ändå tro gott. Feminister menar nog väl innerst inne har jag tänkt.

När taleskvinnan för ROKS i tv på bästa sändningstid upprört menade att alla män är djur försökte jag tänka att detta inte var något som hela ROKS-organisationen stod bakom, utan bara en ledare som var förvirrad och projicerade sina personliga problem på män. På så sätt kunde hon kanalisera sin ilska mha sin ideologiska övertygelse.

Sedan dess har det varit otaliga "klavertramp". Ändå har jag inte gett upp tanken på feminismen som en god kamp i samhället.

När Viktoria Kawesa från F! berättade hur hon hade blivit misshandlad i tunnelbanan så tog jag hennes parti, min tanke var:

Jävla män, fan att man ska behöva skämmas för vad andra män ställer till med

Men så läkte bilderna ut och då föll Viktorias snyfthistoria. Istället var det HON som hade misshandlat! Upprepade sparkar mot en man! Efter att hon försökte planka.

Men återigen försökte jag jämka med mitt inre: Feminismen är nog trots allt bra när allt kommer omkring. Men till slut blev det svårt att fortsätta att förneka. Det var för många och ständiga "tillfälligheter" som inte längre gick att förklara bort. Istället såg man det otäcka mönster som man hade ansträngt sig för att inte notera.

Häromdagen läste jag om något som inte alls har med feminismen att göra, ändå fick jag en feministisk insikt: feminismen är ta mig fan ren ondska. Porletten trillade ner liksom.

Det jag läste om var fartygskatastroferna med Titanic och Estonia.

När Titanic sjönk 1912 fanns inte feminismen i folks medvetande. Ändå hade män en enorm respekt för kvinnor. De var gentlemän, de var stolta. Livbåtarna fylldes uteslutande med kvinnor och barn. Männen var stoiska, modiga och uppoffrande. De män som inte hjälpte kvinnor och barn i livbåtarna bytte om till sin värdigaste outfit, sedan uppträdde de artigt och trevligt mot varandra. De socialiserade hövligt och lugnade paniken ombord.

Trots att de första livbåtarna gick nästan tomma, då kvinnor och barn till en början tyckte det var tryggare att vara ombord, så var det inga män som tog sin chans, trots att de förstod vad som väntade. De enda män som räddades var de som hamnade i vattnet då Titanic sjönk och som lyckades simma till någon av livbåtarna som hade platser över, och därmed inte tog någon plats från någon kvinna eller barn.

Fast forward till 1994, Feminismen hade verkat i nästan ett halvt århundrade när Estonia sjönk, nästan bara män återfanns bland de överlevande. Nuff said!

Kontenta:

Män är de starka i samhället, de är samhällsbyggarna.

Män måste få vara stolta, det är våran plats i samhället(som kommer med mod och skyldigheter)

Makten tillhör oss män, och vi använder den för självuppoffrande syften och alltid för att sätta våra kvinnor och barn främst. Ansvar och makt går hand i hand för män.

Feminismen jävlas med den ordningen i naturen som är inrättad av Gud. Och resultatet är dagens samhälle. Makt är egokick för kvinnor, inte ansvar och självuppoffring som för män.

Diskussion: Feminusm är ondska, eller vad tänker ni?

Spelar ingen roll vad han gör så länge du är nöjd.

Vad gör han för att du ska vara nöjd ?

Jo, jag håller med om att feminismens uttryck är ondska om man med ondska menar att nånting är medvetet destruktivt. Det enda jag kan se att feminismen av idag gör är att sprida negativitet och skapa konflikt där det inte finns någon. Ingenstans kan jag läsa att feminismen gör folk eller samhället lyckligare eller att någonting har blivit mer jämställt p.g.a. feminism.

Dock tror jag inte exemplet med Titanic vs. Estonia fungerar eftersom Estonias förlisning gick mycket snabbare, det fanns ingen tid till att fundera, bara att agera, varför den fysiskt starke hade bäst förutsättningar att överleva ett sådant scenario.

Du skulle alltså låta bli någon skrikande unge, som blivit borta från sina päron?

Håll avståndet.
Folk runtomkring kan ju tro att du är orsaken till att de skriker.
Det är män du snackar om. Män som inte får sitta med sina egna döttrar på flygplan, som hämtas av polisen när de går med sin dotter och en kamera till stranden osv.

Vet inte hur länge jag fått signaler om feminismens subversiva natur. Det är många år nu.

Har dock alltid försökt göra tolkningar till feminismens fördel. Man vill ändå tro gott. Feminister menar nog väl innerst inne har jag tänkt.

När taleskvinnan för ROKS i tv på bästa sändningstid upprört menade att alla män är djur försökte jag tänka att detta inte var något som hela ROKS-organisationen stod bakom, utan bara en ledare som var förvirrad och projicerade sina personliga problem på män. På så sätt kunde hon kanalisera sin ilska mha sin ideologiska övertygelse.

Sedan dess har det varit otaliga "klavertramp". Ändå har jag inte gett upp tanken på feminismen som en god kamp i samhället.

När Viktoria Kawesa från F! berättade hur hon hade blivit misshandlad i tunnelbanan så tog jag hennes parti, min tanke var:

Jävla män, fan att man ska behöva skämmas för vad andra män ställer till med

Men så läkte bilderna ut och då föll Viktorias snyfthistoria. Istället var det HON som hade misshandlat! Upprepade sparkar mot en man! Efter att hon försökte planka.

Men återigen försökte jag jämka med mitt inre: Feminismen är nog trots allt bra när allt kommer omkring. Men till slut blev det svårt att fortsätta att förneka. Det var för många och ständiga "tillfälligheter" som inte längre gick att förklara bort. Istället såg man det otäcka mönster som man hade ansträngt sig för att inte notera.

Häromdagen läste jag om något som inte alls har med feminismen att göra, ändå fick jag en feministisk insikt: feminismen är ta mig fan ren ondska. Porletten trillade ner liksom.

Det jag läste om var fartygskatastroferna med Titanic och Estonia.

När Titanic sjönk 1912 fanns inte feminismen i folks medvetande. Ändå hade män en enorm respekt för kvinnor. De var gentlemän, de var stolta. Livbåtarna fylldes uteslutande med kvinnor och barn. Männen var stoiska, modiga och uppoffrande. De män som inte hjälpte kvinnor och barn i livbåtarna bytte om till sin värdigaste outfit, sedan uppträdde de artigt och trevligt mot varandra. De socialiserade hövligt och lugnade paniken ombord.

Trots att de första livbåtarna gick nästan tomma, då kvinnor och barn till en början tyckte det var tryggare att vara ombord, så var det inga män som tog sin chans, trots att de förstod vad som väntade. De enda män som räddades var de som hamnade i vattnet då Titanic sjönk och som lyckades simma till någon av livbåtarna som hade platser över, och därmed inte tog någon plats från någon kvinna eller barn.

Fast forward till 1994, Feminismen hade verkat i nästan ett halvt århundrade när Estonia sjönk, nästan bara män återfanns bland de överlevande. Nuff said!

Kontenta:

Män är de starka i samhället, de är samhällsbyggarna.

Män måste få vara stolta, det är våran plats i samhället(som kommer med mod och skyldigheter)

Makten tillhör oss män, och vi använder den för självuppoffrande syften och alltid för att sätta våra kvinnor och barn främst. Ansvar och makt går hand i hand för män.

Feminismen jävlas med den ordningen i naturen som är inrättad av Gud. Och resultatet är dagens samhälle. Makt är egokick för kvinnor, inte ansvar och självuppoffring som för män.

Diskussion: Feminusm är ondska, eller vad tänker ni?

Du skulle alltså låta bli någon skrikande unge, som blivit borta från sina päron?