Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar

Jag tycker inte det är en rättvis jämförelse. M och S har i regeringsställning skapat nuvarande system. SD har haft ett förslag. SD kommer ju skärpa sin politik allt eftersom de anser att medborgarna är mogna. De kommer placera sig lite "till höger" (I migrationsfrågan) om S vad S än föreslår. Om S föreslår repatriering kommer SD föreslå återkallande av svenska medborgarskap. Etcetera.

Förslaget är inte det centrala, men det lades. Resultatet blev att SD:are satt här och opinionsbildade för att denna nya, världsunika nivå var en "droppe i havet" och att Sverige minsann var ett rikt land som gärna tar emot "riktiga flyktingar". Och att Jomshof fick se dum ut i TV när han fick frågan vad som hänt med "hjälp i närområdet".

Jag skrev då och tycker fortfarande att detta var dålig politik som visade att SD inte trodde på sin egen politik utan köpt motståndarnas verklighetsbeskrivning om Sverige som ett evigt invandringsland. Man sänkte trösklarna mellan sig och övriga partier.

Samma sak med det ensidiga närmandet till M och KD. Tanken var förstås att sno rumsrenhet och därmed röster genom att vara en del av den politiska skalan. Resultatet blev att man gav M och KD rumsrenhet bland invandringskritiska väljare - och blev en del av den politiska skalan.

Samma politiska skala som skapat problemen och ändå hade approprierat SD-politik i takt med att verkligheten tvingade fram den. Detta är inte orättvist att konstatera.

Den kontraintuitiva sanningen är ju att SD hela tiden var det rumsrena partiet och jag uppmuntrade dem i realtid att bete sig så. Det skamliga de faktiskt gjort sig skyldiga till är ju när de backat från anständiga synpunkter kring svensk etnicitet och instämmandet i etablissemangets epitetskletande. När är det OK att kalla någon medmänniska "fascist", som själv inte gör det? Aldrig, tycker både jag och Marika Formgren.

Det är ju en hel del taktik från SDs sida. om den varit framgångsrik kan vi aldrig veta säkert för vi känner bara till hur det är nu, inte hur utfallet blivit med en mer stringent och oresonlig linje.

Men vissa saker har de ju uppnått som splittringen mellan L/C och M/KD, vilket var en nödvändighet för SD. Alla regeringskonstellationer som haft inflytande av de förstnämnda skulle inte vara bättre än sossarna ur en nationalistisk synvinkel. SD har bara valt de som de tror de har störst möjlighet att påverka i sin riktning. Vilket också sker; en radikalisering inom M och KD. SD driver M/KD bort från övriga sjuklöverpartier och radikaliserar dem samtidigt som de vinner över socialdemokratiska väljare. En svår balansgång men jag tycker de har varit ganska framgångsrika. De måste så att säga vänja Svensson gradvis vid ett nationalistiskt synsätt.

Jag håller med. SD har balanserat rätt så bra. Vad man kan kritisera är Åkessons vilja att släppa fram en alliansregering efter valet mer eller mindre kravlöst, men handlingsutrymmet för SD var dock rätt så begränsat.

Nu är det emellertid viktigt att göra klart för alla att SD ämnar fälla varje regering man inte ingår i. Det tvingar Kristersson att välja sida. Antingen det konservativa blocket eller samregera med sossarna. Något tredje val ges inte.

Åkesson lyckades splittra alliansen & tvinga fram nuvarande Frankenstein-regering, där alla inblandade är förlorare. Kan ha varit tur, men fan vet.

Jag tror M har en bit kvar dit; Reinfeldtfalangen är fortfarande stark i partiet, Kristersson är ju en av dem. Första steget är att kräva regelrätta förhandlingar om budget etc. med en M-regering. Det kan vara en fördel att stå utanför en regering som inte kommer driva ren SD-politik så att de får fortsätta att göra bort sig. 2024 kanske den nya M/KD-regeringen har regerat sönder sig för att de följer sina liberala falanger och då kan SD stå som klart största parti i Sverige med M och S långt efter. Då kan det bli en regering på SDs villkor. Kanske en ren SD-regering som regerar i minoritet med 35 %. Då blir det åka av. regeringen utser myndighetschefer (Jag tror rektorerna för högskolor räknas dit?) och skapar och tar bort myndigheter. De utser domare. Landshövdingar. Ambassadörer. De kan lägga ned hela Migrationsverket och skapa en helt ny myndighet med handplockad personal. De kan reformera hela polismyndigheten.

Återigen, moderaterna har bara två val: samregera med SD eller med S. Du säger att de inte är redo för alternativ ett. Jag kan lova dig att de är ännu mindre redo för alternativ två.

Moderaterna är nu ett nittonprocentsparti. Det innebär att man inte har någon krympmån kvar, och en samregering med S (och kanske C) skulle vara en katastrof för partiet.

Det är ju precis detta som är grejen. Alla vet nånstans att M och S egentligen borde ha samregerat. Då hade vi fått en mycket mer pragmatisk politik fri från småpartiernas troféjakt. Men av historiska anledningar går det liksom inte, de är hopplöst fast i sin gamla ärkefiendedynamik.

Hur lösa den knuten? SD såklart. Genom SD kan de bygga ett samarbete med ett parti som är lika stort som S och som är ungefär vad S skulle ha varit om 1968 och Palme aldrig hade hänt.

Jag tror inte på detta inom en snar framtid t.ex inför nästa val.
Jag är övertygad om att M och KD kommer välkomna C och L tillbaka och gå till val som alliansen.
Och väljarfåren kommer inte att protestera. Och SD kommer stå där med sina 22% allt medans en ny överenskommelse med rätt värdegrund kommer till skott från sjupartiet.

Är det ett tecken på desperation hos M att Hanif Bali kastas in på twitter igen? M verkar inte ha lyckats hämta tillbaka särskilt många väljare från SD trots hårdare ton kring lag och ordning. Ett problem för M är väl alltjämt att partiledningen är lika liberal som under Reinfeldt.

Hade inte Bali twitterförbud från partiledningen?

Ja den stora frågan är givetvis vilka sossar som övergivit partiet?

Har någon personlig kontakt med både gamlingar och blattar, men igen i dessa kategorier verkar ha någon som helst avsikt överge Gud över allt annat, alltså sossepartiet!

Frågan är därför uppenbar, vilka väljargrupper överger sossarna till SD???