Citat:
Ursprungligen postat av
NorthernAngel
Angående att få kvinnor att säga SD i opinionsundersökningarna (Och sedan rösta på SD). Själv sprider jag videos där samhällskritiska kvinnor uttalar sig. De har ofta få tittare och är kanske inte alltid så smarta men jag tror unga kvinnor (Min bekantskapskrets) kan känna igen sig mer i dem än i politiker.
Den här tjejen är ett exempel.
https://www.youtube.com/watch?v=JryBanXm5XY
Det gör du klokt i. Igenkännandet är en viktig väg och som du säger behöver varje länkat budskap inte vara klockrent för att ändå ligga i rätt vågskål. Allt handlar om kontext och målgrupp.
När vi talar om kvinnoröster är det ju den fritänkande postfeministen OCH pensionerade farmor OCH ensamstående mamman OCH den modeintresserade blonda tonåringen som ska nås. Det gäller att finna gemensamma nämnare och tydligt kommunicera en sammanhängande, trovärdigt budskap. Såväl som att skicka ut rätt sociala signaler.
Det kan alltså samtidigt vara sant att det var en dumhet att rensa ut ett ungdomsförbund med snygga tjejer och killar som hade fungerat som trendsättare bland zoomers OCH att den där fikabilden med snälle Jimmie i en stickad tröja i Året Runt är värdefull.
Jag vidhåller att varken återvandring eller omsorg om svenskar utsatta för etniskt hat i minoritet i klassen eller kvarteret skulle skrämma bort någon enda kvinna som någonsin varit möjlig att vinna. Samtidigt som inte en enda kvinna vanns av den dubbla kvotflyktingmottagningen.
Citat:
Ursprungligen postat av
RogerRoger
Fast de skulle kunna slå SD på fingrarna genom att adoptera repatrieringsfrågan och driva den hårt. Självklart endast som ett retoriskt konststycke, lite som att man spridit villfarelsen om att invandringen numera är stram. Budskapet kunde handla om att rädda välfärden el.dyl. Man kunde köra lite populism och skryta när man utvisat 10 kriminella blattar (som hade terroriserat sin hembygd och dess många skötsamma, utsatta invandrare). Möjligheterna är här oändliga för maktpartiet. SD-väljare är väldigt tålmodiga, så S skulle nog kunna locka över en del på det viset.
Jag har ju länge beskrivit hur en autentisk socialdemokratisk politik bör se ut, baserad på klassisk internationell solidaritet, rättvisa och rollen som föregångsland. Tyvärr för SD har socialdemokratiske såpaskådisen och flyktingentreprenören Jan Emanuel kommit mycket nära det konceptet i en
Expressen-text för inte så länge sedan:
Citat:
S har genom makthunger låtit sig tas som gisslan av partier som i praktiken driver en omvänd internationell solidaritet. Siffror från UNHCR pekar på kraftigt minskade antal migranter i Medelhavet de senaste åren, från över en miljon år 2015 till 38 000 hittills i år. Orsaken är att Europas länder skärpt sina gränskontroller, något som lett till att färre dör i sina desperata försök att söka en bättre framtid i Europa. De skärpningarna är givetvis migrationsextremisterna emot.
Lösningen är inte att ta svenska biståndsmedel för att finansiera extrem migration. Lösningen är att bidra till att de länder varifrån människor vill migrera utvecklas. Krasst måste kostnaden för en asylsökande i Sverige ställas mot hur många människoliv som kunnat räddas för samma summa på plats.
Resurserna inte är oändliga. Vi kan inte hjälpa alla, men vi kan hjälpa extremt många fler än vad vi gör i dag genom förändra vår politik. Ska vi på riktigt hjälpa människor så måste vi göra det på plats. Krasst måste kostnaden för en asylsökande i Sverige ställas mot hur många människoliv som kunnat räddas för samma summa på plats. [u]Vi är nu inne i en process som går ut på att göra om och göra rätt. Rätt är att utöka biståndet och hjälpa människor på plats. Fel är att fortsätta med samma ansvarslösa migrationspolitik som regeringen administrerar åt MP och C.
Vi kan bli en solidarisk stormakt igen
Sverige kan bli en solidarisk stormakt igen. Låt oss bli det första landet i världen som ger 2 procent av BNP i bistånd. Och låt oss använda de resurserna som i dag läggs på att med migrationspolitiken som verktyg göra om Sverige till att göra om de länder varifrån människor migrerar. Låt oss bygga upp exempelvis skatteverk, mödravårdscentraler och statistiska centralbyråer i Mali och Guinea och stödja återuppbyggnaden av Irak och Afghanistan efter USA:s krig. Låt oss vända resonemanget om vad som är ont och gott till att fokusera på reellt utfall. Det som behövs är en politik som inte går ut på att få känna sig god, utan i stället göra gott. Låt den internationella solidariteten bli något mer än tomma ord. Låt oss återigen ta från de rika och ge till de fattiga.
Här finns allt för att starta precis den massiva återvandring som jag förespråkat. Detta är denna retorik och politik SD måste föregripa. Om man föreslår att ALL biståndspolitik ska syfta till återuppbyggnad och återvandring, är man både mer radikal och rumsren är nu.
Det har aldrig funnits någon motsättning mellan en "manligt" kompetent, ambitiös politik syftande till demografisk balans i Sverige och en "kvinnlig" empati.