Mamma i Halmstad häktad misstänkt för mord på sitt barn i fyraårsåldern, 2019-09-30

Vissa typer av narkotika kan utan tvekan påverka en människas personlighet så att den gör saker under inverkan av droger som de annars inte hade gjort.

Är nog mer troligt att hon varit stressad över att barnet inte ville sova på söndag kväll, när de skulle upp tidigt till dagis respektive arbete på måndag morgon. Och något slagit slint alternativt att det är någon grad av olyckshändelse i händelsen (dvs kan bli vållande till annans död och inte mord, om man skall spekulera i kommande dom). Vi vet ju faktiskt inte exakt vad som har hänt ännu, och beskrivningen av GM härinne som nån alkoholiserad psyksjuk är med största säkerhet kraftigt överdriven. Hon verkar tvärtom vara hyfsat normal och det är väl det som gör händelsen extra obegriplig och skrämmande.

tar man knark så är man medveten.
knarket i sig gör ingen till en mördare...

Det krävs nog mycket mer än t. ex en örfil för att en 4åring ska avlida. Någon hade hört dunsar. Har förmodligen kastat barnet in i hårt föremål eller dunkat huvudet i något.

Naturligtvis är det inte så enkelt, men drogmissbruk kan få en redan instabil person att spåra ur fullständigt.

FEL!

Bara för att man är psykiskt sjuk så betyder inte det att man har rätt att mörda ett barn. Även psykiskt sjuka/instabila vet oftast vad de sysslar med och kan moralisera kring att mörda ett oskyldigt barn. Andelen psykiskt instabila som är så väck i skallen att de mördar ett barn på grund av en psykos eller liknande utan att förstå vad de har gjort är nästan obefintlig.

Om man läser hennes historik om kort stubin, och lätt till våld så är det sannolikt inte frågan om grov psykos eller ett 100% förvirringstillstånd. Det är sannolikt en ond impulshandling där hennes våld gick över styr för att hon inte kunde behärska sin ilska. Hon ringde själv 112 i efterhand när hon förstod vad hon hade gjort. Dessutom är hon satt i det vanliga häktet och inte på rättspsyk(där man bland annat sätter häktade som är svårt psykiskt sjuka).

Varför ska man lägga över skulden på vården eller någon myndighet? Det är väl inte dem som dödat pojken? Det är väl inte dem som utövat viss våld mot honom? Även om de kan ha ignorerat hans mammas lämplighet som förälder....man kan inte lägga skulden på någon annan för en handling man gjort, oavsett. Kan du inte lita på din förmåga att kunna ta hand om ditt barn så är det faktiskt du själv som ska flagga för detta, oavsett om det är genant, pinsamt eller liknande. Jag skiter faktiskt fullkomligt i hur personen i fråga mått, mår eller har betett sig före hon dödade sitt barn....hon är skyldig även om vården/myndigheter har gjort fel. Man kan inte bortse från hennes handling oavsett.

Skitsnack. Hon har gjort allt fel.

Först skaffar hon barn trots att hon både har borderline och låg impulskontroll, samt att hon lever på ersättning och knappt är förmögen att ta hand om sig själv.
Sedan börjar hon knarka i närvaro av ett litet barn, och slutligen slår hon ihjäl ungen.

Nej, då är man inte oskyldig. Hon är i högsta grad skyldig. Och visar det sig att hon inte är svårt psykiskt sjuk, exempelvis inte har en svårutvecklad schizofreni, så bör hon dömas till livstids fängelse, utan möjlighet att komma ut. Om det visar sig att hon inte alls hade någon psykisk sjukdom vid tillfället utan var (fullt frisk) och medveten, att det bara var en impulshandling, så bör hon dömas till döden. I USA har de dödsstraff och jag tycker vi borde ha det här med.

Håller med dig till fullo

Bla bla. Svaret är enkelt=ondska

Jag har psykisk ohälsa och det finns inga ursäkter för att utöva våld mot sina barn. Jag har flera diagnoser ändå har jag aldrig och kommer aldrig bestraffa mina barn fysiskt. Jävla massa ursäkter om diagnoser är nedvärderande mot ett stackars barn som mist livet för hans mamma är en lat ondskefull jävel. Akut psykos kanske kan förklara handlingen lite men det tror jag inte i detta fallet

I Sverige tänkte jag på. I andra länder verkar det hända hela tiden

Håller helt med dig. Själv tror jag ändå att alkoholmissbruk är en del i det hela. Men till syvende och sidst så är det något man "har i sig". Antingen slår man sina barn eller så gör man det inte. För de flesta av oss är bara tanken omöjlig. Och detta är definitivt inte första gången hon har slagit sitt barn.