Citat:
Ursprungligen postat av
fredenJesus
att fienden till korset skulle komma med sanninigen om bibliska saker är inte det vettigaste att vänta på , tror jag
De är grovt partiska, drivs av en agenda att racka ner på Bibeln. Fiender till korset är alltid också fiender till Bibeln, Jesu Bok. I sin vrede kommer de också att bryta mot vanlig enkel logik och strunta i fakta som i sig inte gör vare sig till eller från i frågan om Bibelns sanningshalt. Falskheten i bibelkritiken smittar av sig i falskhet överlag. Hatet tar över alltmer.
En sol-och-vårare inom hebraistik (som inte kan hebreiska men har gjort många uttalanden som om han hade kunnat) har jag sedan hans skriande blunder kallat "Par-o-o" efter den.
Par-o-o kan inte ens elementär hebreisk stavelselära. Talar om hebreiskt uttal för sisådär tretusen år sedan utifrån modernt hebreiskt uttal (såsom han uppfattar det, snubben har noll koll på hebreiska överlag).
En vanlig nybörjarbok för gammaltestamentlig hebreiska,
Hebreisk nybörjarbok av Helmer Ringgren, sammanfattar stavelseläran så här, redan i början av boken (s. 10):
"4 För att kunna läsa hebreiska riktigt måste man känna till hur
stavelserna är uppbyggda. Härför gäller följande grundläggande regler:
1. Varje stavelse måste börja med konsonant och får endast börja med
en konsonant.
2. Stavelser är antingen öppna (slutar på vokal) eller slutna (slutar på konsonant)."
Fler regler följer, men dessa räcker för att se stavelserna i och uttala det hebreiska ordet för Farao (פַּרְעֹה).
Ordet transkriberas så här: par´o. Konsonanterna och vokalerna är: pe-patah-resh-´ajin-holaem-he).
Tecknet "he" i ordslutet är bara en vilbokstav (se Ringgren punkt 3, s. 10) som visar att "o" är en lång vokal.
Par-o-o har envist hävdat att ordet har
tre stavelser (Par-o-o). Men regel nummer 1 utesluter tre stavelser, då det som den hebraistiske sol-och-våraren kallar stavelse 2 och 3 är
vokaler och en hebreisk stavelse
inte får börja med en vokal utan måste börja med en
konsonant (regel 1 ovan!).
Till slut: hur många är då stavelserna på riktigt, och vilka är de?
För att svara på detta måste man veta att det som Par-o-o kallar stavelse 2 i verkligheten är en konsonant vid namn ´ajin (transkription ´), en konsonant som inte uttalas i modern hebreiska.
Den konsonanten följer på den första stavelsen "Par" och inleder stavelse 2 (regel 1 ovan). Stavelse 2 avslutas av vokalen "o".
Så vi får "Par" (stavelse 1, sluten, regel 2 ovan) och "´o" (stavelse 2, öppen, regel 2 ovan).
Det är två stavelser, inte tre.
Par-´o,
räkna till två!!
Vår hebraistiske sol-och-vårare borde ha aktat sig för att använda modernt hebreiskt uttal (som han inte heller förstår sig på) på 3400 år gamla texter.
Att han inte aktade sig för ett så elementärt misstag gör att han förtjänar namnet Anakronisten. Själv skulle han väl vilja kallas "Den Insatte", så tvärsäkert som han yttrar sig om saker och ting beträffande Bibeln. Men det draget delar han med flera andra här, jag föreslår namnet "De Insatta" (alltid inom citattecken!).
Hur uttalas ordet då i modern hebreiska? Så här: Par-o (två stavelser!), och i snabbt uttal möjligen Pa-ro (två stavelser).