Friidrottssäsongen 2019

Här har du några talanger födda 1998 eller senare som har tagit medaljer i ungdoms- och juniormästerskap de senaste åren. Aktiva som är uttagna i årets VM-trupp är understrukna och de fetmarkerade namnen har placerat sig topp-8 i JVM.

MÄN (15 st)
Armand Duplantis 99 (stav): guld i UVM 2015, brons i JVM 2016, guld i JEM 2017, 9:a i VM 2017, 7:a i IVM 2018, guld i JVM 2018, guld i EM 2018
Wictor Petersson 98 (kula, diskus): brons & 11:a i UVM 2015, silver & 4:a i JVM 2016, 6:a & 8:a i JEM 2017, brons i U23 EM 2019
Ragnar Carlsson 00 (slägga): brons i UEM 2016, 4:a i JEM 2017, 4:a i JVM 2018
Henrik Larsson 99 (60/100m): guld i EYOF 2015, silver & 4:a i UEM 2016, 6:a & 9:a i JEM 2017, 6:a & 8:a i JVM 2018, 47:a i EM 2018, 9:a i IEM 2019, guld i U23 EM 2019
Max Hrelja 98 (60-/110m häck): 5:a i UVM 2015, 10:a i JVM 2016, 4:a i JEM 2017, 20:e i IEM 2019, 8:a i U23 EM 2019
Suldan Hassan 98 (3000/5000m): 10:a i UVM 2015, 14:e i JVM 2016, 4:a i JEM 2017, 22:a i IEM 2019, 5:a i U23 EM 2019
Kasper Kadestål 99 (200m): silver i UEM 2016, 23:a i JEM 2017, 14:e i JVM 2018, 7:a i U23 EM 2019
Carl Bengtström 00 (400m, 400m häck): 12:a i UEM 2016, 16:e i JEM 2017, 15:e i JVM 2018, 20:e i IEM 2019, guld i JEM 2019
Omar Nuur 01 (2000-/3000m hinder): 12:a i UEM 2018, silver i JEM 2019
Simon Sundström 98 (2000-/3000m hinder): 28:a i UVM 2015, 6:a i JEM 2017, brons i U23 EM 2019
Carl af Forselles 01 (höjd, tiokamp): brons i EYOF 2017, silver & dnf i UEM 2018, 6:a i JEM 2019
Emil Johansson 02 (400m): guld i EYOF 2019
Oskar Edlund 02 (400m häck): guld i EYOF 2019
Johan Claeson 01 (400m häck): silver i EYOF 2017
Jesper Ahlin 03 (kula): brons i EYOF 2019

KVINNOR (16 st)
Tilde Johansson 01 (längd, 60-/100m häck): brons & försök i EYOF 2017, guld i UEM 2018, 21:a i IEM 2019, guld & silver i JEM 2019
Vanessa Kamga 98 (kula, diskus): 11:a & 20:e i JEM 2017, 18:e i EM 2018, 5:a i U23 EM 2019
Lisa Gunnarsson 99 (stav): silver i EYOF 2015, 5:a i JEM 2015, 7:a i JVM 2016, 23:a i EM 2016, 6:a i IEM 2017, guld i JEM 2017, 17:e i VM 2017, silver i JVM 2018, 13:e i EM 2018
Kaiza Karlén 98 (längd): silver i UVM 2015, 4:a i JVM 2016, brons i JEM 2017, 5:a i U23 EM 2019
Bianca Salming 98 (höjd, sjukamp): 7:a i UVM 2015, 4:a i JVM 2016, 10:a i IEM 2017, 6:a & 6:a i JEM 2017, dnf i EM 2018, 20:e i IEM 2019, 7:a & 8:a i U23 EM 2019
Maja Nilsson 99 (höjd): silver i EYOF 2015, guld i UEM 2016, brons i JEM 2017, 7:a i JVM 2018, 7:a i U23 EM 2019
Grete Ahlberg 98 (slägga): 17:e i UVM 2015, 8:a i JVM 2016, 11:a i JEM 2017, 5:a i U23 EM 2019
Amanda Hansson 99 (100m häck, längd): 5:a i UEM 2016, 23:a i JEM 2017, 8:a & 41:a i JVM 2018, 15:e & 25:a i U23 EM 2019
Elienor Werner 98 (stav): guld i UVM 2015
Fanny Ernestam 98 (tresteg): 5:a i UVM 2015
Amanda Holmberg 98 (400m häck): 8:a i UVM 2015, 26:a i U23 EM 2019
Anna Karlsson 98 (diskus): 8:a i UVM 2015, 16:e i JEM 2017
Maja Åskag 02 (tresteg): 9:a i UEM 2018, guld i EYOF 2019
Gaël De Coninck 01 (800m): silver i EYOF 2017, brons i UEM 2018
Rebecka Krüeger 03 (stav): brons i EYOF 2019
Alva Sundin 01 (stav): brons i EYOF 2017

Många barn provar på friidrott och blir kvar i friidrotten, en del av dessa utvecklas till talanger i klubbarna och föreningarna. Det måste ju göras en hel del rätt inom svensk friidrott med andra ord. Om ingenting hade gjorts rätt av Torneklint hade det sett ut så då? Eller hade ungdomarna valt andra sporter då? Man kan dra en parallell till svensk simning där det saknas talanger i stor utsträckning och där talangutvecklingen inte fungerar och där är det ju förbundskaptenen Ulrika Sandmark "som ställs till svars" för att det inte fungerar. Även relationen mellan förbundet och klubbarna kan ju vara av betydelse för hur väl barn och ungdomar tas emot av klubbarna och sedan tränas och här kan ju en förbundskapten ha inverkan på hur organisationen skall se ut. Jämför med simningen där en del menar att klubbarna har för stor makt och att det är en delförklaring till varför det kommer fram så få talanger och talangutvecklingen inte fungerar. Jämför också med längdskidsporten där man i Norge menar att klubbar och förbund drar åt samma håll men att det inte fungerar på detta sätt i Sverige.

När det gäller talanger som utvecklas till världselit så återupprepar jag det jag skrev i min tidigare kommentar. Jämför med Finland och Norge. Finland har exempelvis betydligt mycket större bredd än i Sverige på ungdomssidan än vad vi har i Sverige. Framgår tydligt när man tittar på hur det går i ungdomsfinnkampen. Syns också på internationella ungdomsmästerskap. Men sedan när man når upp till U23-EM så lyckas Sverige ofta betydligt bättre vilket var väldigt tydligt på sommarens U23-EM i Gävle. Sverige är alltså betydligt bättre på talangutveckling än vad man är i Finland (och i Norge).

Exempel på talanger som nått världseliten är ju bla Wictor Petersson (kula), Armand Duplantis (stav), Henrik Larsson (sprint), Thobias Montler (längd), Simon Sundström (3000mh), Fanny Roos (kula), Vanessa Kamga (diskus). Torneklint är ju högsta ansvarig för elitverksamheten, bla för de olika grengruppsansvariga och för de olika prestationscentrena, vilka inte har varit betydelselösa för dessa aktivas utveckling. Torneklint har ju också en del direkt kontakt med dessa aktiva.

Att du ogillar detta är ju uppenbart men vad det har med hur framgångsrik Torneklint har varit eller hur framgångsrik en idrott har varit (mätt i resultat, prestationer och på mästerskap) förstår jag inte riktigt.

Du kan ju raljera hur mycket som helst över detta med lagandan i det svenska friidrottslandslaget (som Torneklint har bidragit till) men jag tycker det är ganska uppenbart att det bidragit positivt till prestationerna på mästerskap. Jämför gärna med en del kommentar från finländska friidrottare efter en del av de internationella mästerskapen där de just klagar på att det inte funnits någon laganda i det finska landslaget och att detta är en förklaring till varför Finland inte presterat bättre på mästerskapen.

I en individuell idrott som friidrott är en förbundskaptens främsta uppgift att kommunicera och få individerna (utövare, ledare mm) att trivas enligt mig. Det verkar Torneklint lyckats ganska bra med vad jag kunnat läsa mig till genom åren. Jag jämför hennes roll lite grann som en statsministers. Sköter kommunikation och tillsätter/avsätter statsråd (ledarstaben) men att det stora arbetet sköts i utskott, kommuner och landsting (friidrottsklubbarna). Att då ge henne credd för att det kommer fram nya talanger tycker jag är lite långsökt även om det är enklare och tydligare att hylla/såga en enskild persons arbete än den stora massans.

Känns konstigt med VM nu, säsongen är över liksom. Mycket svårare än vanligt att spekulera i vilken nivå som behövs i kvalen. Att vinna och ta medalj är säkert ungefär lika svårt som vanligt men där bakom tror jag det finns goda chanser att skrälla.

VM tråd startad (FB) Friidrotts VM 2019 i Doha

Tack för redogörelsen, men var är alla dessa nu?


Duplantis är ju den enda som lyckats och det har Tornet inte ett skit med att göra. Hon är rena talangdödaren.

Men alla talangers utveckling mattas ju av när de är aktiva under Tornets ledning? Vad har hon lyckats med? Vem har gått från att vara bäst som junior till bäst som senior? Duplantis räknas inte.

Den där liknelsen med Finland är ju bisarr, Finland är väl typ likt Sverige numera bland de sämsta i Europa och Tornets hybris när vi vinner finnkampen är ju dråpligt bisarr.

Sportbladet sänder live.

https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/zGX3Q9/sportbladet-sander-klassikerloppet

Återigen ett svepande påstående som inte är grundat i fakta utan verkar mer komma från ditt behov att bekräfta ditt ogillande av vissa företeelser.

Jämförelsen med Finland är på inga sätt bisarr. Finland är en liknande friidrottsnation med samma väderförutsättningar, ungefär lika stor och med liknande friidrottstraditioner.

Europeiska friidrottsförbundet har 51 medlemsnationer. I lag-EM var både Finland och Sverige i år uppe i superligan som är den högsta divisionen i lag-EM och som i år bestod av 12 nationer. Sverige blev nia och Finland blev elva. I de tre senaste EM:n har Sverige blivit 14:e (2018) och 11:a (2014) i medaljtabellen och 14:e (2018), 14:e (2016) och 12:a (2014) i poängtabellen. Finland hade ett ganska misslyckat mästerskap i det senaste EM:et men 2014 blev Finland 13:e i både medaljtabellen och i poängtabellen. Därför menar jag att Sverige tillhör de tolv eller femton bästa friidrottsnationerna i Europa. Så att hävda att både Sverige och Finland är bland de sämsta nationerna i Europa är bara FEL.

Nej, alla svenska talangers utveckling mattas inte av när de är under Torneklints ledning. Det finns säkert en del som gör det men inte alla.

Sedan är ju din premiss lite orimlig också. Att gå från att vara bäst som junior till att vara bäst som senior, i alla fall om man tänker sig som senior under U23-åren. Som junior konkurrerar man i huvudsak med två årskullar medan som senior konkurrerar man med kanske 15 årskullar. Därför är det inte rimligt att man redan som U23-aktiv skall vara bäst, även om man har utvecklats.

Om vi tittar på några svenska friidrottare som i år varit U23-aktiva:
- Simon Sundström, 3000m hinder - silver på U23-EM i år, sexa på JEM 2017
- Henrik Larsson, 100m - guld på U23-EM i år, sexa på JEM 2017
- Wictor Petersson, kula - brons på U23-EM i år, sexa på JEM 2017 (men har medaljer från UVM och JVM)
- Jakob Gradenkrans, diskus - femma på U23-EM i år, 13:e på U23-EM 2017, 28:a på JEM 2015
- Vanessa Kamga, diskus - femma på U23-EM i år, 11:a på JEM 2017
- Grete Ahlberg, slägga - femma på U23-EM i år, 11:a på JEM 2017
- Emelie Nyman Wänseth, tresteg - sexa på U23-EM i år, 26:a i sjukamp på JEM 2017
Det går nog att hitta fler sådana exempel men alla dessa har utvecklats under de senaste 2-4 åren

Om vi tittar på några svenska friidrottare som varit med på tidigare U23-EM
- Fanny Roos, kula - guld på U23-EM 2017, fyra på U23-EM 2015, femma på JEM 2015, sexa på JVM 2014, har efter U23-EM 2017 fortsatt att utvecklas och är nu i världseliten
- Elise Malmberg, 400m häck - guld på U23-EM 2015, sexa i längd på JEM 2013, åtta i längd och 23:a på 100m häck på JVM 2014, 15:e i längd på JVM 2012

Om vi tittar på några svenska friidrottare som är lite äldre idag (över 23 år):
- Thobias Montler, har det senaste året fått ett verkligt lyft som längdhoppare - silver på inomhus-EN i i vintras, fyra på EM i Berlin, brons på U23-EM 2017, tog aldrig någon individuell medalj som junior (fyra på JEM 2015, åtta på JVM 2014)
- Jesper Hellström, har i år fått ett verkligt lyft som längdhoppare - enda mästerskapet han deltagit på var på U23-EM 2017 där han blev nia i längd men inget JVM eller JEM
- Simon Pettersson, har deltagit två seniormästerskap och varit i final i båda (EM 2018 och VM 2017) - femmapå U23-EM 2015, 17:e på JEM 2013
- Daniel Ståhl, världens bästa diskuskastare i år och tagit medalj i två raka seniormästerskap - fyra på U23-EM 2013, 26:a på JEM 2011

Alla dessa har utvecklats under Torneklints tid som förbundskapten, finns fler än de som jag räknat upp här. Så att hävda att ALLA talangers utveckling mattas av när de är aktiva under Tornetklints stämmer helt enkelt inte.

Sitter och kollar på VM just nu. Ser när Erika Kiinsey mäter upp sin ansats.
Hon sätter tejpen där hon ska starta längs med löpriktningen till ribban istället för tvärs.
Varför?

I lag-EM blev vi utklassade av Polen som vann, men även länder som Ukraina, Tjeckien, Italien och Spanien. Om vi ser till Polen, hur kommer det sig att Polen utklassar oss? Har de bättre trivsel i laget?

Jag vet inte varför du tycker väderförhållanden är särskilt relevant, har du något konkret bevis för att aktiva från varmare breddgrader presterade bättre för att de är varmt och tvärtom?

Vad gäller Ståhl så är jag övertygad om att han hade kastar typ 5 meter längre med rätta föutsättningar. Han tävlar ju fan själv säger han, hur är det ens möjligt i trivsel-Sverige 2019.

Hittar ingen webbsändning från Lidingöloppet i år. Blir att försöka följa resultaten live istället.