Citat:
Ursprungligen postat av
notknapparen
Nu hoppar jag till något som vi inte har pratat om på länge, och det blir lite som en parentes i diskussionen.
Många tankar har jag haft till hur LW kunde ha ett förhållande med denna man, som var gift och som hon en gång vigt.
Blixtförälskelse, visst.
Löften, visst.
Men någonstans känns det ändå svårt att förstå hur denna denna vackra, kapabla, på vissa sätt starka kvinna välja att fortsätta denna väg. Efter förälskelsen lagt sig, efter åren....de falna löftena och lögnerna som borde ha varit ihåliga...
Jag föreställer mig att det måste ha funnits många män, många som säkert hade kunnat matcha henne minst lika bra, fast bättre
.
Så funkar det inte alltid, jag vet det.
Man tittar på sin kompis och fattar inte... vad ser h*n hos h*n??
Och jag tänker på att vi alla har olika "sårbarheter" som gör att vi gör "dåliga" val. Inte begripliga för andra, kanske inte ens för sig själv?
Jag kom på denna artikel, Insidan DN idag:
”
I Korea kände jag att jag faktiskt haft biologiska föräldrar”
"
– Jag tror inte att jag själv kommer att få uppleva känslan av att få träffa någon som jag har ett biologiskt band till. Det är en sorg. Och det är svårt att förklara för sina vänner vad det betyder att inte ha den möjligheten. Det är lite som om man inte finns. "
https://www.dn.se/insidan/i-korea-kande-jag-att-jag-faktiskt-haft-biologiska-foraldrar/
Nu vet jag inget om L*ena visste vilka hennes biologiska föräldrar var, men jag har förstått att det är svårt för många adopterade, att inte veta sitt ursprung. Det kan också vara ett trauma att förstå att man kanske har blivit bortvald, att någon som borde ha älskat en har övergivit en.
Var det därför L*na hamnade i detta destruktiva förhållande med en man som i mina ögon borde ha varit uppenbart att hon inte hade mycket att hämta? Att han inte matchade henne?
Bara en spontan reflektion. Är det en sanning att det ofta är svårt för många adopterade? Vilka adopterade tror du är mest tacksamma för rubriker i tidningar? De som inte haft något problem med att leva sina liv då de vuxit upp sedan spädbarnsåldern i Sverige och därför identifierar sig som svenskar och inget annat, eller de som av någon anledning hamnat lite snett och funnit en enkel syndabock i att lägga all skuld på livets besvikelser på adoptionen med stort A? Vilka tror du hörs mest i debatten? Vilka tror du därtill gärna uppmuntras att betona detta, av de politiska krafter i samhället som gärna vill koppla samman identitet med etnicitet, biologi och geografisk härkomst?
Det finns gott om amatörpsykologi och "sanningar" om adopterade baserat på ett högljutt fåtal. Då det inte finns något i vad LW faktiskt uppvisat som pekar på att adoptionen var någon vidare grej för henne så känns den ganska irrelevant faktiskt. Mirandamirages sanning om adopterade betackar jag mig för utan vidare evidensbaserad forskning på ett noga presenterat större antal informanter som stöd för den "sanningen".
Ser man till LWs öppna sociala medier så framstår LW som en ganska okomplicerad person med massa livslust och energi, inte urtypen för tycka-synd-om-sig-och-fastna-personlighet. Hon nämner inte vad jag kan ha läst iaf, något om sin adoptivbakgrund utan refererar såsom de flesta adopterade till sina föräldrar just som sina föräldrar och därmed punkt. När hon lyfter sådant som ligger henne nära hjärtat verkar det vara barnen, en del gamla barndomsplatser och trevligheter som födelsedagskalas och friluftsaktiviteter. Saker och tankar kopplade till etnicitet, biologi och adoption ser jag ingenstans utom möjligen att den äldste sonen verkar tycka att det är spännande med koreanskt språk. Att hon f ö hade ett koreanskt mellannamn är något som föräldrar under 70- och 80-talet ofta rekommenderades generellt från adoptionsbyrån att låta barnen behålla och behöver således inte stå för något som helst aktivt val av LW själv. LW hade passerat en pastorsutbildning och antagligen haft gott om tid i sitt liv att fundera över större essentiella frågor om den egna identiteten, människovärdet och vad kärlek (i betydelsen agape) samt anknytning och familj är. För mig iaf, sett från de källor som LW lämnat efter sig för omvärlden, så framstår hon som en jordad och trygg person och inte någon grubblare med olösta trauman.
Jag tror inte att man behöver ta till några trauman baserade på adoptivmyter för att förklara om LW, mänsklig såsom vi andra pastorer eller ej, gjorde fel val i livet när hon förmodat blev kär i SD. Möjligen skulle jag kunna sträcka mig så långt som att spekulera i att adopterade, ifall de ständigt bemöts av ifrågasättande av deras identitet baserat på just adoptivmyter (alltså andras problem med förväntningar av deras personligheter, inte deras egna problem med identitet) baserat på deras biologiska bakgrund, skulle tvingas att tidigare i livet än andra tonåringar brottas med tankar om det egna jaget och därmed kanske tidigare än andra mogna i vilka de är och vad de vill i livet. Men detta är bara en spekulation men skulle kunna ge en viss insikt i att LW sökte sig till den vägledande roll som pastor som hon hade i flera år samt senare till att hjälpa ensamkommande ungdomar. Summa summarum så tror jag inte att hennes bakgrund som adopterad bör ha spelat in någon större roll för hennes olyckliga val att inleda en affär med SD. I det fallet tänker jag att det var de gamla vanliga mönsterna med en stark, driftig kvinna som lockar en man som ser henne som en utmaning och som kanske tilltalar hennes beskyddarinstinkter om nu ryktena skulle stämma att SD och HDs äktenskap var i princip över och att SD sökte närhet hos andra. Men även det är som sagt bara en spekulation. Nu kanske jag kastar sten i glashus som inte har egen statistik över detta men kan bara hänvisa till att det bland kvinnofridsmottagningar och kvinnojourer är ganska välkänt fenomen att det är just starka kvinnorna som ofta råkar ut för män som utnyttjar dem samtidigt som de inte har förmågan att ta sig ur ett destruktivt förhållande. Mönstret brukar vara att en kvinna som i övriga områden i livet (yrkesliv och karriär t ex) är stark och framgångsrik, ställer högre krav på sig själv även privat och därmed intalar sig själv längre att hon "fixar det här", att hon kan "omvända" mannen, "råda bot" på situationen och förändra hans beteende. Inte sällan kan kvinnor som utåt sett har allt, en massa pondus och en strålande karriär samtidigt leva i förtryck inom hemmets fyra väggar just för att de är så envisa med att själva klara ut situationen. Det kan gå långt innan den typen av kvinna till sist söker hjälp och tar sig ur en dålig relation fastän hon innerst inne länge insett att mannens fagra löften aldrig kommer att infrias. Därtill, så är det inte heller ovanligt att just starka kvinnor ter sig extra spännande och lockande för en viss sorts män (eller andra kvinnor för den delen i samkönade relationer) att bryta ner. Tillika kan den typen av kvinnor locka till sig partners med trasig bakgrund som kvinnan sedan försöker hantera.
Baserat på tråduppgifter så är min spekulation om den antagna relationen mellan SD och LW en som kan ha börjat med att SD sökte stöd hos vigselprästen då äktenskapet började haverera. Som fortsatte med att SD angav för LW att äktenskapet informellt var över, att det var dött och att han längtade efter närhet. Att detta i sin tur väckte någon slags beskyddarinstinkt hos LW som utvecklades till varm "magisk vänskap" med geocachingen som naturlig mötespunkt i deras liv, som till sist spillde över i mer där LW intalade sig att hon inte gjorde något fel eftersom att SD "ju sagt att han var på väg att skiljas". Själv var hon ju singel och fri. Det behöver inte vara så att han lovade äktenskap med LW eller att hon ens ville det. Mest troligt visste kanske ingen vad de egentligen ville, det varierade över tid och om SD blev kontrollerande eller svartsjuk (spekulation baserat på tråduppgifter) så kanske det gjorde LW konfunderad men att hon ändå ursäktade beteendet med att det berodde på hans tidigare besvikelser i det gamla äktenskapet? I tråden har det funnits en tendens att saker blivit väldigt svarta eller väldigt vita. Jag gissar att relationen mellan SD och LW var svajjig, komplicerad och föränderlig över de år den pågick och att beroende på när man skulle ha frågat LW så skulle hon sagt lite olika saker om vad hon kände och hoppades på. De kanske båda ville satsa och bryta men att det alltid tajmade fel? Vi vet inte heller vad LW fick höra om HDs inställning till det hela. I tråden har det ju framkommit uppgifter om att HD både var glad för arrangemanget och att HD tvärtom mådde dåligt av allt. Det är antagligen bara SD, LW och HD som vet/visste om vad som gjorde att LW inledde en relation med SD, vad som höll henne kvar och hur hon resonerade moraliskt och på vilka grunder hon gjorde det. Om det var så att SD manipulerade de två kvinnorna mot varandra, om LW matades med snack om att hon var hans stora kärlek, om LW bara var obrydd och egoistisk mot HD eller om LW var förvirrad själv nog för att inte ta sig ur. Jag tror inte att vi behöver röra till det med djupliggande adoptionstrauman i vuxen ålder hos en kvinna som i övrigt inte signalerade att adoptionen var någon big deal, jag tror att sanningen om LWs val finns i hur relationen utvecklades över tid och vad SD sa och den bedömning hon då gjorde.
