Citat:
Ursprungligen postat av
Massajen
Briljant sammanfattning av en icke-mordutredning.
Kanske något perifert, men ändå intressant i sammanhanget är familjen Palmes agerande. Nu tänker jag inte bara på Lisbeths väldigt udda attityd utan också sönerna. Det är som om dom inte vill kännas vid hatkampanjerna mot OP. Och verkar mer förtörnad över att folk skriver om mordet än över att poliserna bara tomtade på och sjabblade. Jag har väldigt svårt att tro att inte dom vuxna välutbildade, sönerna begrep att utredningen spårade ur. Hur hade du agerat om någon i din familj mördades och spaningsledaren lät bli att ta sin uppgift på allvar?
Tack, jag håller med dig. Familjen Palmes attityd till utredningen är värd att diskutera.
Jag tror att både LP och MP medvetet eller omedvetet övervärderade sina egna iakttagelser. De kände väl ett tryck från allmänheten att så långt det gick försöka hjälpa till att lösa mordet.
I verkligheten rörde det sig bara om några sekunders synintryck av en främmande man. I LP:s fall dessutom under extremt traumatiska förhållanden.
Dagarna efter mordet diskuterade de sina iakttagelser och tycks ha gjort någon slags egen sammansmältning av Grandmannen och den "gärningsman" LP påstod sig ha sett.
Här i tråden har någon tidigare skrivit att MP förevisats sammanlagt åtta män och tyckt att alla på något sätt påmint om den man han såg söder om Grand. Och nu senast tyckte han att SE var intressant.
Egentligen är min bild att LP utnyttjades av åklagarna i CP-fallet. Hon gavs intrycket att den man polisen gripit i dec 88 verkligen var starkt misstänkt för mordet och så lade de som bekant till den lilla informationen om att den misstänkte var alkoholist.
Att CP hade en obehaglig blick och var ungefär lika lång som GM förstärkte hennes intryck. Troligen hade CP och GM även ungefär samma kroppsbyggnad.
Ölvebro, som enligt min bedömning fått i uppdrag att snabbt hitta en mördare oavsett vem, tog tacksamt emot presenten från åklagarna. Och så inleddes en 10-årig ökenvandring i Palmeutredningen.
Men jag håller med dig om att familjen Palme snabbt slöt sig och att de helst inte alls vill prata offentligt om Palmemordet. Det är säkert en naturlig reaktion när en familj drabbats av en katastrof.
Vanliga familjer blir säkert också förlamade när någon i deras familj utsätts för ett vidrigt våldsbrott. Men vanliga familjer slipper i alla fall en intensiv mångårig mediebevakning.
Sen var det också så att LP snabbt drog slutsatsen att de mordutredare hon träffade var inkompetenta och opålitliga. Jag minns att hon efter första mötet med Ölvebro tydligt förklarade att hon aldrig någonsin ville träffa honom igen. En rätt tydlig signal.
Den ende hon tycks ha fått förtroende för var Rimborn. Men han städades som bekant undan av HH (troligen på order uppifrån).
