Var fan kommer vi ifrån, egentligen?

Så vad gör man med "indata" om man inte inför det i dataprogrammet?



Jo det är det. Jag har programmerat många program där själva indata ingått i programmet, utan att någon "användare" lagt till indata.



Och senare instruerar en användare vad maskinen eller datorn ska göra genom att införa indata i programmet.

När någon trycker knappen på mikrovågsugnen på 1 minut, så programmerar användaren datorn att utföra det.



Va? Om sjuåringen skriver in 1+1 så instruerar sjuåringen självklart att miniräknaren ska göra ett visst arbete, och om sjuåringen vill att miniräknaren gör ett annat arbete, så skriver han in 5 * 5.



1+1 är ett programspråk som miniräknaren förstår.



Vad pratar du om?

Jag skrev:



Så återigen, hur kan dessa celler fungera utan DNA, det är som en dator utan datorprogram, den sitter bara där utan att kunna gör någonting.

Hahaha, seriöst?

Ett dataprogram är i princip en maskin. Är du medveten om att den första datorn var en maskin?

Du blandar ihop mjukvara (datorprogram) med hårdvara (maskinvara). Hur som helst, bägge vet man designas av människor, till skillnad från naturen som omöjligt kan bevisas vara designad. Nu kan du väl acceptera detta faktum, släppa det och gå vidare? ;-)

Du blandar ihop mjukvara (datorprogram) med hårdvara (maskinvara). Hur som helst, bägge vet man designas av människor, till skillnad från naturen som omöjligt kan bevisas vara designad. Nu kan du väl acceptera detta faktum, släppa det och gå vidare? ;-)

Och just därför är teorin missvisande. Givetvis måste allt göras från grunden, men utvecklingen kan inte ske utan skapare, helt enkelt för att det är omöjligt för en hjärnlös cell att skapa intelligent liv.

Så allting kanske inte kom från den här planeten ändå?

Det är skillnad mellan livets byggstenar och liv. Minst lika stor skillnad mellan tegelstenar och ett hus.

Fast det är inte ett argument för någonting. Låg nivå.

Den induktiva tanken här är att om man ser två system som liknar varandra, så ligger det nära tillhands logiskt att de hör samman på något sätt.

Vi ser att naturen är ett system som följer regler och liknar en maskin med instruktionskod.
Vi ser också mjukvara som är ett annat system baserat på systematisk logik. Vi vet att datasystemet är medvetet designat av människor.
Induktivt så finns det anledning att misstänka att även det andra systemet är designat.
Det är dock inte bevisat att det är så, men det är en rimligt antagande i och med att inom vetenskapen så utgår man från att saker som liknar varandra-, ligger nära varandra i tid, ligger nära i placering, följer på varandra etc - hör ihop.
Det behöver inte vara så men det är mer troligt att det är så, än att saker som liknar varandra inte hör ihop.

Ja, men bara för att människan kan uppfinna maskiner så betyder det inte att naturen skulle kunna göra det, eller hur?
Att naturen verkar följa regler är en sak, att dessa regler skulle ha skapats avsiktligt snarare än bara resulterar genom "minsta motståndets lag" är en helt annan fråga.

Jo, men det roliga är att han påstår sig vara programmerare, men inte kan se den skillnaden eller skillnaden mellan "indata" och "programmering".

Fast det är inte ett argument för någonting. Låg nivå.

Den induktiva tanken här är att om man ser två system som liknar varandra, så ligger det nära tillhands logiskt att de hör samman på något sätt.

Vi ser att naturen är ett system som följer regler och liknar en maskin med instruktionskod.
Vi ser också mjukvara som är ett annat system baserat på systematisk logik. Vi vet att datasystemet är medvetet designat av människor.
Induktivt så finns det anledning att misstänka att även det andra systemet är designat.
Det är dock inte bevisat att det är så, men det är en rimligt antagande i och med att inom vetenskapen så utgår man från att saker som liknar varandra-, ligger nära varandra i tid, ligger nära i placering, följer på varandra etc - hör ihop.
Det behöver inte vara så men det är mer troligt att det är så, än att saker som liknar varandra inte hör ihop.

Vi är ju för fan själva de rymdvarelser vi söker efter. Är vi verkligen mitt i ingenstans? Denna fråga slår mig varje gång jag är ensam och har för mycket tid att tänka. Jag bara glor på min omgivning, sjunker in i mig själv och tänker att jag antingen är en apa eller en skapad varelse. På något sätt slutar jag alltid upp hos Gud, eftersom jag helt enkelt inte begriper hur vi kan finnas utan att någon medveten agent sett till att vi är här. Jag menar, atomer och kemiska reaktioner = människa låter för mig ibland mer magiskt än att vi är manifestationer av ett medvetet universum som liknar oss. Förstår inte hur folk kan acceptrera livet som om det vore "ingenting". Vet inte hur jag ska lösa detta strul utan att det hemsöker mig förutom att sluta tänka på det momentärt, eller acceptera Gud. Jag lutar mer åt Gud men sen när jag ser en massa lidande och sadism så tänker jag ingen Gud här inte. Dessutom, om Gud finns så är vi ju de facto "påhittade" av Gud och finns inte på riktigt? Men samtidigt tänker jag att ingenting egentligen är på riktigt om det inte finns en Gud bakom det? Och så pendlar jag mellan dessa vyer utan att riktigt kunna bestämma mig. Ibland känns det som en förbannelse att vara öppensinnad och självmedveten, och hela vår existens blir en obehaglig gåta. Folk verkar ta allt för givet, eller så är det jag som är alienerad och fastnar i meningslösa tankebanor.

Någon som befinner sig i samma vågskål? Är detta existentiell kris?