är det otacksamt att vara ateist?

jag tänker att ifall Gud finns och gav oss allt det frodiga, det fröjda dvs, så gav han det till en extremt liten del sett till potentialen. då menar jag hur liten chansen är att just du föddes och fick chansen att bli frälst med tanke på allt som ska klaffa. är det då otacksamt av denna minoritet att påstå att de ej tror på honom eller säga otrevliga saker etc? kan man säga att det är en metafor för ett barn som får allt men hamnar snett och skyller sina felsteg på sina föräldrar?

Att vara ateist är mainstream och kräver inget originellt i ditt sätt att tänka. Det är bara att konsumera valfritt MSM och få sina gudlösa bias konfirmerade. Det är alltså ur det perspektivet tacksamt och enkelt att vara ateist.

Ingen kommer ifrågasätta dig.

Ur ett mer mänskligt perspektiv är det däremot otacksamt att vara ateist eftersom det låser och begränsar dig i dina materiella och mentala bojor. Du kommer aldrig nå din fulla potential.

Vi förstår inte begreppet Gud. Även om Gud finns så har vi ingen aning om vad Gud är för något. Och vilken Gud talar vi om? Talar vi om den Gud som indianerna hade i Nordamerika?

Problemet är att människor i större utsträckning använder religion som en ursäkt att få bete sig som idioter.

Folk kan döda, våldta, kidnappa, kriga, misshandla, råna osv för att sen förklara och försvara sitt handlande med att dom gjorde allt detta för att deras gud sa åt dom att göra det.
Istället för att stå för sitt handlande.

Istället för att tänka själv hänvisar man till "hur man alltid har gjort". Man finner sig i att tillhöra gruppen, låter bli att tänka själv.

För mig är det helt ologiskt hur människor fortfarande kan tro på en gud.

Visst att man i svåra tider kan finna styrka och kärlek i en tro, men varför går det nästan alltid till överdrift?

Ja, om Gud finns så har han inte givit alla chansen att tro på hens existens. Kanske ingen, då alla gudar kan vara ”fel”, och ingen tror på den gud som verkligen existerar. Så även fast det finns flera miljarder gudstroende, så är det ganska stor chans att de flesta tror på fel gud.

Svårt att tro på Gud när barn dör i cancer. Finns han så är han uppenbarligen fullblodspsykopat och jag vill inte ha med honom att göra.

Jag antar att det är precis lika otacksamt som det är när du inte tackar Zeus för allt han har gett dig i livet.

Jag tänker att IFALL det finns troll i skogen så är det dumt att gå ut utan bössa.

Det där beror på vilken frälsningsdoktrin du som ateist väljer att förhålla dig till.

Kristna universalister som kyrkofadern Origenes anser att alla människor blir frälsta, men bara efter att ha bränt bort synden i Skärselden, vilket kan ta olika lång tid beroende på hur du levt ditt liv på Jorden.

Jehovas vittnen tror å andra sidan att bara 144 000 av alla människor som någonsin levt kommer till Himlen. Så där är chansen att kvala in betydligt mindre.

Universalismen var för övrigt inget som Origenes hittade på utan kom som så mycket annat i den kristna eskatologin från zoroastrismen, där själarna renades i en flod av flytande metall innan de släpptes in i Himlen.

Frågan är alltså: "Är det jobbigt att inte dela just min specifika fantasi?"
Mitt svar är: -Nä, inte alls faktiskt.

...och då är jag inte ens fullfjädrad ateist heller.

I min mening så finns det få saker så skadliga som religion. Här har vi miljontals semipsykotiska hjärntvättade mähän som mördar, för krig och på andra sätt går an på varandra i religionens namn bara för att någon annan inte "delar just deras specifika fantasi".

Nope, det är rätt skönt att inte dela den. Det läskigaste för de religiösa blir när de märker att andra i samma läger har tolkat samma religiösa skrifter lite annorlunda. Då jävlar blir det arbetssamt.


De religiösa, som ska vara SÅ vidsynta och förlåtande, verkar inte missa någon chans att döma andra heller. "Ateister är konsumtionsdrivna tomma skal, hjärntvättade av MSM" verkar vara temat på svaren.
Religion fostrar sannerligen inte en trevlig människosyn. Det är kanske till och med läge att börja mörda, kriga och så vidare med oliktänkare? -Det vore knappast ett nytt koncept.

Zeus har inte gett mig nåt, Gud däremot har gett mig allt vilket jag så klart är tacksam för. Min fråga är varför du inte är tacksam till Gud när du är tacksam gentemot andra, tex kompisar som hjälper dig flytta

Det där med "chansen att just du föddes" är bara ditt ego som spelar dig ett spratt. Du är egentligen inte mer speciell än någon annan människa som har (eller kunde ha) existerat.