Bipolär utan mani

Jag har under lång tid haft depressioner som kommer och går, över 12 års tid. Testat en del antidepressiva osv men det är ingen som hjälpt särskilt bra. Nu den senaste tiden gjordes det en neuropsykiatrisk utredning som ej gav någon diagnos av det som kollades.

Jag har ni fått höra från senaste läkarbesöket att den skulle kunna röra sig om Bipolär sjukdom utan maniska perioder.. då med anledning till att jag haft problem länge och blivit dåligt hjälpt av medicin. Jag vart lite tveksam först men googlade lite och fick fram att det finns ca 6 olika typer av Bipolär.

Hur vanligt förekommande är det? Hur ställer man diagnos? Eller testar man bara ett stämningsstabiliserande och ser om de hjälper? Jag vet att jag testat Lamotrigin för några år sedan en kort tid men fick sluta pga. någon biverkning.

Jag är unipolär. Blir således endast manisk! Du ska inte vara så besatt av diagnosen. Det är ju lätt att säga som maniker iofs..

Hur är din läkarkontakt? Jag antar att det är en psykiater? För att få en riktig eller åtminstone en högst trolig diagnos krävs en bra läkare, kontinuerlig kontakt och ordentliga undersökningar och utvärderingar.
Kan du ha missuppfattat eller är det läkemedelsindustrin som har uppfunnit en ny diagnos.
Bipolär betyder tvåpolig, man växlar mellan depression och mani. Har man bara depressioner är man enpolig.

Jag vill bestämt hävda att alla dessa olika varianter är ett lukrativt påhitt från läkemedelsindustrin.
Först var det antidepressiva som skulle krängas vilken medfört en stor överförskrivning på mycket svajiga diagnostiska grundet. Sen var det centralstimulerande Concerta, Ritalin mfl och plötsligt går en mängd små barn på knark med en biverkningslista stor som DNs söndagsbilaga.
Nästa läkemedel på dagordningen var då de som behandlar bipolaritet och plötsligt finns det jag vet inte hur många varianter av det.
Jag har själv bl a depression, långvarig och återkommande som diagnos, mig försökte dom pressa in i bipolärfållan först bara på grunden att jag inte tålde Ritalin. Sen följde det med till nästa mottagning där läkaren efter 10 frågor fastställde att jag var bipolär och sen följde ett antal läkemedel förskrivna utifrån en felaktig diagnos.

Det är inte helt ovanligt att bara ena sidan av bipolaritet visar sig, faktiskt. Det är en rätt lömsk sjukdom, som ofta blir värre med åren. Vet inte hur gammal du är, men det kan vara så att mani/hypomani, blandtillstånd osv visar sig senare i livet.

Antar att du provat ett gäng SSRI/SNRI? Du har inte blivit lite "överdrivet uppåt" av det? Om du har blivit det är det ett tecken på bipolär sjukdom.

Har ni diskuterat att prova litium som stämningsstabiliserare?

Glömde skriva att jag inte vet hur en ordentlig och gedigen undersökning angående ev bipolaritet går till då jag aldrig fick nån. Det är antagligen kliniska iakttagelser och patientens egna uppgifter, eventuellt anhörigas då bipolära inte behöver uppleva det som ett problem samt frågeformulär. Utöver det vet jag inte.

Jag är 30+

Jag har testat Cipralex, Sertralin, Voxra, Effexor, Lyrica, Mirtazapin, Anafranil, Cymbalta, Valdoxan, Lamotrigin. Dom flesta var för sig men ibland har det varit någon kombination. Det är dom som jag stått på så att säga, sedan har det varit lite behovsmedicin för ångest eller sömn ibland.

Jag känner igen att jag har blivit riktigt energisk och uppåt vid insättning av vissa preparat, skulle nog kalla det överdrivet uppåt ja, det har hållit i sig några dagar minns jag det som. Tror ej jag har talat om det för någon läkare/psykiatriker genom åren faktist, men jag vet att det har hänt på minst 2 olika mediciner.

Nu senast när jag tog upp kontakten igen fick de bli på VC och då pratade jag med en psykiatriker och han ville väl sätta mig på Venlafaxin då det var den han hade mest koll på. Jag mer eller mindre avskyr SSRI/SNRI preparaten pga tidigare biverkningar så jag sa att det får bli Voxra eller ingenting.
Sedan skulle jag få remiss till psykiatrin istället då jag inte riktigt platsar hos VC med tanke på den långa historiken.

Ah, att du blivit "överdrivet uppåt" kan vara ett tecken på bipolär sjukdom, så jag tycker att du kan diskutera det med din psykiatriker, om du har en bra en som accepterar dialog. Att drabbas av hypomani eller mani av SSRI/SNRI drabbar vad jag vet ingen med unipolär depression. Forskningsläget kan iofs ha ändrats sedan jag tittade på det sist, det händer ju tack och lov en hel del grejer på den psykiatriska forskningsfronten just nu!

Jag är ingen läkare utan talar som patient i detta, det ska du ha i bakhuvudet. I mina öron så låter det som att det kan vara värt för dig att prova det antipsykotikum du blivit föreslagen som behovsmedicin, diskutera litium som stämningsstabiliserare eftersom du inte tålde lamotrigin, samt försöka få till KBT-behandling för din panikångest.

Jag har nyligen tagit upp läkarkontakten igen och det var en psykiatriker som uttalade sig om Bipolär grejen. Har svårt o tro att jag har missuppfattat något utan jag förmedlar bara vad han sa till mig.

Intressant, jag ska definitivt nämna detta för honom så får vi se vad han säger. Nån antipsykos har jag dock inte blivit erbjuden att testa nyligen men absolut säkert idé att diskutera annan stämningsstabiliserare typ litium antar jag.

Förlåt, jag blandade ihop dig med någon annan angående antipsykotikum.

Personligen har jag inga positiva erfarenheter av venlafaxin, men om du provat Effexor så har du redan provat den aktiva substansen. Fick du ingen effekt av Effexor finns ingen anledning, som jag kan se, att prova Venlafaxin.

En annan idé kan vara att snegla på de välbeprövade, tricykliska preparaten, tex Anafranil, men de går också på serotoninnivåerna och brukar inte rekommenderas för långvarigt bruk pga deras biverkningar. Om misstanke om bipolär sjukdom finns så låter det som att litium kan vara ett första alternativ att titta på iaf.

Jag har Quetiapin (kvetiapin, antipsykotikum) som behovsmedicin mot ångest och insomningsproblem. Tycker den har fungerat bra. Inga biverkningar, mer än huvudvärk dagen efter vid doser på 75 mg och över det. Ingen tillvänjning, inga utsättningssymptom.

Glömde ju säga att jag var sjuk i återkommande, djupa och långa depressioner i över 30 år innan den första hypomanin stack fram näsan. Så visst förekommer det att bara en del av sjukdomen manifesterar sig.

Angående de sex olika typerna så är jag bara basic påläst om typ 2, som jag har, rapid cycling och om de episoder som kallas blandepisoder, eller mixed states.

Nä precis, jag vet att jag fick minst 2 jobbiga biverkningar av Venlafaxin.. Antagligen extrema svettningar eller enorm darrhänthet + dålig sexlust.

Just Anafranil är det nog färdigsneglat på för min del då jag fick den i droppform när jag vart inlagd, minns att jag fick jättesvårt att kissa.. Det kunde seriöst ta mig 45 min innan jag fick klämt ut det jag skulle, snacka om att bli tokig.

På vilket sett hjälper Quetiapin för din ångest? Är det I första hand mot grubblerier innan sänggående eller tar du den dagtid ibland med?

Jag pratade med min psykiatriker på VC idag igen och nämde det här med uppåtperioderna vid insättning av mediciner och han tyckte som du, att det var något som talade för eventuell Bipolär sjukdom.

Men återstår att se, jag skall vidare till psykiatrin om ett par veckor med ett första samtal med en Kurator (!) nåja en början åtminstone men jag har aldrig fått komma till just en kurator tidigare så blev lite förvånad.

Låter ju sjuk lurigt som I ditt fall att första manin kom så sent, låter som du kanske var i 45-årsåldern när första manin utspelade sig?

Knepigt.

Din läkare kanske menar depression och hypomana episoder, dvs bipolär typ 2? Vad tror du om det?

Mvh.