Ni som gett upp livet - hur ser era dagar ut?

Tänkte göra en tråd för dom som jag vet finns där ute, som av olika anledningar har gett upp livet (tillfälligt eller på lång sikt). Med livet syftar jag väl mest på arbetslivet och familjelivet, då jag ser hundratals trådar startas om ensamma män, ofta unga men även äldre.

Själv har jag inte jobbat på flera år, har deppression och är motivations och orkeslös, lever ensam i en lägenhet och dagarna spenderas numera på soffan från morgon till kväll med tv:n på och gaming (wow Classic) och massa snacks, stundtals mysigt och trevligt men ibland ensamt meningslöst och depprimerande.

Ni?

Jag har gjort flera försök här i livet med både relationer, utbildning och jobb. Men det har alltid skitit sig.
Så nu känns det som att jag vill strunta i livet och bara låta dagarna komma och gå. Måste väl antagligen påbörja någon meningslös sysselsättning genom Arbetsförmedlingen, men då går ju dagarna åtminstone lite fortare.

Jobba, sova, jobba, sova, jobba, sova, jobba, sova...

Ni som lever så, hur klarar ni er ekonomiskt? Sparade pengar? Socialbidrag?

Eller har ni någon sjukdom (psykisk eller fysisk) som ger er rätt till bidrag? Och som gjort det svårt för er att leva ett normalt liv.

Känner en som lever så. Sover halva dagarna, sitter vid youtube resten. Personen har en svår sjukdo den är sjukpensionerad för sedan många år som gör den väldigt trött och den har pga detta heller inte orkat relationer, vänner som partners samt haft väldig otur med de partners den försökt med partners på det så den har gett upp och överlever bara men med en stark dödslängtan.

Den är på g till naturläkare men inte säkert de kan hjälpa heller. Fy fan vad jag lider med denna vännen, allt skit som kan hända en människa har verkligen regnat ner på den.

går upp 6:00, börjar jobba kl 7 men kommer försent ibland för jag inte bryr mig .. Går hem kl 16. Sover 2 timmar för jag är mentalt utmattad av uttråkning. Kollar på brudar som visar fittan i webkameror till 23. Går och lägger mig.

gå upp. cykla till jobbet. spela normal i åtta timmar så ingen fattar att man är död på insidan. har ett ok jobb så små stunder av meningsfullhet kan infinna sig. cykla hem. inte laga middag för är så patetiskt att äta middag ensam. somna av tristess o självhat. repeat.

Ni har alla något gemensamt, ni är ensamma as fuck. Varför skaffar ni inte vänner/partners?? En bra början på något positivt

Varför inte? Ni har säkert massor av vänner online

jag brukade sitta och surfa dygnet runt, alternativt åka bil på kvällarna (åtminstonde helgerna)
fast jag har tagit tag i mitt liv nu, men mellan ca 2012-2017 så hade jag precis som du bara gett upp

Haha hur då? Tror du inte att vi har försökt?

När jag som ser bra ut, är fit, har jobb o studerar inte kan få tjej. Men när pundare, feta drulls o arbetslösa får tjejer på löpande band vet man att nåt är allvarligt fel. Man orkar bara helt enkelt inte, livet är inte rättvist o så är det med det.

klassiker. Låtsas också vara normal på jobbet.. helt sjukt egentligen, folk blir förvånade när jag berättar att jag inte ska ut på fredagen, utan hem o laga mat i min ensamhet.

till slut börjar folk se mitt som ett freak, tror att jag är psykopat elr nåt. "Hur fan kan han inte ha ett liv, vad fan är det för fel på han!?" typ. Vissa har tur i livet medan jag inte hade det, inte svårare än så