Citat:
Ursprungligen postat av
Champagneoclock
Men snälla du, du vet inte vad du pratar om männsika. Först ska åklgaren anhålla personen. Därefter har åklagaren tre dagar att beluta om denne skall begäras häktad. Häktningen är ett faktum först när domstolen tar ett beslut. Först då så är du under KV:s försorg. Hur många klienter har DU besökt på häktet INNAN en häktningsförhandling? Hur många tror DU sitter på arresten och väntar på en häktingsförhandling? Tack för idag, slut för idag. Nu får du gå hem från dagens lektion.
Antal klienter: ca. 40-60 om året....
Läxa till imorgon då för dig:
Har ett gripande skett så ska åklagare alltså ta ställning till om det finns skäl för häktning. Om åklagaren är av uppfattningen att det finns skäl att personen ska häktas så får åklagaren anhålla personen i avvaktan på beslut i häktningsfrågan, vilket framgår av 24 kap. 6 § 1 st. rättegångsbalken. Ett anhållande är således avhängigt huruvida det verkar finnas skäl att häkta den misstänkte. Ett gripande får som längst vara i 12 timmar enligt 23 kap. 9 § rättegångsbalken. Innan denna tidsfrist har löpt ut måste personen försättas på fri fot eller begäras anhållen av åklagaren. Ett anhållande får vara som längst i 72 timmar, om åklagaren vill att den misstänkte ska vara fortsatt frihetsberövad måste åklagaren hos domstolen begära den misstänkte häktad, se 24 kap. 12 § rättegångsbalken. Domstolen fattar sedan beslut i häktningsfrågan. Om personen blir häktad så finns ingen absolut gräns för hur lång tid man får sitta häktad, även om åklagaren ska bedriva förundersökningen skyndsamt, se bland annat 24 kap. 18 § rättegångsbalken. Häktningsfrågan ska även kontinuerligt avgöras av domstolen - det kan vara så att de skäl som fanns för att häkta någon tidigare inte föreligger vid ett senare tillfälle, och då ska den misstänkte släppas på fri fot, se 24 kap. 20 § rättegångsbalken. En tumregel är att ju grövre brott en person är häktad för, desto längre tid kommer personen kvarstanna i häktet, detta beror på att utredningstiden vid grova brott kan vara längre då utredningen kräver betydligt fler utredningsåtgärder än i brott av enklare beskaffenhet.
Förutsättningarna för att häkta någon framgår av 24 kap. 1 § rättegångsbalken, och det är alltså dessa förutsättningar som åklagaren måste anse vara uppfyllda för att anhålla någon som är misstänkt för brott. Häktning enligt denna huvudregel i 24 kap. 1 § 1 st. rättegångsbalken förutsätter först och främst att någon kan på sannolika skäl misstänkas för ett brott där fängelse ett år finns med i straffskalan. Vidare krävs för häktning enligt den här regeln att det om den misstänkte får fortsätta vara på fri fot finns en risk för att den misstänkte avviker eller på något annat sätt undandrar sig lagföring eller straff (flyktfara), att det finns en risk för att den misstänkte undanröjer bevis eller på något annat sätt försvårar brottsutredningen (kollusionsfara) eller att det finns en risk att det misstänkte fortsätter sin brottsliga verksamhet (recidivfara).