Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Jag vill mest försvinna just nu. Jag är inte lycklig med bostad och en fast punkt. Jag vill se andra saker. Jag känner mig instängd och fast.

Planerna finns där för att ändra det. Låter lite löjligt att säga det men jag vill bli frivilligt hemlös. Jag funderar på att bygga bo i bilen och ha den som min fasta punkt. Leva så enkelt som möjligt.

vet du jag hade gått vidare hade fått världens jobb. känslorna var sorterade i sina respektive fack. Jag var oerfaren och behövde lära mig ett och annat (trodde jag) Det tog lång tid att ens komma dit sen vet jag inte fan vad som hände men dom lyckades iaf sänka mig ännu en gång.

Jag undrar om jag kommer få se den där söta tjejen som satt nära
mig häromveckan men hon har väl redan bestämt sig för att jag är klängig jävel vilket iofs är sant men det är ingen osäkerhet eller kontrollbehov jag skulle bara vilja beundra och avguda henne på säkert avstånd. Även
om jag aldrig ser henne igen är jag nöjd för hon hade kunnat spela
mig som en nyckelharpa. En vecka med henne och jag tror inte jag hade kommit ihåg mitt ex förnamn.

Nu förtiden vågar jag inte ens fantisera om kärlek eller liknande men jag behöver ändå kunna lura mig själv att det ändå finns för det har varit min enda livsglöd.

ok men det är
mycket på kort tid och troligtvis har du inte druckit ordentligt med vatten heller och då kan inre organ få stryk.

Jag dricker kaffe jämt och får i mig vätska. Tränade mycket och blev väldigt stressad i en relation pga att jag har problem med anknytning. Påbörjade därför behandling med lamotrigin för tre veckor sedan. Det är vad som oroar mig lite eftersom jag blir alldeles full av blåmärken och nu när de gått över har jag plötsligt illamående och svart, du vet. Eftersom jag är stabil egentligen äter jag lägsta dos och ska inte höja något alls utan stå kvar på 25 mg enbart för att underlätta pga tidigare trauman. Dvs jag har inte borderline eller bipoläritet eller epilepsi osv. Medicinen ska enbart hjälpa mig att släppa taget om en relation utan att känna gammal smärta.

Okej. Först lät det som om du svarade ungefär som om vi träffats. Men jag har inte haft särskilt klängiga män de senaste åren och inte sådana som avgudar oss kvinnor direkt.

Det känns lite väl drastiskt. Blanda inte samman attraktion med kärlek. Relationer bygger man upp.

ja men jag har så mycket annat som spelar in och som gör mig udda.
Kommer aldrig kunna ta ett arbete igen efter vad dom gjorde mot mig senast

Jag hänger inte med?

Fullt av funderingar kring någons mående men jag vill hålla mig på min Kant och inte leka amatörpsykolog när jag själv har mina egna brister att ta hand om. Känner mig kluven nu.

Att man ska behöva ta piller för att hantera ett uppbrott det är helt sjukt och onaturligt. Som sagt jag hade tagit mig ur allt det där jag var redo för en nystart på livet men det var som om hela samhället gick emot mig helt plötsligt var hon överallt igen efter att inte ha sett henne på en massa år så var hon exakt överallt helt plötsligt. Jag kunde inte ens gömma mig hemma i mitt badkar. Det är en sak att vara psykotisk med hänsyftningsideer men dom här jävlarna hade direkta citat och det är inget man tar upp med psyk om man värnar sin frihet.

*BAM*
Så blev hon ”min gullkanin” igen
Im in love with a fairytale even though it hurts typ

Vi hade knappt ett förhållande men alla snappade upp hur oskuldsaktigt förälskad jag var.

Och det används emot
mig varje dag som piska, jag kommer
inte undan vart jag än gömmer
mig. Inne på psyk vet dom mer om mig än jag själv dom hånar och torterar mig därinne.

Jag vet inte vad dom får ut av det bara det kan inte vara någon prestige att plåga en sån som mig, en dammig fossil liksom.
Det här vuxna människor btw inga duvungar

vad jag menar är att jag är en såpass udda person med ett jävla bagage att det bästa för mig är att inte ha så höga förhoppningar alls .

Det jag upplevt är svårare omständigheter och sjuka som onaturliga för en individ. Ifrågasätt inte mina beslut kring vad jag tänker är bäst för mig.

Låter mer som du har en psykos om du inte kan gömma dig för en kvinna ens i ditt eget badkar. Utgår ifrån att du trollar nu.

Det där får man välja själv. Jag sätter krav.

Men nu funderar jag verkligen. Flashback eller internet är sämsta plats för funderingar. Som om det föreligger en mängd vettiga människor i samhället och lägger tid på nätet.

Jag får väl acceptera att det var en psykos då. Även fast det inte var det. Jag vill bara att det ska sluta jag är en vuxen man jag kan inte visa mig såhär sårbar som jag är
men hur fly när ens liv är en ständigt återkommande mardröm?

Nu önskar jag att den söta tjejen med tofsarna dyker upp och rycker jointen ur handen på mig och säger ”sitt inte här
och rök den där skiten vi ska in i buskarna och hångla”

Det kommer aldrig att hända men man får väl drömma liiiite även fast man vet att man är värdelös och dum?