Lena Wesström anmäld försvunnen (2018-05-15) hittad död (2018-05-19)

Johan Binninge har följt publiceringen om den 51-årige man som sitter häktad i Örebro misstänkt för mordet på en kvinna i Nora.
Han menar att ovidkommande uppgifter om missbruk och förhållanden spridits för att förundersökningen ska gå i en viss riktning.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/orebro/polis-och-aklagare-lacker-uppgifter-medvetet

Jag anser generellt att många områden i livet är neutrala begrepp, snarare än värdeladdade, frågan är bara hur du använder dem. Ta Internet exempelvis. Positiva effekter är informationssökning, men det kräver att du kan sålla, i källorna, annars riskerar du att bli felunderättad. Negativa effekter är spridningen av pedofila inslag, eller Darknet som helhet etc. Vi brukar, eller missbrukar något som i grunden gett oss goda förutsättningar att förkovra oss och handla ansvarsfullt i någon mening.

Så till poängen, i LW-fallet finns så många värdeladdade parametrar och teman och de stora frågeställningen hur och varför:

1. Två till det yttre vanliga medelklassfamiljer med barn. Omsorgsyrken, projektdrivande, handlingskraftiga med teknisk bakgrund och friluftsälskande äventyrsmänniskor med stora sociala nätverk. Men under ytan bubblar en parallell verklighet som döljer många osynliga skär i mörkret. En vulkan som till slut får sin eruption.

2. Otrohet och svek. Ibland fattar människor beslut som på längre sikt kommer bli förödande och ödesdigra för många fler personer än dem själva. När man ser tillbaka i backspegeln tycks besluten som togs då, inte adekvat spegla följderna det sedermera fick. Ändå överensstämmer orsak och verkan, i betydelsen att man själv var delaktig att lägga grunden i det bygge som senare kom att rasa ner över dig själv och andra. Man kom att bli sin egen värsta fiende utan att vara medveten om detta.

6 år, är en evighet, kanske inte ens att likna vid en affär, snarare en form av förhållande, vad vet jag? 6 år av dubbelliv, kanske förhoppningar, löften och svikna sådana? Besvikelser, bitterhet och grämelse, längtan men också ensamhet. En relation på oklara grunder, men jag tror att den som är ensamstående förr eller senare kommer i ett slags underläge, då den andra parten är gift. En har något att falla tillbaka på, en garanti, som den andra saknar. Så maktfördelningen är sällan jämnfördelad. Inte heller investeringen i förhållandet brukar vara det. Sedan, med tiden kan förhoppningar och önskningar förändras, avta, avstanna helt, och starta om med ökat bränsle på brasan, med följden att du eggad fastnar i åtrån ett varv till. Det brukar gå i perioder.

Vad gäller bitterhet, tror jag det är en intern, inre upplevelse mellan de tu, som djupast sett bottnar i avsaknad av tillit kopplat till deras eget dubbelliv. För hur kan du förlita dig på eller förtjäna någon annans tillit då du själv inte håller måttet som pålitlig och sanningsenlig. Det blir ett intern dom med hyckleriet som grundstomme som båda måste förhålla sig till. Ett slags destruktivt självskadebeteende, som aldrig kan ge dig rättigheter du inte själv lever upp till. Ett matematiskt problem som förblir olöst.

Dubbelhet tror jag i längden bryter ner människor som en destruktiv kraft för gränserna suddas ut allt mer och du förlorar dig själv någonstans på vägen, en nedgående spiral utan ände, som att vara under en förbannelse, du tycks till slut oförmögen att fatta vanliga sunda beslut, och börjar tvivla på dig själv och din egen föreställning om vad som är rätt och fel i många fler situationer än den du faktiskt befinner dig i. Den plattformen är nog svår att längre förstå och verka utifrån, då den bygger på en falsk grund. Även om den inledningsvis kanske startade som en förhoppning.

3. Svartsjuka och besatthet. Svartsjuka är ett talande namn, för den går att likna vid ett sjukdomstillstånd. Svartsjuka brukar framkalla alla möjliga former av gränslösa beteenden, av kalibern svart natur och dess innehavare brukar växla och avlösa varandra. Att konstant vara svartsjuk suger nämligen en oerhörd energi och ork, den är som en parasit som käkar upp dig inifrån. Men lika mycket som den dränerar dig, lika lite tillför den av tillfredställelse och förnöjsamhet. Den är som ett tomt hål som slukar dig levande, men du kan aldrig överlista eller besegra dess drivkrafter så länge du matar den.

Du har bara ett sätt att bli fri från den destruktiva kraften, du måste välja att släppa greppet och kontrollen om det du försöker behärska och styra som ligger utanför dig själv och din egen horisont. Du ersätter den med självkontroll istället, goda och sunda vanor, val och bruk. Objekten får tillåtelse att välja och verka som de subjekt de i realiteten är och var och en får själv ta konsekvenserna av sina egna val och beslut. Om du inte når dit kommer besattheten leda till en cyklisk gränslöshet, som upprepar sig i absurdum, utan att ta dig till nästa utvecklingsnivå. Blir du kvar där för länge kommer du börja tänka och agera som ett barn, som upprepar: Min nalle...

4. Hatet kommer göra entré och växa till oanade höjder, då du inte lyckades återfå nallen. Eller får behålla nallen för dig själv. Därför måste du hitta en lösning på ditt problem, och gränslösheten kommer inte hjälpa dig processa informationen du har till hands och fatta ett gott beslut. Ett gott beslut där du markerar en gräns, bygger upp ditt staket och blir verksam utövare av integritet och nykterhet. Sörj och var besviken, försök inte tävla och vinna segerbucklan. Se saken klart, segerbucklan är ovärdig och du har tillåtelse att behålla självrespekten istället.

5. Skulden kan sällan fördelas jämnt, det måste juridiken bedöma, men på ett personligt plan tror jag ingen av de inblandade idag är speciellt stolta över sin delaktighet. Huruvida deras inre rationaliserat gärningen är svårt att säga, men knappast otroligt.