Citat:
Ursprungligen postat av
smultronkungen2
Intressant. Så när politiker och andra ledande inom klimatrörelsen berättar hur folk ska göra och inte göra för klimathotet är så stort men själva skiter i det så kritiseras dom i ganska stor utsträckning vilket känns som en självklarhet medtanke på att en fotbollsspelare som missar en straff blir mordhotad och då snackar vi bara fotboll, här snackar vi jordens framtid.
Försöker du med detta hylla dom som kritiserar eller försöker du förlöjliga dom? För det är väl ändå bra att folk kritiserar när folk inte lever som dom lär i en så viktig fråga?
Jag har märkt att när ledarskribenter, oroffstyckare och andra Greta-fans ska försvara att hon i alla fall inte lyckades resa till USA utan att bidra med minst lika mycket CO2 som om hon flugit - men ändå fortsätter i rollen som klimatprofet - så tar de ofta till en tankemodell där Gretas Atlantresa är "en symbolhandling", "ett poetiskt utspel", en genial metafor eller liknande men inte en
verklig handling med konsekvenser på ett mätbart, vardagligt plan. Per Svenssons ledarstick i DN idag är ett exempel och flera här i tråden har kört på samma linje. Samtidigt hävdar de ändå att Greta har helt rätt i sak i vad hon säger om klimat, utsläpp, klimatångest osv.
Den här dubbelretoriken är ett lån från nyfeminismen, där kör man gärna på linjen att "det är bara DOM som sysslar med verkliga handlingar, det VI säger och gör är språkspel, poesi, metaforer, ironiska markeringar osv" - även när det rör sih om grova påhopp och programmatiska utbrott av generellt manshat. Väldigt vanligt, och det handlar förstås om en kamp för att bevara tolkningsföreträdet både på egna och andras ord och handlingar, och att man inte vill kunna avkrävas ansvar för vad man säger, eller tidigare har sagt.