Har tänkt en del på den här övningen som vi genomförde i lumpen(många år sedan).
Då var vi vilsna 19-åringar som blint lydde våra befäl. Antingen för att vi var rädda för dem, eller för att vi litade helt och fullt på deras omdöme.
Minns att jag tyckte denna övning kändes jävligt obehaglig att genomföra.
Vi tränade under en övningsdag växelvis framryckning med skarp ammunition.
För er som inte känner till så bildar man alltså en linje med uppskattningsvis ca 7 meter i lucka till nästa beväring på varje sida om en.
Medan varanan gubbe rycker fram ger övriga eld. Man ryckte fram ungefär lika långt i avstånd som man hade till sina eldgivande grannsoldater i sidled, ca 7-10 m.
Mao, man hade alltså värnpliktiga 19-åringar som sköt med skarp ammunition bakom en(på båda sidor) när man gjorde sin förflyttning. Hade någon snedriktat sitt vapen 45 grader i samband med ett vådaskott så hade det kunnat innebära döden.
Alla var inte direkt de skarpaste knivarna i lådan. Inte för att de kanske skulle sikta 45 grader fel, men ett vådaskott skulle ju kunna inträffa. Tex att de vinklar vapnet lite fel precis när de står i begrepp att rycka fram själva(då de alltså initialt har soldater framför sig som sitter beredda att ge eldunderstöd).
Är en sådan övning verkligen rimlig? Gjorde befälen rätt, eller valde de skarp ammunition för "spänningens" skull? Det skulle väl funka lika bra att göra övningen med lösa skott?
Hur genomförde ni denna övningen när ni låg inne(Om ni ens genomförde den över huvud taget)?
Då var vi vilsna 19-åringar som blint lydde våra befäl. Antingen för att vi var rädda för dem, eller för att vi litade helt och fullt på deras omdöme.
Minns att jag tyckte denna övning kändes jävligt obehaglig att genomföra.
Vi tränade under en övningsdag växelvis framryckning med skarp ammunition.
För er som inte känner till så bildar man alltså en linje med uppskattningsvis ca 7 meter i lucka till nästa beväring på varje sida om en.
Medan varanan gubbe rycker fram ger övriga eld. Man ryckte fram ungefär lika långt i avstånd som man hade till sina eldgivande grannsoldater i sidled, ca 7-10 m.
Mao, man hade alltså värnpliktiga 19-åringar som sköt med skarp ammunition bakom en(på båda sidor) när man gjorde sin förflyttning. Hade någon snedriktat sitt vapen 45 grader i samband med ett vådaskott så hade det kunnat innebära döden.
Alla var inte direkt de skarpaste knivarna i lådan. Inte för att de kanske skulle sikta 45 grader fel, men ett vådaskott skulle ju kunna inträffa. Tex att de vinklar vapnet lite fel precis när de står i begrepp att rycka fram själva(då de alltså initialt har soldater framför sig som sitter beredda att ge eldunderstöd).
Är en sådan övning verkligen rimlig? Gjorde befälen rätt, eller valde de skarp ammunition för "spänningens" skull? Det skulle väl funka lika bra att göra övningen med lösa skott?
Hur genomförde ni denna övningen när ni låg inne(Om ni ens genomförde den över huvud taget)?
