Citat:
Varför har du då inte fått ADHD medicin? Det hjälper dig koncentrera dig och bli driven och ta tag i saker och allt som är oklart blir klart för dig. Du börjar ändå i fel ände tycker jag, alltså visst bra kost och träning är skitviktigt, men just nu befinner du dig på botten så någon energi till att göra allt det där har du ju ändå inte så då måste du ju börja som sagt i rätt ände och det är att ta antidepressiva för det kommer rädda dig (jag vill påminna dig än en gång att jag själv suttit i en liknande situation och velat avsluta mitt liv och hade ingen som helst energi och Fluoxetin räddade mitt liv).
Försök att sluta leva i det förflutna, det som har hänt kan vi inte förändra så försök att släppa det och blicka framåt och tänk på din hälsa och hur du ska komma dit du önskar...ju mer du drar ut på det desto längre tid kommer det ta för dig att komma dit så det är väl bäst att sätta igång och hitta en psykiatriker att gå till redan på måndag. Har sett dina inlägg allt för länge och jag blir innerligt ledsen av att se dig kasta bort ditt liv på detta viset, det är synd för du springer bara runt i cirklar i ett ekorrhjul, varför hjälper ingen närstående dig? Är det du som nekar att få hjälp av dom kanske? Det är rätt svårt att nå fram till dig, du avfärdar mycket.
Du låter ju det förflutna förstöra ditt liv i nuet, ditt liv är inte över om det är det du tror? Du är fortfarande ung, runt 30års åldern? Du har all tid i världen att förändra ditt liv, men du måste finna viljan och den viljan kommer du finna när du tar antidepressiva. Du får facit i handen men du vägrar ta det. Prova åtminstone i 6 månader till en början, saker och ting kommer ENDAST bli bättre för dig. Du har ingenting att förlora, men att stå still som du gör nu...det är en stor risk att du tillslut tar livet av dig. Jag påminner dig än en gång (som jag gjort många andra gånger också) att när du är redo för förändring så finns det massvis av hjälp att få, du måste ändra din inställning och inte vara så anti, en dålig erfarenhet innebär inte att hela psykiatrin behöver svartmålas, du vet ju nu vad du behöver för att må bra och få styrkan till att fixa ditt liv, varför tar du inte det redskapet som finns?
Försök att sluta leva i det förflutna, det som har hänt kan vi inte förändra så försök att släppa det och blicka framåt och tänk på din hälsa och hur du ska komma dit du önskar...ju mer du drar ut på det desto längre tid kommer det ta för dig att komma dit så det är väl bäst att sätta igång och hitta en psykiatriker att gå till redan på måndag. Har sett dina inlägg allt för länge och jag blir innerligt ledsen av att se dig kasta bort ditt liv på detta viset, det är synd för du springer bara runt i cirklar i ett ekorrhjul, varför hjälper ingen närstående dig? Är det du som nekar att få hjälp av dom kanske? Det är rätt svårt att nå fram till dig, du avfärdar mycket.
Du låter ju det förflutna förstöra ditt liv i nuet, ditt liv är inte över om det är det du tror? Du är fortfarande ung, runt 30års åldern? Du har all tid i världen att förändra ditt liv, men du måste finna viljan och den viljan kommer du finna när du tar antidepressiva. Du får facit i handen men du vägrar ta det. Prova åtminstone i 6 månader till en början, saker och ting kommer ENDAST bli bättre för dig. Du har ingenting att förlora, men att stå still som du gör nu...det är en stor risk att du tillslut tar livet av dig. Jag påminner dig än en gång (som jag gjort många andra gånger också) att när du är redo för förändring så finns det massvis av hjälp att få, du måste ändra din inställning och inte vara så anti, en dålig erfarenhet innebär inte att hela psykiatrin behöver svartmålas, du vet ju nu vad du behöver för att må bra och få styrkan till att fixa ditt liv, varför tar du inte det redskapet som finns?
Hade jag inte kontaktat psykvården så hade jag mått bra nu, stort misstag
. Jag är inte deprimerad, tvärtom som sagt. Men psykiatrin har förstört mitt liv.
Jag kanske hade lite åt ADD hållet men mådde ju bra ändå. Men nu däremot mår jag dåligt efter att jag kontaktat psykiatrin. Svårt att andas och är inte trött längre.
Jag har haft depressiva tankar förut men inte ens jag kan knappt nu förstå dem nu. Saknar mitt liv.
Ville så gärna få barn, men väldigt osannolikt nu. Vet inte ens om jag lever nästa vecka.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera