Citat:
Som jag förstår det tycker du alltså att en bra strateg kan få organisationen förbjuden (vilket redan skett i Finland), bankkontona rövade osv och ändå vara en bra strateg. Något som aldrig hände under KL, som ni just påstod var en "usel strateg".
Men med det synsättet framstår det ju som att strategens roll är försumbar, och att organisationen är ett lealöst offer för yttre omständigheter som inte går att påverka. Precis som när Hitler påstås ha gjort allt exakt rätt, och resultatet, att Tyskland krossades totalt, var det bästa möjliga.
Men jag ser att Hizbollah har bankkonton, al-Qaida har bankkonton, Azov har bankkonton... På grund av att de deltar i det geopolitiska spelet. Att tacka ja eller nej till det är ju upp till strategen. Och NMR har fått ett erbjudande.
Så resonemanget håller inte. Det är en bortförklaring.
NMR har delvis växt på grund av de strategier som skapades under KL, t.ex Kristendomsfrågan, Ukrainafrågan, m.fl som bidrog till att t.ex Radio Framåt och NU kollapsade och Realisten och SvP lade ned just innan KL byttes ut. Tro inte att allt hände av sig självt eller att det automatiskt kommer att hända igen nästa gång.
SL ruschades in i riksledningen kort innan maktövertagandet och sattes vid ett dukat bord, med växande resurser, inte minst tack vare uteslutna RP:s radiosatsning. Som hade kunnat vara privatekonomisk i stil med SvP:s Motgift, men vars vinst under KL:s påstått "usla strategi" tillföll organisationen.
NMR har inte "synts mer" under SL på grund av att NMR växt. NMR har synts mer eftersom man valt att attackera etablissemanget från en svagare position, trots att den vedertagna strategiska regeln för anfall är att man då ska vara tre gånger starkare än motståndaren. Exempelvis har man sabbat politikernas och tjänstemännens korruptionsresor till Almedalen. Ett medvetet strategiskt val som direkt lett till motreaktioner, som exempelvis rövade bankkonton och högljudda krav på förbud.
NMR har ett klassiskt val att göra: Antingen tar man ett visst ansvar för vad som hänt, och bekräftar att man i framtiden ämnar styra sitt eget öde. Eller också ser man sig som ett offer för yttre faktorer man omöjligt hade kunnat påverka, och påstår att allt som hänt är någon annans fel.
Men med det synsättet framstår det ju som att strategens roll är försumbar, och att organisationen är ett lealöst offer för yttre omständigheter som inte går att påverka. Precis som när Hitler påstås ha gjort allt exakt rätt, och resultatet, att Tyskland krossades totalt, var det bästa möjliga.
Men jag ser att Hizbollah har bankkonton, al-Qaida har bankkonton, Azov har bankkonton... På grund av att de deltar i det geopolitiska spelet. Att tacka ja eller nej till det är ju upp till strategen. Och NMR har fått ett erbjudande.
Så resonemanget håller inte. Det är en bortförklaring.
NMR har delvis växt på grund av de strategier som skapades under KL, t.ex Kristendomsfrågan, Ukrainafrågan, m.fl som bidrog till att t.ex Radio Framåt och NU kollapsade och Realisten och SvP lade ned just innan KL byttes ut. Tro inte att allt hände av sig självt eller att det automatiskt kommer att hända igen nästa gång.
SL ruschades in i riksledningen kort innan maktövertagandet och sattes vid ett dukat bord, med växande resurser, inte minst tack vare uteslutna RP:s radiosatsning. Som hade kunnat vara privatekonomisk i stil med SvP:s Motgift, men vars vinst under KL:s påstått "usla strategi" tillföll organisationen.
NMR har inte "synts mer" under SL på grund av att NMR växt. NMR har synts mer eftersom man valt att attackera etablissemanget från en svagare position, trots att den vedertagna strategiska regeln för anfall är att man då ska vara tre gånger starkare än motståndaren. Exempelvis har man sabbat politikernas och tjänstemännens korruptionsresor till Almedalen. Ett medvetet strategiskt val som direkt lett till motreaktioner, som exempelvis rövade bankkonton och högljudda krav på förbud.
NMR har ett klassiskt val att göra: Antingen tar man ett visst ansvar för vad som hänt, och bekräftar att man i framtiden ämnar styra sitt eget öde. Eller också ser man sig som ett offer för yttre faktorer man omöjligt hade kunnat påverka, och påstår att allt som hänt är någon annans fel.
Det fanns verkligen inget "dukat bord" när Lindberg tog över utan en organisation i spillror och inre kaos.
Fakta: Klas Lund ledde en marginell organisation som i stort sett undvek konflikten med systemet och vars egentliga syfte var att kretsa kring honom själv. Organisationen var dessutom avskydd av de flesta nationella på grund av Klas intriger och konflikter under 30 års tid.
Fakta: Simon Lindberg leder en större organisation, men desto mer slagkraftig, som håller demonstrationer med hundratals människor och som är aktiva konstant och överallt på gator och torg. En organisation som hela världen talar om.
Så nu har Klas försökt sig på ett (misslyckat) kuppförsök och det hela slutade med att han bildade en ny organisation med ett trettiotal aktivister. Vilket innebär att han mer än halverat antalet aktivister från sin tid som ledare (och minus alla administrativa människor, mediafolk och allt annat som behövs inom en organisation). Detta är alltså allt han åstadkommit på 20 år, hur gör det honom "strategisk"?
Det är väl upp till dig om du tycker att ledare som vill bevara status quo är "strategiska" för att systemet inte lägger någon större vikt vid dem. Vi får väl helt enkelt se om Klas organisation får behålla några bankkonton. Med tanke på att till och med Nordisk Ungdom blev av med sina konton så ligger det nära till hands att organisationer som får behålla sina är just kontrollerad opposition. Men det låter ju på dig som att det vore en god strategi att vara just det.
Sedan är det ju lustigt hur strasseristargumenten går igen:
Citat:
"Goebbels konstaterar i sin dagbok från denna tid att Gregor Strasser, till skillnad från de andra ledarna, blev väl behandlad av en annars djupt hatisk press. Detta, om något, var ett tungt vägande bevis för att något var allvarligt fel med Strasser.
När NSDAP stod vid tröskeln till seger, blev Gregor Strasser plötsligt defaitist. Han påstod att NSDAP aldrig skulle nå makten och att Hitler gjorde fel genom att driva en hård linje. Strasser, den revolutionära socialisten, föreslog en kompromiss med ytterligt reaktionära element och att man tillsammans med dessa skulle bilda en regeringskoalition..."
När NSDAP stod vid tröskeln till seger, blev Gregor Strasser plötsligt defaitist. Han påstod att NSDAP aldrig skulle nå makten och att Hitler gjorde fel genom att driva en hård linje. Strasser, den revolutionära socialisten, föreslog en kompromiss med ytterligt reaktionära element och att man tillsammans med dessa skulle bilda en regeringskoalition..."
https://www.nordfront.se/strasserismen-den-inre-fienden.smr
Och innan du anklagar mig för 30-tals LARP så kan jag väl påminna dig om att det är Klas själv som skrivit artikeln. Man ska nog utläsa artikeln som att det är Klas som är Hitler. Artikeln känns väldigt intressant på många sätt.
...
.
) men han är uppenbart väldigt intellektuell och allmänbildad. Hans aggressiva attityd blandat med sin speciella humor och kvicktänkthet har gjort honom till en levande legend bland många. Tyvärr tror jag inte riktigt han uppskattar detta på samma sätt som allmänheten uppskattar honom.