Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Give it to me baby. Vad har du för problem? Psykiska eller bara ekonomiska?

Är du tillräckligt psykadeliskt öppensinnad kan vi skriva en bok tillsammans och tjäna storkovan? Jag är en god medförfattare.

Jag har funderat på nått sånt men nä orka

Kan inte sova, nu dör jag förmodligen. Vill inte.

Hurså?

Har varit lite deppig på sistone och stör mig på ljud, tom på grannens gräsklippare barnskrik osv.. nu har grannen mitt emot mig hyrt in några terrorister som med stora Jackhammers (kommer inte på vad dom heter på svenska) att bryta upp hela hans infart från asfalten.

Det förstörde min morgon.

Vafan när vi gjorde om våran infart så bröt dom inte upp asfalten först, eller gjorde dom det, blir osäker var inte hemma när arbetet pågick.

Störigt är det iaf, så in i helvete!

Sov med din hund! Det brukade jag göra. Eller katten! Om den ville. ^^
Sen har jag hållt mig för att säga det här eftersom jag vet att du inte gillar mediciner. Det gör inte jag heller. Men i ditt fall hade jag seriöst börjat fundera på om någon antidepressiv medicin hade kunnat hjälpa! Tänk på saken.

Du skriver att du har svårt att komma igång med saker? Hur kommer det sig? Vet du inte vart du ska börja eller handlar det om att du inte orkar? Eller handlar det om att du inte vet vad du ska göra öht?

Jag tycker att det är synd att du slösar bort ditt liv på det här sättet, när jag var deprimerad så fick jag antidepressiva som gjorde att jag fick orken att ta tag i mitt liv och helt ärligt så fungerar det sålänge man ser till att fixa sitt liv medan man har den orken som medicinen ger en, du kommer må bra men det viktiga är att du har ett mål att t.ex. använda dom under 9 månader och sen sluta men att se till att du har fixat ditt liv med jobb, träning, socialisera dig och kanske skaffa dig en pojkvän

Det ser ibland ut som att den riktiga viljan inte finns där för dig, jag har läst mycket du skrivit och det känns mest som att du vill att problemet ska försvinna av sig själv och det gör det inte. Det är du som måste ta första steget om du vill få förändring, jag rekommenderar dig att ta antidepressiva - saker och ting kan inte bli värre än vad dom redan är? Den enda bieffekten jag fick av Flouxetin var svettningar på natten i början, annars blev jag sjukt glad och energisk och positiv...många rädslor försvann och livslusten flödade och jag älskade det!

Jag är inte deprimerad, tvärtom! Största misstaget var att jag kontaktade vården från första början. En kram hade hjälpt och några timmars-en veckas stöd. En livscoach hade passat mig bra. Du tar en massa antidepressiva och du mår ändå dåligt... Men det är upp till dig.
Och jag är väldigt för mediciner dessutom. Dock ej antidepressiva och antipsykotika.

Det är många gånger en människa är deprimerad och inte ens vet om det själv. Sättet du uttrycker dig på och saker som du skriver är ju definitionen av depression... När jag var deprimerad så trodde inte jag heller att jag var det förens när det hade gått överstyr.

Men om du vill ha en livscoach så kan du ju kontakta en samtalsterapeut, dom kör med lite snack och mer verkstad och lägger fram en plan på hur du ska göra för att nå ditt mål. Varför kontaktar du ingen coach eller samtalsterapeut? Sen har du ju fått en massa råd här också på folk som vill peppa/vägleda dig men du verkar inte lyssna på någon utan vill göra allt själv ändå.. Ju mer man stänger sig inne själv med sina tankar desto mer försvinner man in i dimman och förlorar kontakten med omvärlden och tidsuppfattningen.

Jag var väldigt glad och positiv innan psykiatrin. Dock klarade jag inte att vara ensam och föll lätt ned i djupa tankar, redan efter en timme. Svårigheter att påbörja saker, vet inte varför, men mest egentligen när jag var ensam.
Behövde ofta ta mini power naps för att må bra, men inget som störde mig.
Kände mig ensam på jobbet och mitt förhållande blev sämre, samtidigt. Det var så tyst på jobbet. Man satt tyst med sina arbetsuppgifter och jag klarade tillslut inte av det.
Tillfällig svacka i livet bara. Men blev övertalad att ta Propavan pga att jag "endast" sov 7 timmar per dag, började då sova hela dagarna i stället. Och trodde jag var utmattad , sen fastnade jag i arbetslöshet.

Men iaf nu blev jag tvångsmedicinerad av psyk och har fått sådana jobbiga kvarstående biverkningar. Psyk förnekar inte detta. Min far gapade på psyk och mig... Då jag "mått dåligt" i flera år. Men jag själv var ute på aktiviteter dagligen, tränade, festade, dejtade och hade eg ganska milda besvär . Men svårigheter att ta mig ur min situation och börja jobba igen. Jag tror eg om någon bara suttit med mig en kväll och tittat på jobb så hade jag varit på banan igen.

Varför måste någon sitta med dig och titta på jobb? Kan du inte sätta dig ner och prova göra det själv nu? Bara prova kolla...du behöver ju inte skicka in ett CV. Alltså vet du om att du KAN men du vill ha en "push" av någon? Pusha dig själv och våga tro på dig själv, du vet ju att du kan om du verkligen vill.

Jag hade svårt att komma igång med saker och ting, t ex kontakta en livscoach. Svårt att förstå kanske. Det kändes som jag behövde städa mitt skrivbord för att klara av mina kluriga uppgifter. Men jag klarade aldrig av att städa mitt skrivbord. Fick följa med en person till "kontoret" en dag och blev så energisk och glad att jag tyvärr tog på mig alldeles för stora uppgifter. Ville försöka bota min ensamhet men gick lite fel .

Det är tufft att vara som starkast när man mår sämst. Det man behöver är bra mat, motion och Aktivering! Jag sa till psyk och frågade om de kunde hjälpa mig att lägga upp ett matschema vilket skulle lösa mina problem. Det gick inte.