vill tro men kan inte

Jag ville tro för länge sedan, när jag var ung. Jag gick in för det och läste bibeln och allt. Ett par vänner deltog i undersökningen av kristendomen, jag gav upp rätt snabbt men en av killarna blev präst.
Vi låtsades att gud var med oss, gud och jesus var med oss och vi satte upp kors och affischer på jesus. Om någon hade huvudvärk och den gick över så var det tack jesus. Om någon spikade i en spik och det gick bra så var det jesus som höll i hammaren. Jag tyckte det började gå för långt ungefär någonstans där en kompis skulle ha försovit sig om inte telefonen ringt (detta var på den tiden när det inte fanns mobiler eller nummervisare).
Gud väckte mig så att jag kom i tid till jobbet!! Mmm..eller så var det någon annan som sökte någon i kollektivet du bor i. Alla bra tillfälligheter sågs som guds välvilja och alla motgångar som ett test från gud eller ännu värre, som djävulens påverkan. En kille rökte en del hasch och en gång när han tappade det i bilen och blev halvt vansinnig för att han inte hittade det under bilsätet trots att han letat i flera minuter så började han skylla på djävulen. Det är djävulens fel att jag inte hittar haschet! Djävulen gör så jag inte kan röka hasch! Jaha....för att vara elak då eller?
Nej, jag tröttnade på hela upplägget. Kristendomens teologi är elak och orimlig och galen och långt ifrån vad jag kommit fram till efter det. Tanken på en personlig gud som styr och ställer och låter sig påverkas av vad människorna gör är befängd imho. Så jag blir inte så rädd för ditt hot om vedergällning, de är för mig blott tomt bjäfs, likt havet bryr sig om regnet bryr jag mig om det.

Om jag hade varit du hade jag lagt mig ner och spelat död för resten av ditt liv för att inte ha med männiksor att göra och riskera att göra bort sig.

Du slutade tro på Gud för att dina vänners tro på Gud omfattade tron på händelser i deras liv som från Gud och du tyckte att det gick för långt och avsa dig tron? Inser du din fadäs i detta? Dina vänner påverkade dig att du skulle vackla i din tro. Din privata personliga tro rubbades av dina vänners beteende? Behöver jag tillägga mer än att bara påpeka ovanstående för att visa dig dina fadäser i dess ljusaste natur?

Ja, skaparen kommer jräva full vedergällning av dig. Tror du att du får göra, yttra och tänka som du behagar utan att ställas till svaras? Tar du dig rätten att äta av skaparens frukter, känna doften, smaken, konsistensen, se färgen och formen utan att tacka på det ödmjukaste sättet?

Tar du dig rätten att fylla din buk med bönor, linser, ris, vete, havre med mera utan att tacka på det ödmjukaste sättet?

Tar du dig rätten att inte nog med att tacka utan med vett och vilja förneka skaparen? Så förhåller sig inte! Du kommer vilja önska att du är i en skräckfilm.

Nej, mina vänners beteende bara förstärkte vad jag hela tiden visste, det var bara snack. Ganska snabbt såg jag idiotin i kristendomen, hela den här jesus-som-dog-på-korset-för-våra-synders-skull cirkusen var moraliskt bankrutt och intelligensmässigt på dagisnivå.

Jag bad inte om att bli född. Varför ska jag vara tacksam? Det är väl snarare guds jävla ansvarsområde att se till att jag mår bra.

Trevlig gud du har. Som inte tål att bli ifrågasatt. Väldigt mycket ego här. Hitlervarning.

Du bad inte om att bli född.
Du ber inte om att dö. Du kommer att göra det ändå av ålderdom, olycka eller sjukdom.
Du kommer inte heller kunna välja att vända bort ditt ansikte från den fasansfulla synen som du kommer att få erfarna.

Du kan i din villfarelse fortsätta flytta ansvaret från dig själv på annat. Du kommer inte ifrån din börda. Så är det beslutat. Spelreglerna avgör du inte. Du avgör bara om du vill rätta dig efter de eller inte.

I själva verket är det så här; jag är odödlig. Min kropp försvinner inte, den löses upp i den materiella världen, dess atomer bildar nya formationer någon annanstans. Den kommer att finnas kvar till universum försvinner. Den var heller egentligen inte min, den var mat jag ätit från planeten.
Mitt medvetande försvinner inte, det lösgör sig från kroppen och lämnar det materiella för att efter ett tag tunnas ut precis som materien i kroppen, fragmenteras och uppstå igen i nya formationer.

Har du dött och återkommit och erfarit allt detta? Det tror jag inte.

Det du gör är att blanda sanning med dina egna önskningar så att du får ro. Du har delvis rätt. Gud, en evig entitet har skapat dig och även du är evig. Du är konsten av en entitet som alltid har funnits och alltid kommer att finnas. Du är konsten av en ingenjör som är den första och den sista, den evige och den allsmäktige. Vilken varelse blir det inte, om varelsen är konsten av universums skapare och varelsen dessutom har medvetande?! Sannerligen en utmärkt konst.

Du är evig men du lösgörs inte så som du önskar. Precis som allting i detta universum är reglerat så är även din själ när den skjuter ifrån din kropp när döden inträder. Din själv har inget val än att rätta sig efter de regler som exsiterar efter döden.

Jo, men du menar väl inte att du allvarligt trodde att någon med "trams" i namnet skulle ha något vettigt att säga?

Testa lite regressionsterapi.
Där hittar du svaret på din fråga, om du vågar.

Har du dött och återkommit och erfarit allt detta? Det tror jag inte.

Eller så finns det inget att se.

Demonstrera att skapare finns, tack.

Detta är din intelligens. ''alla som heter dick är roliga för att de heter Dick¨

¨ Alla som heter lena är Lena för att de heter Lena¨

Din logik är färvrängd.

Du måste ha testat det och blivit hjälpt av det. Jag känner inget behov av det. Men berätta vad var ditt problem och hur blev du hjälpt av det? Om du inte har erfarenhet av det och ändå ger tips om det är du en idiot.