Bevisar detta att universum är cykliskt?

Vi antar att en 'hjärna' kan börja existera spontant en kort stund så att det resulterar i medvetande (via kvant-fluktuationer), detta kommer kunna ske oavsett hur länge universum har funnits.

Men liv i universum kommer bara vara möjligt en begränsad tid, stjärnor kommer att dö ut med tiden och tillslut kommer det vara omöjligt för biologiskt liv att överleva.

Om ingen ny big bang äger rum så kommer det då vara oändligt många gånger mer sannolikt att man är en Boltzmann hjärna än att man som nu har medvetande pga biologisk hjärna.

Allt var bra innan VI levde och det kommer att fortsätta att vara så. Var inte rädd för döden!

Nej.

Givet de förutsättningarna så är det så ja.


Fast du borde klargöra din fråga lite. Ser inte riktigt hur rubriken beskriver frågan.

Kort svar: Nej.

Detta förutsätter att sannolikheten för att en boltzmann-hjärna uppkommer inte går mot noll för snabbt (1/t funkar men 1/t² funkar ej).

Men om detta beviset håller så betyder det att någon cyklisk modell är korrekt vilket är intressant, frågan är vilken isf?

Som väntat har folk som är smartare än mig redan tittat på detta

https://arxiv.org/pdf/0802.0233

Verkar som jag hade rätt

Hur bevisar det att universum är cykliskt menar du?

Har du rätt så existerar du inte, vilket är ett ofrånkomligt argument för att du har fel.

Möjliga utvägar är att vi lever i ett one-shot-universe som bara existerar under några miljarder år för att sedan förstöras, att evolutionärt utvecklat liv visar sig ha högre entropi än boltzmannhjärnor eller att den antropiska principen helt enkelt inte kan tillämpas på det här viset.

Att jag skulle vara en riktig människa står inte på något sätt i konflikt med att det skulle skapas myriader av boltzmannhjärnor vid ett senare tillfälle tillfälle. Eftersom mitt jag är en produkt av min hjärna och inte tvärtom, så sker aldrig någon statistiskt osannolik urvalsprocess där jag borde fått en annan hjärna än den jag faktiskt har.

Det förekommer en del liknande grubblerier angående Everetts kvantmekaniska tolkning som blivit alltmer populär på senare tid, men där det faktiskt är väldigt svårt att hitta argument för att vi själva skulle leva i en gren med statistiskt slumpmässig fördelning. Varför skulle det vara så?

Juste cyklisk kosmologi är inte enda utvägen.

Men vi kan se hur mainstream kosmologi är fel iallafall.
Det blir problematiskt om antalet boltzmann-hjärnor blir oändligt många gånger fler än antalet hjärnor som uppstår genom biologiska processer.

Man tycker ju att allt altid måste ha rört sig hela tiden för vad skulle få något som står still att börja röra sig ? Stilla är omöjlig start. Sen evigheten . Stilla är onaturligt .
Borde vara cykliskt.
Men vad vet man. Inget! man är begränsad till människa

Vi människor föds med en självbild av att vara av dualistisk natur, där medvetandet tillhör själen och hjärnan tillhör kroppen. Vi tänker oss att Gud står vid tidens början och singlar slant om vilken själ som skall få vilken kropp, varför vi borde få den typ av kropp som det finns flest av. Finns det oändligt många gånger fler boltzmannhjärnor än vanliga hjärnor så är sannolikheten således 100% att Gud ger oss en boltzmannhjärna och 0% att vi får en evolutionärt utvecklad hjärna.

Skapa då ett scenario där Gud inte kan göra en sådan matchning. Antag att universum står inför ett kvantmekaniskt vägskäl, där universum med 50% sannolikhet går under imorgon innan det hunnit skapas några boltzmannhjärnor, och med 50% sannolikhet klarar sig för evigt med oändligt många boltzmannhjärnor som följd. Det statistiska väntevärdet av framtida antal boltzmannhjärnor får vi genom att addera noll med oändligheten och sedan dela med två, vilket fortfarande är ett oändligt stort tal. Därför måste vi vara boltzmannhjärnor och kan omöjligen vara vanliga hjärnor, oavsett vad som händer imorgon. Hur blir det då om det visar sig att universum går under imorgon? Om vi inte var riktiga hjärnor, vilka var vi istället när det aldrig hann skapas några boltzmannhjärnor?

För att komma rätta med problematiken måste vi ha en korrekt modell av oss själva. Medvetandet existerar som hjärnans självbild och medvetandets identitet är en idé skapad av hjärnan. Vi skulle inte kunna ha någon annan hjärna än den som skapat vår medvetande. Sannolikheten för att en evolutionärt utvecklad hjärna har ett medvetande som inte tillhör till en boltzmannhjärna är således 100%. Vi skulle inte kunna vara någon annan oavsett hur många andra det finns.