Jag har jobbat väldigt länge med datorsimuleringar. Dock inte av klimatet, eftersom det är ren idioti. Låt mig förklara varför: 1983 kom superdatorn Cray2. Den satte nytt rekord med 10E9 FLOPS. 25 år senare, 2008 kom IBM Roadrunner som klarade 10E15 FLOPS. Det är imponerande. Beräkningskapaciteten hos den värsta superdatorn ökade en miljon gånger på 25 år! Just nu pågår ett projekt för att skapa en superdator som klarar 10E18 FLOPS. Det innebär en miljard gånger högre kapacitet än Cray2. Imponerande. Vad använder man superdatorer till? Ja, givetvis till beräkningsintensiva uppgifter. I mitten av 1990-talet var det protester mot att Frankrike gjorde kärnvapentester. De testerna gjordes för att validera datorsimuleringarna. Simuleringarna var korrekta, och sedan dess har Frankrike inte funnit att det finns behov av fler tester. Kärnvapen går utmärkt att datorsimulera. En annan sak som man använder superdatorer till är väderleksprognoser. Väderlek är problematisk att simulera, eftersom det rör sig om ett semi-kaotiskt system. Det prognostiska värdet faller snabbt med den framförhållna tiden. Blev väderleksprognoserna bättre mellan 1983 och 2008? Ja, det blev de. Blev de en miljon gånger bättre? Nej. Ytterligare en sak som man använder superdatorer till är klimatmodeller som försöker förutsäga klimatet långt in i framtiden. Klimatet är ett semi-kaotiskt system...