Finns nått bra med borderline?

Det finns inga bevis för att BPS:are skulle vara bättre i sängen. Möjligen vittnar "incels" som äntligen fått knulla en snygg tjej om detta, men hur sexuellt erfaren är denne?

Som jag skriver tenderar BPS-kvinnan att vara sexuellt undergiven och därtill passiva i sängen. Det hela skulle således istället röra sig om en påhittad "passion" som egentligen inte existerar. Sexet uppfattas felaktigt som bättre för att "låtsaspassionen" finns där oftare. Men som vi alla vet är ju det fejkade lustcentrat en temporär fas som delvis gagnas av lovebombing, och självklart saknar legitim grund.

Du är dock inne på en intressant bit, nämligen hur partnern uppfattar det. Eller snarare hur naiv denne är som gått på BPS:arens skådespel?

Tillåt mig att citera ditt inlägg igen så att alla kan se vilken medsjuk stackare du är.

Titta här gott folk, detta kan liknas vid Stockholmssyndromet.

Medsjuk hahaha...

Du kontrar med ännu ett kvacksalveriutlåtande. Du verkar ha drabbats av storhetsvansinne. Är Du manisk?

Jaha, du har Borderline själv. Det ante mig. Lustigt hur du vill glorifiera din egen diagnos. Skönmåleri till tusen.

De dumheter Du skriver säger allt om Dig men ingen om någon annan.

Hur kommer det sig att du plötsligt är så otrevlig?? Tycker du skrivit jättebra saker i dina inlägg men nu är du mest rabiat och taskig.

Hur som helst vill jag verkligen inte glorifiera borderline eller mig själv, men tråden handlar ju om bra sidor med borderline. Jag skulle så klart kunna säga att allt är helt åt skogen och så är det ju också för det mesta, men ibland tittar solen fram.

Vi med borderline är ju olika personer och vi tycker säkert olika mycket om sex. Dessutom finns det ju olika typer av borderline som liksom påverkar vårt förhållande till sex. Jag gillar i alla fall sex och har haft ganska mycket sex och med ganska många killar, och har ofta fått höra att jag är rolig i sängen eller vart vi nu legat. Dessutom är det inte särskilt svårt att ana när killar njuter! De kanske tycker jag är bra i sängen för jag känner mycket passion och tycker väldigt mycket om de jag ligger med, och därför släpper mina spärrar? Eller på grund av det du brukar prata om - att vi vill känna oss omtyckta och vill behaga och inte bli lämnade osv osv - då kan man liksom tänka sig att jag anstränger mig lite extra mycket? För så vitt jag vet ligger jag inte bara på rygg som en död fisk och tänker på nätshopping. Jag kanske inte suger kuk som en porrstjärna men det är väl ändå inte kriteriet för bra sex???

Och så pratar du om medsjuka. Alla människor är ju medsjuka i någon bemärkelse. Köper du en jättedyr resa till Bali och det ösregnar hela tiden är du ändå mer benägen att säga att resan varit toppen än motsatsen vid frågan, än om resan varit billig.

Dom är helhjärtade. DE är en sällsynt och eftertraktad egenskap.

Det enda som är positivt med borderline är när man når den där gränsen av att det har gått för långt, när man totaltröttnat på all drama och "manipulation" och tänker "Nej nu får det fan räcka". Efter en sådan upplevelse får man en funderare på vilka människor som är bra för en och vilka som är mindre bra, man får på ngt sätt får ett annat förhållningssätt, en livsläxa.

Nu vill jag inte trasha alla som har borderline, det går att jobba med! Har en kompis som har borderline som var mkt svår att umås med förut men efter att ha gått i terapi samt att hon har lungnat ner sig med åldern.

Nej då. Tråden har förvanskats och övergått till att personer som lider av BPS eller är medsjuka sitter och skriver verklighetsfrånvända profetior, vilket tråden drunknar i.

Jag kritiserar dessa påståenden. Det finns flera faktorer i varför, men den viktigaste är att patienter som lider av BPS inte ska fastna i sitt "skönmåleri", där man ofta klandrar omvärlden och saknar sjukdomsinsikt. Återigen så behöver inte detta gälla specifikt dig. Jag har tidigare skrivit att du verkar ha en sund inställning till din sjukdom.

Du har haft sex med "ganska många killar" eftersom att detta ger dig en snabb bekräftelse till att du "duger". I det stora hela är detta såklart en mycket destruktiv inställning till sex. Detta gagnar sig i det emotionella tomrummet BPS:are befinner sig i. En BPS:are kan bara känna sig hel temporärt, bland annat via promiskuöst sex, eller vid uppdiktad kärlek, som såklart inte är äkta.

Att du påstår att jag är rabiat och taskig är helt okej. Är trött på pudlandet kring diagnosen och spräcker detta, det är ingen lek alltså. BPS:are är MYCKET svårt psykiskt sjuka och insikten är högst viktig.

Jag kan förstå att du känner frustration över oss med borderlines tvära kast och svartvita tänk och ”medsjukas” behov att rättfärdiga och till. Men du måste väl inte va så himla otrevlig för den sakens skull? Fast det jag ifrågasätter mest är din bombsäkra attityd. Jag satt uppe på tok för sent igår och läste om borderline. Läste ganska mycket om empati och som jag förstår finns det två forskningsgrupperingar - en som menar att personer med borderline uppvisar väldigt mycket empati och en annan som med hävdar motsatsen, nämligen att borderlinepersoner har en fysiologisk nedsatt förmåga att känna empati. Hur kan man så va tvärsäker när inte ens forskarna är eniga??

Det där bottenlösa tomrummet känner jag till mer än väl. Har känt det mer än halva livet. Visst har jag haft mycket sex för att fylla tomhetskänslan, men jag har också haft sex för att jag tycker om sex och tyckt om personen jag legat med. Och apropå sex har du kanske rätt i att jag och andra med borderline kanske inte är så himla bra i sängen som vi kanske tror - bara för man har mycket sex måste man inte vara bra i sängen och samma gäller väl säkert för ”ohämmat” sex. Ville mest återge vad jag själv fått höra och jag har som sagt fått jättemånga komplimanger medan jag faktiskt inte kan komma ihåg någon gång jag fått höra att jag är usel.

Tycker i alla fall den här tråden blivit fruktansvärt OTREVLIG och har ingen lust att skriva mera här.

Jag har borderline och har hört det här mycket. Att jag är ärlig och verkligen älskar.

Det finns mycket negativa saker med min diagnos, och det är jag fullt medveten om. Mycket upp och ner, som är mitt fel, och jag är så otroligt tacksam varje dag att min pojkvän är kvar, och älskar mig, och förstår mig. Även om jag saboterar mycket. Däremot så hjälper han mig bli lite bättre varje dag genom att finnas där för mig.

En sak vill jag säga, som verkar nämnas ofta är att vi är otrogna? Jag har aldrig varit otrogen och kommer aldrig vara det.

Är det lite tabu att ta med de drag av borderline som gränsar mer åt narcissism/psykopati i beskrivningen av symptomen? Och om så är fallen, beror det på att många är kvinnor?

I allmänna beskrivningar av borderline ser man sällan det som är vanligaste symptomen i relation med andra människor : perioder av förakt som följer lovebombingen, agressionerna, oförmågan till trohet, bristen på empati, manipulativa och sociopatiska och erotomana drag

Det man läser ger typ intrycket "en orolig tjej som är lite clingy o rädd för att bli lämnad o skär sig i armarna"

Man läser inte lika ofta att borderlinertjejen (eller killen) själv ofta är den som lämnar, är otrogen , är agressiv och har empatistörningar och bristande självinsikt