Citat:
Ursprungligen postat av
Moment22x22
Ah ställa upp på sex när mannen vill gör vi väl redan i princip. Oftast vill man själv också, så det brukar ju lösa sig fint.
Sköta om hemmet kan väl inte vara så svårt att få till heller. Så länge mannens lön tillfaller båda i lika stor utsträckning så jobbar man väl gärna hemma i hushållet istället för att gå till någon halvtråkig arbetsplats..
Ja, så är det kanske. Min fru gick hemma ganska många år medan banen var små. Tror hon var hemma tills minstingen började lekis eller skolan, nåt sånt. Men problemet med avsaknad av mute-knapp kvarstår.
Hon hade ju ett enormt behov av att pladdra när jag kom hem ifrån jobbet och hade sår på trumhinnorna av allt skitsnack jag tvingats utstå under dagen. Då hade man ju gärna velat att man bara kunde trycka på en knapp någonstans på hennes förtjusande skalle så hade hon med ens tystnat och gått och ställt sig i en garderob tills dess man hade kopplat på hemmamentaliteten. Vi män måste faktiskt få en kvart-halvtimme till att växla mellan jobb- och hemmarollen. Medan kvinnor gör det blixtsnabbt. Det är kvinnor bättre på, att snabbt växla mellan de olika roller man har i livet.
Speciellt jobbigt var det när hon var grälsjuk, då funderade man allvarligt på att gå in i garaget och blåsa skallen av sig med hagelbössan hellre än att lyssna på gnäbbet. Märkligt nog har jag inte upplevt samma sak med barnen, det är förmodligen någon sorts överlevnadskraft som gör att ens egna gener i stort sett alltid har tillgång till ens uppmärksamhet. I uppfostrande syfte negligerar man dem givetvis om de gnäller, men det är ju för deras eget bästa. Men jag har aldrig tänkt om dem att kan ni inte bara försvinna en timme eller två tills dess jag är kontaktbar igen som jag ibland tänkt om min fru.
Babbla är kvinnor överlägset bäst på. Om allt och inget. Ofta känner man sig bokstavligen förföljd, vart man än försöker gömma sig så dyker det upp en kvinna som ska ventilera något helt oväsentligt. Har väl att göra med att kvinnor, iaf enligt mig, är mycket mer sociala och har ett behov av att med ord skapa samhörighet. Och de håller alltid med, utom när de får för sig att de har tråkigt och börjar gnabbas enbart av den anledningen.
Men att säga att kvinnor har en högre social förmåga än män vet jag inte om jag köper, iaf om man med social förmåga menar att man påverkar andra i en riktning som är önskvärd. Jag är själv ganska lättsam och enligt min egen, av gud skänkta precisa självuppfattning, enkel att ha att göra med. Men jag kan också använda några rynkor i pannan, spänna blicken i ögonen på någon, och sänka rösten lite som en markering att nu gör du som jag säger, annars kanske jag blir lite irriterad och bångstyrig här.
Det funkar ibland bättre än att diskutera sig fram till ett resultat. Och det är ju också ett socialt spel som jag sällan ser kvinnor behärska. Ett fåtal kvinnor kan det där, och då blir man ju alldeles knäsvag, till sig i kalsongerna och imponerad till den grad att man faktiskt kan tänka sig att kompromissa utan vidare förhandlingar.