Icke-dualitet och mening kontra meninglöshet

Jag förstår det konceptet, det är vad jag skulle kalla tomhet eller ogiltighet, i en psykologisk aspekt skulle jag kalla det det omedvetna, men jag skulle inte beskriva det som det absoluta eller sanningen.

Får man fråga varför du har valt att kalla det det absoluta eller sanningen? Menar alltså vad för argument du har använt för att göra slutsatsen.

Ja om man försöker beskriva någonting som i essensen är obeskrivbart, i detta fall det jag ovan beskrev som "tomhet" (det du kallar det absoluta) så blir beskrivningen av det en förvrängning, då är det kanske i vissa avseenden effektivare att bara peka.

Men jag tycker inte att sådana petitesser ska stoppa oss.

"Ja om man försöker beskriva någonting som i essensen är obeskrivbart, i detta fall det jag ovan beskrev som "tomhet" (det du kallar det absoluta) så blir beskrivningen av det en förvrängning, då är det kanske i vissa avseenden effektivare att bara peka".

Menar du att jag skall peka med musen och inte skicka, haha? Ja varför inte om inte rebusen gnager. Mina ord ligger platt men det ä alltid kul med utmaningar.

Min dator bråkar så mer kommer nog i morgon,hej då!

"Det absoluta" syftar till något som inte är förorenat av partiklar eller åsikter i dagligt tal och Sanningen används som en härskarteknik i att ha rätt. Jag vet! Gillar inte ordet Sanningen men det används mycket idag när det enligt mej inte betyder mer än "håll käften, du vet inte vad jag vet".

Jag föreslår vi byter ut båda med tex "underkläder" helst vita då alla vet vad det är och passar bra in för att inte göra det krångligt.

- Hur är det med dina underkläder idag? Har du tvättat rent gårdagens åsikter så att inga dogmer fastnat?
En ny dag börjar och bättre låta den passera än att tvätta för evigt för det som är du går ändå inte att tvätta bort då det inte har några gränser.

Ingenting, Allting, Kärlek eller Underkläder går bra för mej.

"ogiltighet, i en psykologisk aspekt skulle jag kalla det det omedvetna" blir för krångligt i min enkla bild då det skulle kunna skrivas 100 böcker om detta för att till slut komma fram till ruta ett igen.
Ge mej din mening, tack. Vem vet, i stillheten rör allt på sig som på TV skärmen men du hinner kanske skriva ned det innan en ny ruta kommer upp?

Det enda som existerar är tvärtemot vad fysikerna förespråkar dvs. partiklar och rumtid. Det är filosofiska tankar och matematiska uttryck som istället existerar objektivt helt outforskat av oss. Partiklar, rumtid är subjektiva storheter som objekten upplever. Objekten, är organismerna och molekylerna.

Genom sofistikerade metoder skapas således ett universum som precis som vårt där alt upplevs inifrån av alla varelser och organismer precis som det är.

Universum existerar på detta vis inte oberoende av medvetandena i det, tvärtom är medvetandena de som skapar universum. På så sätt är allt du tänker och gör meningsfullt för universum och alla andra varelser, även om det verkar helt meningslöst både för andra och ibland även för dig själv.

"Jag läste en artikel i tidningen i morse om alltings meningslöshet och det rubbade världen, sic."

Du byter plats på objekt och subjekt, är det korrekt uppfattat?

Jo det är en vanlig tolkning, men om det är den rätta fördelningen av objekt och subjekt innebär det att det är vetenskapen som "byter" på detta.

Helt riktigt. Mening är bara en känsla, men som vanligt blandar man ihop subjektivitet och objektivitet. Utgående från att medvetande är en brygga mellan det fysiska och mentala, eller att det mentala bygger det fysiska, går det väl kanske att utgå från mening som något kosmiskt. Jag anser mig dock inte kunna dra den slutsatsen utan att bli spekulativ.

Försökte återkalla något minne där jag specifikt känt mening, jag kan inte komma på en enda gång där jag har känt en unik känsla som kan kopplas till mening, i alla fall för mig rör det sig om känslor jag skulle beskriva som tillfredsställelse, vilket är en känsla jag kan känna lite till och från beroende på vad jag gör.

Kan du beskriva någon händelse eller situation när du har känt en känsla som är unik och som kan beskrivas som mening? Eller en bättre fråga kanske är; hur känns mening?

Jag är erkänt slarvig med ordet "känsla". Till skillnad från det man kanske normalt sett ser som en känsla utgår mening inte från någon kroppslig förnimmelse. Men trots att det kanske inte rent strikt är en känsla finns det fler exempel på mer introspektiva förnimmelser där vi trots kan avgöra liknande tillstånd såsom mening i livet. Depression är ett exempel, där många deprimerade beskriver depression som att inte känna någonting. Tomhet. Är det en känsla? Nej, tvärtom. Men ändock är det outhärdligt. Jag skulle nog påstå att just motsatsen till att känna mening i livet är att vara just deprimerad.

Kanske är att känna mening något av en metabeskrivning av att helt enkelt kunna vara i kontakt med sig själv och sina känslor. Jag är inte helt klar i den frågan. Däremot vet jag att om någon skulle fråga mig om jag kände mening i livet så skulle jag kunna svara på frågan.

Det var lite nytt för mig, jag har själv varit rejält deprimerad en gång i mitt liv och jag kände väldigt mycket under denna period där jag skulle beskriva känslan som trötthet eller avsaknad av ork, dock inte trötthet eller avsaknad av ork som man kan känna när man har varit vaken för länge och behöver sova, denna känsla hade sin källa från en subjektiv verklighetsuppfattning där jag uppfattade verkligheten som meninglös och lika så alla handlingar jag tänkte att jag skulle göra.

Lösningen för mig blev att analysera min verklighetsuppfattning för att bli av med känslan, successivt när jag gjorde det märkte jag att känslan avtog, detta resulterade flera år senare i slutsatsen som jag har skrivit i trådstarten.

Jo jag skulle också förstå det om någon frågade mig, men jag skulle rätta till frågan till "ser du någon mening med livet?"

Min poäng är att ingen har någon aning. Så det finns inget ramverk för att göra förutspåelser om hur koncept kommer förändra världen. Alltså kan man bara skapa efterhandsförklaringar. Jämför med vetenskapen där efterhandsförklaringar är helt värdelösa eftersom man kan förklara "för mycket" med dom (flogiston är ett exempel där det går snett när man kan förklara "för mycket"). Koncept är alltså helt innehållslösa vad gäller koppling till "verkligheten."

Depression är en aktiv sjukdom med dämpande komponenter. Det du beskriver är apati. Det som kan hända vid depression är att det blir en slags grå slöja över upplevelser så saker och ting ute i världen känns gråa eller livlösa. Däremot är det ofta många känslor som dyker upp i en depression som till exempel ångest eller att man känner sig ledsen.

Det finns ett kort citat om depression. "Sadness is not having what you want. Depression is the realization that you will never have it." Jag skulle lägga till att depression är dissonansen mellan att förstå att det inte finns något där ute som gör en lycklig samtidigt som man behåller antagandet att det "borde finnas" något sånt där ute. Det dyker då upp en förvirring och den förvirringen lider man av och tolkar som hopplöshet eller meningslöshet. Citatet fortsätter med en mening till. "Freedom is realizing you never had anything."

Känslan av mening är bara något som dykt upp just för att det finns folk som tror sig känna meningslöshet. Den som är upptagen fullt ut med att leva upplever varken mening eller meningslöshet. Det kan du själv märka om du någonsin kommit in i ett flow eller bara kunnat njuta gränslöst av en upplevelse. Ingenting kopplat till mening eller saknaden därav dyker upp i såna flöden. Man kan bara säga i efterhand "det jag upplevde nyss måste vara motsatsen till meningslöshet!"

Mening är bara andra sidan av den dualitet som föds från att folk uppfunnit meningslöshet.