Jägersro - sällskapspelet

Och du bor inte heller i Stockholmstrakten, antar jag?

Haha tyvärr inte!
Visst är det Isolde som är så bra på slutet eller sviker mitt minne mig?

Jo, det är sant Isolde går starkt på slute . 4-2-3
Men både Rigoletto och Caruso går 3-2-4.
Oftast vinner dock Figaro, avslutar 4-3-2-1, och så ofta går man inte till tolfte omgången.

Fanns det inte någon statistik på hästarna på någon sida någonstans ?

http://dictionary.sensagent.com/J%C3...0(spel)/sv-sv/

Jägersro var min favorit som barn! Känner för att ta en titt på det igen. En sak som gjorde det intressant är att hästarna konkurrerade med varandra i flera dimensioner, s.a.s. Det var inte uppenbart vad som var bäst att göra härnäst, för det beror på. Ett av få spel jag känner till där man inte använder tärning för att flytta pluppar runt brädet.

Mitt intryck är att sällskapsspel antingen är barnsliga lotterier, eller alltför komplicerade strategispel. Jägersro är mycket mer väl avvägt. Man borde ta fasta på vad det är som orsakar detta och förfina och balansera det ytterligare.

Översattes det aldrig för en internationell marknad?
Förutom det höga spelvärdet är det snyggt och tilltalande utfört. (Något man kunde spela även med flickor för att de gillar hästar... i trav mer än i krig som Risk)

Det var även min favorit när jag var mindre

Men jag förstår inte vad du menar med flera dimensioner, och vad som skulle vara uppenbart att göra.

Dagens spel har rätt sällan tärningar, ta en titt på några populära storsäljare som Carcassonne, Ticket to ride, Azul, för att nu, i hast, nämna några.

Jägersro fanns även i Danmark, då under namnet derby (legat ute ett sådant i omgångar på tradera), lär även finnas en engelsk version som hette Sport of kings.

Det lilla problemet med Jägersro är speltiden, räkna med en timma/deltagare, och på fem gubbar tar det väldigt lång tid.

Med flera dimensioner menar jag att en given häst inte alltid är den bästa att köpa. Det beror på i vilket skede av spelet man är och vilka hästar motspelarna har, vad priserna i nästa lopp är och whatnot. Åtminstone med min analys som barn som jag minns det. Tillräckligt trasslig diskret matematik är omöjlig att analysera matematiskt annat än genom simulering. Och eftersom olika motspelare gör olika varje gång, och utfallet beror på det, så får man inte så lätt någon entydig erfarenhet. Jägersro har åtminstone delvis den karaktären, vilket jag tror är en eftersträvansvärd egenskap hos ett sällskapsspel.

Man kan använda stoppur för att göra deltagarnas drag kvickare. Spelet har fördelen av ett begränsat antal "drag" så man kan faktiskt i förväg bestämma hur lång tid det får ta genom att begränsa tid per "drag".

Privata affärer speldeltagare mellan gör det ännu mer intressant. Förutom köp/sälj hästskojare emellan, sånt som att du får den här sekunda hästen av mig om du inte ställer upp med Rigel i nästa lopp. Eller, du drog ett chanskort som låter dig köpa ett bolag, men du har inte råd, så ska vi dela på det 50/50? Och betting kan man förstås arrangera. Åtgärder för att söndra å härska, missgynna den som leder. Så att vi andra kan slita varandra i stycken om segern senare.

Intressant med utländska versioner! Så mycket som bettas på trav världen över så borde ett sällskapsspel som Jägersro ha en bra marknadsföringsprofil lata semesterdagar som dessa.
Sport of Kings:
https://boardgamegeek.com/boardgame/...ng-sport-kings

Jag förstår fortfarande inte när en viss häst ses som ett givet köp.

Stoppur ? Jo, det är klart att det går, men är det praktiskt genomförbart under alla förflyttningar i tio lopp, plus affärstransaktioner, och hur mycket tid sparas därigenom ?
Blir det verkligen kul att spela Jägersro med en tickande klocka över sig ? Jag tvivlar, och står gärna över.
Betänk att det tio lopp, ofta med minst tio omgångar, som ska flyttas av alla spelare, därtill nio affärstillfällen per spelare. Det tar tid.

Privata affärer har vi inte använt, det känns som att det blir för mycket öråd om vem som vinner

Ja, alltså, jag går bara på mitt minne och det denna tråd friskat upp. Visst var Rigel och Pollux VILL HA-hästar (deras namn är mig så välbekanta efter så många år). Men det var uppenbarligen inte ett garanterat vinnande recept att köpa de dyraste hästarna så fort man kunde, tror jag. Inte som Norrmalmstorg i Monopol.

Varje spelare skulle kunna ha ett timglas på t.ex. en halv minut. Fienden...eh jag menar sällskapsspelarna, ansvarar för att vända ens timglas när man börjar sin tur.

Hoppsan, nu rann din sand ut. Nu rinner min tid istället. Vill du använda den? Then gimme monies! Jag är dock dyr som en hyrläkare. Nä, inte Alga-sedlarna, utan riktiga cash! Vill du vinna eller inte? Har du Swish? Eller en guldring?
Inte? Det kan man använda i många sällskapsspel. Man blinkar i ögonvrån och byter kort och pengar under bordet så att fienderna inte ska märka det. Och när man trodde att man trodde att man för 5000 skulle få ett trumf smusslat till sig, som istället var en svarte Petter, too bad, eh! Så man sätter igång en rejäl familjedebatt om FUSK! Annars är det väl inge kul? Det heter ju inte "sällskap" för inte.

Min bäste barndomskompis i sällskapsspel var en riktig winner. Typiskt var att han "kastade" en tärning genom att sätta ned den med sexan uppåt. Protest! -Okej. Så kan kastade om den så att den rullade, men stoppade den innan den stannat och vände upp sexan igen. Protest! -Okej, det var en tvåa. Hmmm okej då, en tvåa (för det var säkert egentligen en etta). Så vi åtminstone inte behöver leta efter tärningen på golvet som förra gången. Ändå flyttade han pluppen tre steg. Underbart!

Det är p.g.a honom jag förstår Donald Trumps win win win-filosofi: First I win. Then I let you pretend to win. Then I win a GAIN! Tough school board gamer. Losing is not an option, cheating is! Inspirerande och minnesvärd kille min gamle kompis, undrar vart han tog vägen. Jag skulle inte vilja ha någon annan som min ledare, för han gav aldrig upp och gjorde allt för att vinna. Faktiskt var han sån glädje/frustration att spela mot att jag knappt har spelat brädspel överhuvudtaget sedan vi skiljdes åt som barn. Spela Jägersro mot ett sällskap som inte försöker vinna med samma viljekraft, även från ett underläge, det skulle kanske kännas tråkigt.

Oj, det blev mycket det här.
Visst är det en fördel att köpa dyra hästar om man kan, när är det inte det ?
(Nu brukar vi inte använda 15000 kronors hästarna eftersom dom är lite för bra)
(Monopols Norrmalmstorg är sällan avgörande, se tråd om monopol)

Sedan förstår jag ingenting om timglas och hyrläkare och guldringar.

Sedan finns det regler i spel, som man givetvis kan modifiera.
Vill man ha total anarki, så finns det redan sådana spel utan att man behöver ge sig på stackars Jägersro.

Jag kommer inte ihåg Jägersro alla detaljer årtionden senare. Men att dyrare hästar skulle vara bättre har man väl argumenterat mot tidigare i denna tråd. Och det är, i den mån det funkar, virke för intressant sällskapsspel.

Nä, jag förstår att du inte förstår. Schackklockor, nä, fattar ingenting.
Och när du håller på att förlora, men får ett hopp om räddning genom att betala minibar prices för det du behöver, då fattar du inte det. Med en B-spelare som du som "kollega" blir det svårt att slå den som tagit ledningen.
Står det i reglerna att en spelare inte får sälja en häst till en motspelare? Eller ge en motspelare X i utbyte mot Y. Jag är intresserad, står det verkligen i reglerna till NÅGOT sällskapsspel av denna typ? Det är ju den självklara instinkten när man är fler än två spelare, att man kan göra en win-win deal. Eller helst en win-win-win deal.

Tråden var inte längre än att den gick att läsa igenom, och nej, dyrare hästar har inte behandlats i tråden.
(att du själv bara påstår det, utan att läsa igenom tråden säger en del)

Schackklockor känner jag till, mycket väl dessutom.

Det står heller ingenting i reglerna om att man inte får mörda sina motståndare, hälla kaffe på dom, snatta kort från sina motståndare, eller vad man nu kan hitta på.