Korkade ateister

Men du har ju fastnat i en cirkulärt argument. Det är upp till dig att presentera bevisen (som argumentatör för att Gud existerar)

Jag ger blanka fan i om du tror på att han finns eller inte för jag vet att det inte existerar någon Gud i min verklighet, men det är inget jag går runt och berättar för folk eller försöker argumentera för. Den största anledningen till det är att det just inte finns några bevis för det, i vilket fall inga som jag har hört talas om eller fått presenterade.

Du säger: Gud existerar.
Jag säger: Bevisa det.
Du säger: Bevisa att jag har fel.

Förstår du hur fel det blir?

Jag var inte i Stockholm när Palme mördades. Så stryk mig från listan över misstänka. Och hur skjuter man sig själv i ryggen egentligen?

Sådana här uttryck blir väldigt löjliga, är det utbildande syftet här att ifrågasätta? Vilken agenda har du?
Men du har rätt, man bör alltid ta vetenskapens sida.

Så detta räcker som bevis?
Alla som säger att de inte gjorde en sak ska alltså frias från misstanke? Du verkar ha väldigt olika kriterier för vad ”100 procent bevisat” är.

Där sa du något viktigt! " Jag vet att Gud inte existerar i MIN verklighet. " Låter som att du argumenterar mot dig själv här. Varför ska vi ta hänsyn till din verklighet?

Varför är din tro och/ eller teori bättre än min? Du kan heller inte bevisa eller motbevisa något.

Det finns "tycka till saker" som vilken färg är vackrast, och saker som inte är det, saker som kräver ngt helt annat som fakta, eller om det känns sannolikt eller troligt. Den som lever mer i fantasier än i verklighet och som behöver tro på gud upplever att gud finns. För hen räcker det att tro på guds existens och då tror man på att gud finns.

För den som använder luppen fakta, sannolikhet och trolig, finns inte gud, för att det strider mot sund förnuft. De här är två helt olika förhållningssätt och den fösta kommer aldrig att kunna förstå det senare eftersom hen har aldrig upplevt en värld där fakta och sanning går över fantasin.

Det blir väldigt bisarrt och OT när du går till sådana här ytterligheter och blandar in väldigt hypotetiska frågeställningar i det som saknar relevans.

Det behöver du inte heller, det enda du ska fokusera på är vad du tror är sant och hur du ska kunna bevisa det. Du verkar inte vara införstådd i det alls utan avsäger dig ifrån all bevisbörda. Som jag sa innan, du är fast i ett cirkulärt argument som du aldrig kommer få ut något utav.

Jag har aldrig påstått att något är bättre eller sämre, förrän nu: Dina bevis är riktigt jävla dåliga.

[quote=falconer8|68120470]Där sa du något viktigt! " Jag vet att Gud inte existerar i MIN verklighet. " Låter som att du argumenterar mot dig själv här. Varför ska vi ta hänsyn till din verklighet?

Varför är din tro och/ eller teori bättre än min? Du kan heller inte bevisa eller motbevisa något.[/QUOTE
De vetenskapliga teorierna ”leder” hittills över de teologiska svaren, när det gäller universums uppkomst. Men du ändrar dig inte förräns det är bevisat till 100 procent, vilket troligtvis inte går. Om du ska resonera lika gällande andra saker så kan du alltså tro på Bigfoot, alien abductions, troll, tomtar, o.s.v.

Du kan inte motbevisa att en högre makt faktiskt kan existera. Hur gärna du än vill så kan du inte det.

Vem har sagt något om bevis? Jag har hela tiden pratat om teorier och TRO!

Du stirrar dig blind på själva påståendet, när det är din metod som diskuteras. När jag visar på ett logiskt tankefel så är själva exemplet inte det viktiga.
Det är inte OT att ta reda på hur du tänker. När jag tar upp exempel om Narnia, tomtar och troll så är det inte för att jag vill dikskutera dessa saker. Det är för att visa vad din metod kan leda till för tro.